torsdag 12 september 2013

Bio: Min iranska familj

Foton copyright (c) Folkets Bio
Här har vi minsann en iransk film. Eller nästan - det visade sig vara en fransk-iransk samproduktion, men inspelad i Iran, med iransk regissör och iranska skådisar.
På inbjudan till pressvisningen stod det att detta är en riktig thriller. Men förväntar man sig en thriller lär man bli gruvligt besviken. Så tillvida man inte missuppfattat termen "thriller". Eller är exceptionellt lättskrämd.
Massoud Bakshis MIN IRANSKA FAMILJ börjar onekligen bra och effektivt. Filmat med subjektiv kamera får vi följa en man som kliver in- och sätter sig i baksätet i en taxi. Förutom chauffören hoppar ytterligare två män in och bilen kör iväg. Det är mörkt ut och den subjektiva kameran ser sig nervöst omkring. Uppenbarligen kör taxin inte dit den ska och efter ett tag kastar sig de två männen över den osedde huvudpersonen. Sedan ser vi en bunden man släpas över ett skitigt källargolv.
Hopp bakåt i tiden och vi presenteras för doktor Arash (Babak Hamidian). Han har bott 22 år utomlands - det pratas om Paris - men har återvänt hem till Shiraz efter att ha blivit tillfrågad om att undervisa på ett universitet. Där blir han genast besvärlig eftersom han använder sig av "kontroversiella" västerländska undervisningsmetoder. Dessutom vill han att eleverna ska läsa hans artiklar, vilka förbjudits av staten.
Arash ska åka tillbaka till Paris, men hans pass har beslagtagits och han har problem med att få det tillbaka. En kille som tydligen är Arashs bror eller halvbror eller kusin hjälper till med att skaffa nytt pass, men tydligen har han en räv bakom örat. Arashs far ligger i koma på sjukhuset. Korruption och missdåd uppdagas i familjen.
Vi får ett flertal flashbacks i flashbacken. I dessa skildras Arashs barndom i ayatollah Khomeinis Iran.
Jag tappade tråden efter ett tag.
Det är intressant att se en film som utspelar sig i de här miljöerna; autentiska miljöer, filmade i Shiraz och Teheran. Arashs familj bor i en villa av västerländskt snitt. I grunden är även storyn intressant; det här är säkert hur realistiskt som helst. Men - jag kunde inte hålla isär rollfigurerna. Förutom Arash och hans morsa blev jag inte klok på vem som var vem. Och i barndomsscenerna fattade jag inte riktigt vem som var Arash. För det var väl hans barndom? Jag började nästan att skämmas när jag såg den här - jag kände mig svennig, närmast rasistisk - just för att jag inte kunde hålla isär personerna. Men jag skyller på regissören. Med undantag för Arash får vi inga ordentliga presentationer.
Jag väntade hela tiden på att det skulle bli spännande, men det skedde aldrig, och slutscenen känns mest dum.
MIN IRANSKA FAMILJ kommer säkerligen att hyllas av många kritiker. Mest för att den är iransk. Jag bockar av den och går vidare.







(Biopremiär 13/9)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx