onsdag 11 september 2013

Bio: The Grandmaster

Foton copyright (c) TriArt Film
Wong Kar-Wai lever fortfarande högt på IN THE MOOD FOR LOVE, som kom år 2000. Men sedan dess har han ju faktiskt inte gjort någon bra film. 2046 och MY BLUEBERRY NIGHTS är inget vidare. Jag hade trots detta högt ställda förväntningar på THE GRANDMASTER. Den handlar om den legendariske kampsportaren Ip Man (1893-1972), mannen som utvecklade kung-fu-varianten wing chun och som tränade Bruce Lee. Det finns en hel hög kinesiska filmer om Ip Man, men jag kommer faktiskt inte ihåg om jag sett någon av dem - jag har en tendens att blanda ihop karatefilmer (som vi sa när jag växte upp). Trailern till THE GRANDMASTER är väldigt snygg och om arthouseregissörer som Ang Lee och Zhang Yimou tidigare lyckats göra actionfilm, varför ska inte även Wong Kar-Wai kunna göra detsamma?
Det visar sig att Wong Kar-Wai inte kan göra den här typen av film. Förresten - vad är det här för typ av film? Jag har ingen aning. THE GRANDMASTER hamnar nämligen mellan två - eller flera - stolar. Filmen handlar - förstås - om Ip Mans (Tony Leung) liv, från att han som barn lär sig kung-fu fram till något slags krig mellan olika kung-fu-skolor i Hongkong, dit Ip Man flydde. Han har även en romans med den tjusiga Gong Er (Zhang Ziyi).
... Men allvarligt talat har jag ingen aning om vad den här filmen handlar om. Enligt intervjuer med regissören har även kineser svårt att förstå filmen, så som svensk ligger man väl extra illa till. THE GRANDMASTER är oerhört svår att penetrera. Filmen är över två timmar lång och till större delen vääääldigt långsam. Den känns som ett typiskt arthousedrama. Vilka är alla de här människorna? Vad håller de på med? Varför då? Jag vet inte. De jag pratade med under Malmö Filmdagar som sett filmen fattade också halvsju.
Filmfotot är alldeles för digitalt. Det är knivskarpt - och extremt sterilt. Allting ser ut som billig TV-teater från ett par decennier sedan. Miljöerna ser inte ut som något annat än studiobyggen och teaterscener. Kläder och byggnader är förstås avsedda att vara vackra, och de är de väl, men det kalla fotot dödar estetiken.
Filmen innehåller en hel del slagsmål, men de funkar inte riktigt. Av någon anledning är bilderna beskurna på ett sätt som nästan gör det här klaustrofobisk att titta på. Man ser inte riktigt vad som händer. Alldeles för ofta visas strider i hackig slowmotion av den typ man kunde se i till exempel Jackie Chan-filmer på 80-talet. Yuen Wo Ping (MATRIX, CROUCHING TIGER, HIDDEN DRAGON, KILL BILL och en massa annat) har koreograferat fajterna, så jag antar att de egentligen är bra - men illa filmade.
Jag gillar Tony Leung, jag gillar verkligen Zhang Ziyi (eller heter hon Ziyi Zhang?), och jag ville verkligen tycka om THE GRANDMASTER. Men det ska mycket till för att hålla sig vaken genom den här rullen. Filmen har tydligen blivit Wong Kar-Wais största framgång i Kina, men den lär söva de flesta kung-fu-entusiaster. Det blir liksom varken drama eller actionfilm. Det blir bara konstigt och svårbegripligt. Och framförallt tråkigt.
Det flesta som går och ser den här filmen gör det antagligen för att de gillar kung-fu-film. Vill man ha valuta för pengarna går det bra att hyra vilken annan karatefilm som helst istället. Och de som gillar arthouse och Wong Kar-Wais tidigare filmer lär tycka att det är för mycket våld i filmen.
I det här fallet räcker det med trailern.
 






(Biopremiär 13/9)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx