söndag 4 augusti 2013

Serier: En spansk gringo, en italiensk biff och två franska indianer

De senaste månaderna har jag skrivit en del om gamla mer eller mindre bortglömda westernserier jag läste när jag växte upp på 1970-talet. Serier ingen annan skriver om, serier som alltid känts som rätt anonyma - vilket de i många fall även var. Serierna i till exempel Silverpilen var ju aldrig signerade.
Idag finns det förstås inte en enda westernserietidning på den svenska marknaden. Det har det inte gjort på ett par decennier - och genren är ju sällsynt även på bio och TV, även om det ibland dyker upp saker som floppen THE LONE RANGER och den utmärkta TV-serien HELL ON WHEELS. Annat var det på 70-talet. Förvisso gjordes det förhållandevis få westerns för bio och TV redan då, men genren var populär bland unga och gamla - åtminstone här i Sverige. Kioskboks- och serietidningsställ var fulla av westerntitlar. Och den bästa westerntidningen var Tomahawk - tyckte jag då. Tomahawk var dessutom en av mina absoluta favoritserietidningar rent allmänt. Den var tunn, bara 36 sidor i färg, men ofta lite tuffare än konkurrenterna.
Egentligen var jag inte speciellt förtjust i Tomahawk; titelserien, alltså. Tomahawk, en kille i tvättbjörnsmössa som upplevde äventyr under frihetskriget, var en rätt mossig serie, men den förekom långtifrån i varje nummer. De nyare serierna från DC Comics var betydligt fränare.
I Tomahawk figurerade även en del serier jag tyckte var rätt intetsägande. Europeiska westernserier som alltid kändes som utfyllnadsserier, även om de kanske låg först i tidningen som huvudattraktion.
En av dessa serier var Lopez.
Lopez var halvblod och prisjägare, och försedd med en fjäder i hatten. Efter några avsnitt försågs han med en följeslagare, den hetlevrade indianpojken Lilla Åskvädret. Lopez red omkring och jagade bovar och banditer, vilka han så fort tillfälle gavs klubbade ner med en lång käpp. Enligt serien var detta en kendostav. 1977 hade jag ingen aning om vad kendo är, men jag förstod att det var något slags japansk kampsport. Lopez hanterade dock mest staven som Lille John och det var nog inte så mycket kendo över det hela. Det bekom mig inte så mycket, jag tyckte att det var coolt att Lopez släpade omkring på sin stav. Fast själva serien tyckte jag var trist tecknad. Och jag hade ingen aning om vad det var för serie, var redaktionen hade grävt upp den.
Lopez är en fransk serie, den dök upp 1976 i den franska tidningen Trio. Som manusförfattare angavs en "R. Gravel", som var pseudonym för den flitige serieförfattaren Raymond Maric. Raymond Maric, som föddes som Raymond Chiavarino, debuterade 1943 och han var tydligen fortfarande aktiv när han 78 år gammal gick bort 2005. Maric jobbade i alla möjliga genrer, han skrev manus till licensproducerade serier om Droopy och Tom & Jerry, han samarbetade bland annat med Jean-Claude Forest, och i slutet av 70-talet hamnade han på Spiroutidningen.
Killen som tecknade Lopez heter Pierre Frisano. Han föddes 1934 och debuterade som serietecknare redan som fjortonåring! Frisano tecknade en farlig massa serier, på 70-talet samarbetade han ofta med Maric; de två gjorde inte bara Lopez, och han tecknade bland annat ett album om Zorro. På 90-talet samarbetade han återigen med Maric, då de två gjorde den historiska serien Courtisanes, som gav ut av Glénat.
En annan serie i 70-talets Tomahawk, var den spanska serien Gringo. Gringo dök upp i nummer 2/1976 och kallades "NY tuff seriehjälte!" - fast det var en sanning med modifikation. Serien skapades redan 1963 av Carlos Giménez, mannen som låg bakom den på sin tid så ohemult populära serien Delta 99, och som under 80-talet övergav äventyrsrafflen till förmån för serieromaner som den prisbelönta "Barnhemmet". Manus till Gringo skrevs av Manuel Medina, och senare övertogs serien av Domingo Álvarez Gómez och Jesus Pena Rego. Deras version tror jag dock aldrig publicerades i Sverige. Dominga Álvarez jobbade främst åt brittiska förlag, åt vilka han tecknade (anonyma) romantik- och krigsserier, men han bidrog även med några historier åt smått legendariska förlaget Skywald i USA - de publicerade de härligt trashiga skräckmagasinen Psycho, Nightmare och Scream, vilka var tänkta att konkurrera med Warrens populära titlar Creepy och Eerie; de där serierna som publicerades i Chock i Sverige. Serierna om Gringo tyckte jag förvisso var snyggt tecknade, men de gjorde inget som helst intryck, eftersom huvudpersonen Syd Bicking (som i original hette Syd Viking!) saknade personlighet - åtminstone i de avsnitt jag läste.
Plötsligt och oväntat lades Tomahawk ner! Nummer 12/1979 blev det sista numret - åtminstone tillsvidare. Istället dök det upp en ny tidning som ersatte Tomahawk i tidningsställen: Apache. Apaches logotype var tecknad i samma stil som Tomahawks, och jag begrep aldrig varför Semic plötsligt gav ut den här tidningen - en tidning som i princip fortfarande var Tomahawk, men som innehöll betydligt sämre serier.
Huvudserie i Apache var Kapten Apache - ännu en fransk serie, dessutom ännu en om en halvblodsindian. Serien har dock inget med Lee Van Cleef-filmen CAPTAIN APACHE att göra. Jag tyckte alltid att Kapten Apache var hur trist som helst. Jag har nu hittat bilder på nätet där kaptenen ser ut att vara vuxen, med i serierna som gick i Apache var han ung tonåring, och det gillade jag inte alls. Även om jag själv inte var så gammal 1980. tyckte jag att serien var för snäll och barninriktad - till skillnad från de gamla favoriterna Jonah Hex och Skalpjägaren.
Men serien var väl rätt bra tecknad. Kapten Apache skapades 1975 av manusförfattaren Roger Lécureux, född 1925, och tecknaren Norma, född 1946 som Norbert Morandière. Lécereux skrev mängder av serier och är manen som skapade Rahan, en stenåldershjälte det fortfarande produceras album om, och som tydligen publicerats på svenska som Järn-Jörn - Mannen med eldhåret! Kapten Apache gjordes för tidningen Pif Gadget.
Här ser ju Kapten Apache onekligen ut att ha vuxit till sig.
I tidningen Apache dök snart även Lucky Luke upp, vilket jag uppskattade, och så återkom några serier som gått i Tomahawk. Lopez var en av dem, men man körde även Kjell E Genbergs svenska wstern Ben Hogan, som tecknades av signaturen Pinto (spanjoren José Maria Bellalta, som även tecknade Tumac), och så slängde man in Davy Crockett - en italiensk serie som inte alls handlar om Davy Crockett. Serien skapades 1954 av studion EsseGesse (som även låg bakom Kinowa och Kapten Miki), och egentligen heter han Il Grande Blek - men eftersom han bar tvättbjörnsmössa tyckte man väl i Sverige att han lika gärna kunde vara den berömde Davy Crockett. Serien gjordes ursprungligen i det där lustiga, liggande formatet med två rutor per sida, och så publicerades den på svenska i tidningen Prärieserier 1956. I Apache hade serien redigerats om till normalt serietidningsfotrmat, och senare italienska serier ser annorlunda ut, inte bara vad gäller format, utan även till teckningsstilen.
I Apache gick serien som följetong, men jag hopade oftast över den. Jag tyckte att den såg alldeles för stel och mossig ut - och nej, den passade inte in bland de övriga serierna i tidningen, åtminstone inte rent utseendemässigt.
Efter bara två år lades Apache inte helt oväntat ner, nummer 13/1981 blev det sista numret. Och vad ersattes tidningen av? Jo, av en ny inkarnation av Tomahawk. Försedd med ny logotype, men med samma sidantal - och med i stort sett samma serier, som nu gick i repris. Trots detta stod det "NY TIDNING" på omslaget - som om vi redan skulle ha glömt bort gamla fina Tomahawk.

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx