fredag 9 augusti 2013

Bio: Vittra

Foton copyright (c) Studio S Entertainment
Jag har egentligen inga större problem med klichéer och stories som inte är särdeles originella. En av mina favoritgenrer är Western, och nio av tio westernfilmer har likartad handling. Den kanske mest klichéfyllda genren är det svenska relationsdramat, det vill säga sådant förståsigpåare kallar viktigt och värdefullt. Och så har vi förstås skräckfilmer och i synnerhet slashers - det är ohyggligt svårt att variera det temat. I stort sett alla slashers är kopia på FREDAGEN DEN 13:E-filmerna, vilka i sin tur kopierade sig själva och i viss mån ALLA HELGONS BLODIGA NATT.
Men när det gäller VITTRA måste jag ändå undra hur upphovsmännen Sonny Laguna och Tommy Wiklund tänkte. Det är en sak att göra en film i samma tradition som EVIL DEAD - men en helt annan sak att plagiera EVIL DEAD rakt av. För till större delen känns VITTRA som EVIL DEAD på svenska, som om manusförfattarna snott Sam Raimis manus och bytt ut ett par sidor.
Det hävdas att VITTRA är den blodigaste svenska film som någonsin gjorts. Det stämmer säkert. Men detta behöver ju inte vara en rekommendation - det vet alla som sett Olaf Ittenbachs filmer.
VITTRA öppnar med en prolog i vilken en herre vid namn Gunnar (Johannes Brost) ser sin zombiefierade fru tugga i sig deras unga dotter. Gunnar skjuter frugan genom huvudet och på detta följer förtexter. Dessa ligger på väldigt amatörmässiga teckningar som jag gissar ska berätta historien om vittran eller något sådant, och detta är säkert inspirerat av illustrationerna i Book of the Dead i EVIL DEAD. Det hela ser direkt komiskt ut - varför kontaktade de ingen som faktiskt kan teckna?
Nåja. Nu är det dags att presentera huvudpersonerna. Det är ett gäng fullkomligt vedervärdiga kids i 20-25-årsåldern. Sättet de pratar- och beter sig på fick mig att vilja ge dem på käften. De ser ut- och låter som ett gäng pantade brats. Två av dem jobbar dessutom som hårfrisörskor! En kille, Simon (Patrick Saxe, som dessutom framför ett par av filmens låtar), är en osympatisk slyngel och jag fattar inte varför de andra vill umgås med honom. Fast han röker röda Prince i mjukpack, så han är väl sosse innerst inne. Två av ungdomarna, Albin (Patrik Almkvist) och Ida (Lisa Henni) äter middag med Patriks föräldrar och pratar med mat i munnen. En kvart in i filmen önskade jag livet ur de här ungjävlarna. Tack och lov är det redan då dags för den första av dem att bli besatt.
Ja, just det - det här gänget ska förstås till ett hus djupt in i skogen för att festa. En stuga som tydligen stått övergiven bra länge, det ser för jävligt ut därinne, varför vill de åka dit till att börja med? Självfallet finns här - precis som i En Viss Annan Film - en mystisk källarlucka och en av tjejerna känner sig tvingad att gå ner där. När hon är kommer upp igen har hon blivit besatt av någonting ondskefullt, och mitt under middagen har hon det dåliga omdömet att förvandlas till en demon. Eller zombie. Vad de nu ska kallas. Hon biter läppen av en annan tös som smittas och zombiefieras, och så rullar det på.
Gunnar knackar på dörren och stövlar hotfullt in och berättar att hans farfar brukade berätta om att det bor onda varelser under marken och de gillar inte när människor inkräktar. Det är väl de här som är vittrorna och tjejen som gick ner i källaren - jag uppfattade aldrig hennes namn - träffade tydligen på en sådan.
Huvudpersonerna blir besatta en efter en och de tvingas döda varandra med yxa, kniv, gevär, bordsben och vad de nu kan hitta på, blodet sprutar hejvilt, och sedan är det plötsligt slut.
Sonny Laguna och Tommy Wiklund har gjort ett par långfilmer tidigare; MADNESS och BLOOD RUNS COLD, men dessa verkar inte ha släppts någonstans. Jag såg trailern till en av dem och det räckte (svenskar som låtsas vara amerikaner ...). Den här gången har de varit betydligt mer ambitiösa. Enligt IMDb kostade filmen 300 000 kronor att göra, och det är förstås en struntsumma i filmsammanhang. Dessa pengar verkar de ha spenderat på specialeffekterna, som är riktigt bra. Johannes Brost fick väl en hacka han med - och det är ju lite kul att han är med. Hans roll är relativt liten, men han är inte sämre än de andra när det gäller slakt, tvärtom medverkar han i filmens blodigaste scen i vilken han drar fram en kniv och skär huvudet av en zombiebrud. Man vet aldrig var man har den där Brost - SEAN BANAN INUTI SEANFRIKA, guldbaggenominerad för AVALON, och nu VITTRA. Lisa Henni spelade JW:s flickvän i SNABBA CASH 1 & 2, och en annan av tjejerna; Amanda Renberg, hade huvudrollen i HIP HIP HORA!.
Filmfotot är rätt bra; bättre än väntat, filmen är inte direkt tråkig, men med sina 93 minuter är den ungefär en kvart för lång - den sista halvtimmen känns utdragen med sina tjatiga och nästan identiska monsterslagsmål. Filmmusiken gör sitt bästa för att låta som Joseph LoDucas score till den första EVIL DEAD. En röst som hörs ur en telefon tillhör visst Anders Hellquist från Mats-Helge Olssons THE FORGOTTEN WELLS ("Rool camera!" - "Camera rooling!"). Slutet är bara abrupt, som om de inte visste hur de avsluta det hela. Det görs ingenting alls av myten om vittran, ämnet utvecklas inte alls. Men det gäller även handling och rollfigurer; ingenting utvecklas, här finns inga överraskningar eller twister; det är bara köttande som gäller.
Visst är det kul att VITTRA går upp på bio. Det görs för lite skräckfilm i Sverige. Och jodå, det här torde vara det blodigaste som gjorts i det här landet. Synd bara att pojkarna har gjort en extremt ooriginell film de dessutom försett med riktigt irriterande rollfigurer som spottar ur sig dum dialog. Regin är rudimentär.
Nå, det fläskiga splattret gör att jag höjer betyget ett snäpp. Men ta det inte som en rekommendation.
VITTRA går förresten inte upp på bio i Malmö, men den visas i Lund.







(Biopremiär 9/8)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx