måndag 8 juli 2013

Serier: Som en tysk indian, en befjädrad german

Jag låter mig inspireras av ... mig själv. Häromdagen skrev jag ju en text om maskerade westernhjältar. Jag kom osökt att tänka på andra westernserier jag läste på 1970-talet - som alla de där konstiga tyska serierna.
... Rättare sagt: de där serierna jag trodde var tyska. För det visar sig att ett par av dem inte alls är tyska - åtminstone inte ursprungligen. Som till exempel Silverpilen.
Jag gick aldrig på dagis som barn, istället var jag hemma hos mormor och morfar. Förutom min mosters samling Svenska MAD från tidigt 60-tal, fanns där oändliga mängder veckotidningar. Hemmets Journal, Hemmets Veckotidning, Allas Veckotidning - och såklart Allers. I Allers fanns barnavdelningen Lill-Allers och under 70-talets första hälft var detta en bilaga; en liten tidning i liggande format, och större delen av innehållet bestod av serier. Tjalle Tvärvigg, Willy på äventyr och en massa annat. Och det var i Lill-Allers jag först gången stötte på Silverpilen. Jag fattade det som att man försökte lansera en ny Silverpilentidning via Lill-Allers, men nu ser jag att han redan hade en egen tidning sedan ett par år - 1970 kom första svenska numret.

Av någon anledning gillade jag Silverpilen som barn. Åtminstone läste jag tidningen hyfsat regelbundet; jag hade många nummer av tidningen. Men antagligen slukade jag allt som innehöll vilda västern-serier. Serierna i Silverpilentidningen var anonyma; upphovsmännen uppgavs aldrig, serierna var krafsigt tecknade, ibland direkt skissartade - och redan då tyckte jag att det var något konstigt med dem. De innehöll reklam insprängd i seriesidorna; i själva serien - serierutor byttes ut mot annonser, och ibland låg där instoppade vitsar. Jag gissar att det sistnämnda berodde på att Allers inte hade några annonser att placera där. Ibland fanns det kortare utfyllnadsserier på mittuppslaget, och som jag minns det var dessa av någon anledning trycka på gult papper. Vad hette nu den där serien om kängurun? Skippy? Eller det var kanske inte i Silverpilen den figurerade?
Det här numret minns jag att jag tyckte var jättespännande. Jag minns också att jag tyckte att det här omslaget var något av det fulaste jag sett! Varför ser Falken så konstig ut? Vad är det för konstig teckningsstil?
I tidningens redaktionsruta stod det att innehållet var copyright Bastei Verlag i Tyskland - och därför har jag alltid trott att Silverpilen är en tysk serie. Men nu konstaterar jag att det var en belgisk serie - åtminstone producerades den i Belgien, men direkt för Bastei - uppgifterna går isär, men serien ska ha skapats 1969 och hette Zilverpijl på flamländska och Silberpfeil på tyska. Mannen bakom serien var belgaren Frank Sels, som tidigare jobbat på Finn & Fiffi-skaparen Willy Vandersteens studio. Sels startade sin egen studio samtidigt som han skapade sig ett rykte om att vara Europas snabbaste serietecknare; han klämde ur sig 42 sidor i veckan. Andra som jobbade med Silverpilen var Edgar Gastmans och Karl Verschuere (enligt vissa källor heter han Karel). Frank Sels begick självmord 1986, 44 år gammal.
Jag vet inte riktigt varför jag tilltalades av Silverpilen. Jag inbillar mig att även föräldrar ansåg Silverpilen vara bättre än andra western- och äventyrsserier i serietidningsställen. Var det för att serien var snällare än mycket annat? Och indianbönan Månstråle hade en framträdande roll. Hon kunde judo, så hon blev per automatik cool. (Nu när jag tänker efter - hur hade hon lärt sig judo? Fanns där månne en japan i Kiowalägret?) Den unge Kiowahövdingen Silverpilens blodsbroder hette Falken och var en vit kille. Tydligen hette Falken Pekka Kenttä i Finland! Det måste vara världens sämsta namn på en westernhjälte alla kategorier.
Krafsigt värre ...
Efter ett par år tog Semic över utgivningen av Silverpilen - och ändrade logotype och papperskvalitet. Tidningen lades ner, men 1978 startade Allers den på nytt - och lanserade den som en helt ny tidning. Som om alla gamla läsare skulle ha glömt bort den på bara ett par år. Den svenska tidningen lades ner i början av 80-talet. Det kom ett par pocketböcker med serien, men därefter fick det vara nog.
Semics variant med ny logotype.
Allers startade på nytt - och utlovade både spänning och raffel!
En annan westernserie på 70-talet som jag då tyckte var snarlik Silverpilen var Bessie, en Semictidning som under en period hette Bessie - spårhunden. Eftersom Bessie påminde så mycket om Silverpilen utgick jag från att den också var tysk och från Bastei Verlag, vilka gav ut den på tyska. Men icke! Bessie är även den belgisk - den skapades redan 1952 av ovannämnde Willy Vandersteen. Serien, som heter Bessy i original (varför ändrades stavningen i Sverige?), blev så framgångsrik att Vandersteen kunde starta upp sin studio.
Bessie var något slags Lassiekopia i vilda västern. Hunden Bessie och hans blonde husse Andy (som liknade Falken) upplevde snällare äventyr bland bovar och banditer, och efter ett tag verkade den svenska tidningen rikta in sig på flickor. Den innehöll samlarbilder på gulliga djur och annat vi westernfans sket blankt i.
Nu när jag tittar lite närmare ser jag ju likheterna med andra serier från Willy Vandersteens studio.
1979 dök det upp en ny serietidning i svenska butiker. Prärie-Nytt, utgiven av Allers - och den tidningen har jag faktiskt skrivit om förut här på TOPPRAFFEL!. Den minnesgode minns kanske mitt blogginlägg från 2010 om annonser i tyska serietidningar. Jag hade då fått ett par nummer från 1973 av den tyska tidningen Buffalo Bill från Bastei. Det var alltså serier ur denna som Prärie-Nytt innehöll - jag antar att tidningen fick sitt fåniga namn eftersom det ju redan fanns en svensk westerntidning som hette Buffalo. Det här var liksom Silverpilen en krafsigt tecknad serie med härligt okänslig färgläggning. Tidningen lyckades komma ut med sexton nummer i Sverige.
Typisk annonsering i tyska serietidningar.
Apropå de här tidningarna måste jag även nämna Broom, som Allers gav ut 1978-1980. Nej, det var ingen westerntidning, utan handlade om motorsport och motorentusiaster. Men detta var också en tidning med serier från Bastei - med annonser insprängda i seriesidorna. Broomm var i magasinsformat och något bättre tecknad än Silverpilen, åtminstone tyckte jag så på den tiden. Jag tyckte att serierna påminde om fransk-belgiska seriealbum.
Häromåret hittade jag ett par gamla nummer av Broomm och läste om dem. Toppraffel med Järngänget, Ron Camaro - Djävulsföraren, och Steve Wheeler - Kurvakrobaten.
De var jävligt dåliga.

Fotnot: Seriefrämjandets Ola Hammarlund hörde av sig och påpekade att det i ett tidigt Silverpilenavsnitt förekommer en Japan som lär ut jiu-jitsu till Månstråle. Jag har faktiskt ett svagt minne av detta, men eftersom jag var långtifrån säker lät jag bli att skriva något om det.





4 kommentarer:

Håkan sa...

Coolt - nu vill vi ha e genomgång av Tomahawk också!

Pidde Andersson sa...

Jäklar! Och jag som hade tänkt skriva om annat... Nu börjar jag Fp inspiration till ännu en Westernartikel ...

Spiring sa...

Först Basse, för ett par år sen, och nu Silverpilen. Javisst, 70-talets serietidningar borde ha en självklar plats i denna blogg. Nu väntar jag med spänning på en artikel om Peo och Reddy. (Och, givetvis, Kalle Kula med biserien Astons Villa.)

Pidde Andersson sa...

He he he! Fast problemet med detta är att jag inte har de där gamla tidningarna, de är numera inte så vanliga på antikvariat, och om jag får tag på något mög, är det svårt att hitta fakta om serierna. Men jo, jag kommer att fortsätta att skriva om gamla serietidningar här ...
För övrigt vet jag inte om jag någonsin läste Kalle Kula - däremot minns jag tablettasken med de stenhårda kulorna.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx