tisdag 14 maj 2013

Bio: En gång om året

Foton copyright (c) Folkets Bio
Nej, nu är det banne mig dags att någon säger ifrån på skarpen! Massor av filmer får aldrig biopremiär i Sverige. Bra filmer. Filmer som borde gå upp. De dumpas direkt på DVD, eller släpps inte alls - medan konstigheter ingen människa kommer att se biovisas. Som långfilmsdebuterande Gorki Glaser-Müllers EN GÅNG OM ÅRET. En skapelse som inte har på en biograf att göra. En historia som inte borde utspelats framför filmkameror.
EN GÅNG ÅRET är ingen film. Det är radioteater. En 81 minuter lång dialog mellan Maria (Gunilla Röör) och Mikael (Michalis Koutsogiannakis). Maria är gift med barn. Mikael visar sig vara nyskild. Under trettio år har de här två träffats en gång om året för att ha sex. Mot slutet säger Maria att de var arton år första gången - vilket gör dem till 48. Skådisarna är båda 54 och ser ut att vara 60.
Nå. Mikael vill att de ska träffas oftare. Han har köpt hus i Frankrike. Han vill att Maria ska lämna maken och flytta ihop med honom. Hon tycker att han sabbar allt.
I början av filmen träffas de på ett hotellrum. Där stannar de kvar större delen av filmen. De pratar oavbrutet. Med jämna mellanrum klipps det in osynkade scener - dialogen flyter på, men de rör inte på läpparna. Då och då förekommer klaffel. Jag gissar att det är medvetet. Antingen ett konstigt konstnärligt val, eller så är det flashbacks. Eller vad menas när Maria har olika kläder i varje nytt klipp?
Ibland bråkar de. Ibland älskar de. Men hela tiden pratar de. Dialogen går i cirklar. Den leder ingen vart. Den är lite konstruerad och ofta halvviskas den så där som ofta är fallet med radioteater.
EN GÅNG OM ÅRET är inte bara fruktansvärt tråkig, den är dessutom fullständigt poänglös; en orgie i meningslöshet. Möjligtvis uppskattas filmen av folk som tycker att det är viktigt att visa upp medelålders människor som har sex.
Den här filmen borde rimligtvis ha varit hur billig som helst att göra. Videokamera, en svit på Clarion Hotel, ljud- och ljusfolk, smink, två skådisar, filma skiten över en helg eller två. Men icke! Jag har ingen aning om hur stor budgeten var, men flera bolag är inlandade, däribland Zentropa (!), en massa människor har jobbat med filmen, och den är inspelad i Stockholm och i Göteborg! Jag vet inte hur de burit sig åt. Snacka om att spola ner stålarna i toaletten.
Gillar man filmens innehåll går det faktiskt att ta del av det hela med slutna ögon.
Jag vet. Jag testade.







(Biopremiär 17/5)




0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx