fredag 19 april 2013

Bio: Frihet bakom galler

Foton copyright (c) Folkets Bio
Ni kommer ihåg Mel Gibson-rafflet GET THE GRINGO, va? Klart ni gör. Det var ju den där storyn där Mel hamnar i ett märkligt mexikanskt fängelse som snarare är en bisarr, inhägnad by där vissa fångar lever med sina familjer. Ett fängelse som inte är så orealistiskt som det först verkar, visar det sig.
I den svenska dokumentären FRIHET BAKOM GALLER av Nima Sarvestani får vi följa med in i kvinnoavdelningen i ett afghanskt fängelse. Det hela börjar minst sagt symboliskt. En kvinna iförd blå burka färdas med beväpnade vakter i en bil till fängelset. Delar av färden får vi se ur kvinnans synvinkel; genom galler i burkans tittglugg. Från en tillvaro där hon ser omvärlden genom galler till en annan. Fast i fängelset slipper hon burkan - och lever eventuellt ett drägligare liv.
Majoriteten av de inlåsta kvinnorna sitter där efter att ha fått nog i sina hem. De flesta har rymt hemifrån för att slippa sin tyrann till man. Några har slagit ner maken efter att ha fått nog. För detta straffas kvinnorna med mellan tio och femton år i fängelse. Deras barn växer upp bakom murarna. Precis som i Gibsonfilmen, påminner fängelset om en liten by - om än en mycket primitiv sådan.
Det kan väl inte finnas någon vettig människa som accepterar det afghanska samhället. Som tycker att det är helt okej att männen får bete sig som de gör. Hur står männen ut med sig själva? De här kvinnorna är inlåsta - men för de flesta är livet bakom murarna att föredra. Dock dyker det upp orosmoln. En kvinna misstänker att hennes man anlitat någon som ska mörda henne i fängelset. Och många av fångarna riskerar att mördas - tillsammans med sina barn - så fort de släpps ut efter avtjänat straff. En av kvinnornas makar intervjuas i filmen och han säger utan att skämmas att han borde ha dödat henne och deras son. I den här världen sätts man i fängelse när man försöker överleva, medan det är fritt fram att mörda förtryckta kvinnor.
Som synes en viktig och intressant film. Ändå kan jag inte sätta något vidare högt betyg på det här. Varför då? Jo, därför att filme öppnar med texten "Sveriges Television presenterar". Det här är ett TV-program, det ser ut som ett TV-program, och det har inte på bio att göra. Inte så länge man måste betala för biobiljetten. Och filmen är för lång med sina 77 minuter. Halvvägs in kände jag mig lika inlåst som kvinnorna det handlar om.
Men se filmen när den visas på TV! Det lär väl inte dröja så länge. Och på TV brukar dokumentärer kortas till 55 minuter.







(Biopremiär 19/4)



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx