fredag 15 mars 2013

BUFF: The Famous Five

Som barn läste jag aldrig Enid Blytons Fem-böcker. Däremot läste jag ett par böcker om Hemliga Sjuan, även de av Blyton. Antagligen var de precis som Fem-böckerna, fast de var fler i gänget. Ytterligare två medlemmar = extra bra. Således borde jag även tycka att Lagens Väktare, som har hur många medlemmar som helst, är bättre än Fantastiska Fyran.
Äh, nu svamlar jag.
Jag vet inte varför jag aldrig läste om Fem på äventyr, men jag såg i alla fall en film om dem. 1978, bör det ha varit, kanske '79. Min moster och jag såg den som matiné på en biograf i Göteborg, den hette FEM PÅ NYA ÄVENTYR, var från 1969, och originaltiteln löd DE 5 OG SPIONERNE. Jepp, det var en dansk film! Det gjordes två danska Film-filmer, den andra kom 1970. Och inte nog med det. Versionen jag och min moster såg var dubbad till svenska! Således såg vi en dansk film om engelsmän som alla pratade svenska.
... Och detta är det enda jag minns av den filmen.
I Tyskland har man en fin tradition när det gäller att adaptera utländskt material. Vi har ju till exempel den långa serien med fimatiseringar av engelsmännen Edgar Wallace och Edgar Bryce Wallaces deckare, de flesta från 60-talet. De utspelar sig i dimmigaste England, men är inspelade i Tyskland. Och de oändligt många tyska kioskdeckarna om FBI-agenten Jerry Cotton på äventyr i amerikanska storstäder blev också en rad filmer på 60-talet - där Tyskland agerade stand-in för USA.
THE FAMOUS FIVE från 2012 och i regi av Mike Marzuk heter i original FÜNF FREUNDE och blev tydligen en stor succé på bio hemma i Tyskland. Efter att ha sett filmen låter det smått otroligt. Detta är en rätt besynnerlig rulle.
Vilken av Blytons böcker filmen bygger på har jag ingen aning om, men eftersom de fem träffas för första gången, gissar jag att det är den allra första. Men det kan ju också vara en helt ny story. Vad som främst gör filmen konstig, är att alla rollfigurerna har kvar sina engelska namn - men inte nog med att filmen förstås är på tyska, den utspelas även i Tyskland! Tror jag. Jättetyska landsbygsmiljöer, tyska skyltar, och folk heter Dick och Quentin och Turner. Besynnerligt.
Förvisso förekommer det datorer och moderna prylar i filmen, men om jag inte vetat bättre, hade jag gissat på att filmen var från 80-talet. Det ser ut som en 80-talsproduktion, det softa filmfotot ser ut som gammal reklamfilm. Och innehållsmässigt skulle det kunna vara ännu äldre. De här böckerna skrevs under främst 1940- och 50-talen. Det är rätt mossigt.
Marzuks film har alla förutsättningar för att funka bra: vi har en idyllisk liten by med färgstarka invånare, en mystisk ö med ett fyrtorn, och ännu mer mystiska typer som smyger omkring i trakten. Dem fem barnen som dumpats i byn snubblar över hemligheter i en grotta, och genast får de skurkar efter sig - och självklart tror inga vuxna på deras berättelse. De måste lösa falletsjälva och avslöja skurkarna. Men Marzuk får inte till det. Det blir hela tiden lite ... fel. Del är lite småtaffligt. Dålig tajming, allting håller på lite för länge, det hela känns lika dammigt som böckerna säkert gör idag.
... Men jag borde inte få uttala mig. Jag såg filmen med några skolklasser, och jösses, vad de levde sig in i filmen (trots att den var på tyska och textad på engelska)! De tjoade och skrek av spänning under det rafflande slutet. Ja, där ser man.
Jag gillade den synnerliga klämmiga sången om Fünf Freunde som spelas under eftertexterna.






9 kommentarer:

Spiring sa...

Jag läste Fem-böckerna, även om jag tyckte bättre om Blytons "Mysteriet med..."-böckerna. Det fanns också en bokserie som på svenska hette "De sex", typ "De sex och den frivole sjömannen". De böckerna kände jag till, men jag tror inte jag någonsin läste någon av dem.

Jag drar mig dock till minnes en anekdot från den tid då Bokbussen kom till min lilla Uppsalaförort en gång i veckan. Jag stod där på bussen och studerade utbudet, typ tio år kanske jag var, när en äldre kille jag inte kände knackade mig på axeln och frågade: "öhh, gillar du sexböcker?" Jag trodde förstås att han menade "De sex"-böckerna, och gav det oavsiktligt dräpande svaret "nä, jag tycker bättre om Fem-böcker". Han blev, faktiskt, mållös och lämnade mig sedan i fred.

Pidde Andersson sa...

I samband med recensionen kollade jag upp Blyton på nätet; hon skrev ju ännu fler bokserier om barndeckarklubbar med olika antal medlemmar. Ett par hade jag aldrig hört talas om.

Killen med sexböckerna, var det månne John Stake han hade i beredskap?

Spiring sa...

"John Stake - agenten från P.I.C.K."? Tja, kanske det. Några år senare hittade jag "Greppet direkt på franskt sätt" i bokhyllorna hemma, och då var jag väl mer mottaglig för den typen av litteratur. Eller kanske inte, för jag minns inte att jag någonsin kollade upp fler titlar i serien. Vilket tydligen inte heller min pappa hade gjort, eftersom det bara fanns en där hemma.

Undrar förresten, så här i efterhand, vad John Stake och P.I.C.K. kan ha hetat i original. Om det är tillåtet att fortsätta på sex- snarare än Fem-spåret, det är ju trots allt en avvikelse från ämnet (fast Stig Järrel skulle kanske rett ut det också).

Pidde Andersson sa...

TOPPRAFFEL! har självklart svar på alla frågor, här är ett inlägg från 2009: http://www.toppraffel.se/2009/08/john-stake-movie.html

Spiring sa...

Där ser man. O.R.G.Y. känns lite mer hedonistiskt och utåtriktat än P.I.C.K. Fast jag tycker nog namnet John Stake är snäppet tuffare än Rod Damon. Möjligen.

Spiring sa...

...fast nu känner jag mig bara mer förvirrad. Författaren till "Coxeman"-böckerna tycks kalla sig Troy Conway, medan John Stake-sviten skrivits av en viss Ted Mark. Lite goggling verkar antyda att det rör sig om två serier, en om Coxeman och en - Ted Marks - om agenten från O.R.G.Y. Har man sammanfört dessa i filmen? Vad heter i så fall huvudpersonen i Ted Marks böcker? Eller är det egentligen samma serie, fast med två författare? (Tänk vad mycket frågor Enid Blyton inspirerar.)

Spiring sa...

Steve Victor hette han tydligen i original. Se här:

http://www.spyguysandgals.com/sgShowChar.asp?ScanName=Victor_Steve

Pidde Andersson sa...

Det här är nog den enda BUFF-artikel någonsin som glidit över på snuskböcker och John stake.

Spiring sa...

Som sagt, avståndet ("ståndet", fnarr fnarr) mellan Fem och Sex är inte överväldigande.

Slutsatsen ("satsen", fnarr fnarr) av mina efterforskningar blir i alla fall att Coxeman och agenten från O.R.G.Y. är två olika bokserier av två olika författare. Ted Mark tycks ha varit den förste, och Troy Conway med Coxeman en efterföljare. Filmen du recenserade för ett par år sen verkar dock vara med just John Stake, det vill säga Steve Victor, agenten från P.I.C.K./O.R.G.Y, och är dessutom baserad på just den jag läst - "Greppet direkt på franskt sätt".

Huruvida John Stake eller Enid Blyton (första gången någonsin de två nämns i samma mening?) skulle kännas mest dammiga att läsa idag låter jag vara osagt. Åtminstone tills jag genomfört viss empirisk forskning.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx