torsdag 14 mars 2013

BUFF: Approved for Adoption

Den belgiska filmen APPROVED FOR ADOPTION av Jung och Laurent Boileau presenterades som en dokumentär. Men den är till större delen animerad. Hur kan man göra en animerad dokumentärfilm? Det kan man förstås inte riktigt.* Filmen bygger på ett självbiografiskt seriealbum av Jung, och filmen får väl snarast beskrivas som dramadokumentär eller filmbiografi.
Filmens originaltitel är COULEUR DE PEAU: MIEL, vilket betyder "Hudfärg: honung". Jung är en kille i min ålder som adopterades från Korea 1971. Just du skedde något slags adoptionsboom där. Jung, som var tre år gammal, hamnade i Belgien, i en familj som redan hade fyra biologiska barn. Riktigt varför de adopterade Jung är lite luddigt, och med tiden visar sig familjen - rättare sagt föräldrarna - inte vara så helylle de först framstår som.
Jung har lite svårt att anpassa sig och han accepteras inte av syskonens biologiska farmor, som hela tiden glömmer bort det femte barnbarnet; "er lille asiat". Efter några år adopterar familjen ytterligare ett barn från Korea, en flicka som fortfarande är bebis. Detta gillar Jung inte alls - he's the only gay in the village, höll jag på att skriva, men han vill vara den ende asiaten i familjen. Han förvandlas till en strulpelle. Han presterar uselt i skolan, han förfalskar sina betyg, han börjar stjäla ... Och hans föräldrar tar till hårda bestraffningar. De plockar fram ett ridspö och smiskar loss. I en scen jagar morsan Jung med en piska.
Jung vill skaffa sig en egen identitet; en asiatisk identitet - men inte som korean; de andra koreanerna i hans närhet vill han inte veta av. Han snöar in på Japan. Han tränar karate, han lyssnar på japabsk musik, han gillar Godzilla och jätterobotar som Goldrake (som ju heter Goldorak i frahskspråkiga länder). Och han tycker om att teckna och dokumenterar sitt liv i teckningar.
Som vuxen reser Jung tillbaka till Korea. Han har ingen relation till landet. Han må se ut som dem, men han är ingen korean. Han är turist.
Resan till Korea fungerar som något slags ramhandling; dessa scener är videofilmade med den riktige Jung. Man har även klippt in Jungs familjs gamla super 8-filmer, och här och var får vi se klipp ur gamla journalfilmer. Men större delen av filmen är animerad. Episoderna från Jungs uppväxt har iscensatts.
APPROVED FOR ADOPTION är en bra och fascinerande film. Jag gillar verkligen sättet den är gjord på. Det känns fräscht och unikt. Filmen engagerar och den torde vara relativt universell. Jag kan tänka mig att många adopterade kan relatera till Jung och hans situation.
Jag såg filmen på BUFF med några skolklasser. När eftertexterna rullade sa en kille i 12-årsåldern "Tja, den var ju bra för att vara en smörfilm." "Vad är en smörfilm?" undrade hans kompis. "Det är en sådan som är lite sorglig och så."

* Innan APPROVED FOR ADOPTION visades Hanna Heilborns svenska kortfilm SHARAF - och det är faktiskt en animerad dokumentärfilm. Filmskaparna har intervjuat en marockansk flykting, och denna ljudupptagning illustreras med animerade bilder. Fast det är en ful och tråkig film. Många kommer att anse att den är viktig.






0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx