lördag 23 mars 2013

Bio: Djurvännerna

Bilder copyright (c) Folkets Bio
För trettio år sedan gav jag ut ett seriefanzine som hette SMOCK. I ett av numren medverkade Eva Lindström. Jag vet inte riktigt varför, men jag skrev till henne och frågade om hon hade en serie att bidra med, och några dagar senare hittade jag ett papprör i brevlådan på artillerigatan och i det fanns ett litet brev och en småkul serie. "Hoppas SMOCK får ett långt liv!" skrev Eva. Jag tror att det blev ytterligare ett eller två nummer.
DJURVÄNNERNA är en film för de allra, allra minsta. Rättare sagt: det är tre filmer på tolv minuter vardera, paketet är över på 36 minuter. Vilket är lagom för fyraåringar. Ja, även för en vinfryntlig 45-åring. Hade jag sett detta som barn vet jag inte vad jag hade tyckt. Jag känner inte riktigt igen Eva Lindströms stil, det här ser märkligt ... barnsligt ut. Som tecknat av barn, alltså. Animationen är enklast tänkbara, modell klipp och klistra. Jag avskydde sådant när jag var barn, jag gillade ju snygga saker, modell Hanna-Barbera. Jag är fortfarande inte förtjust i den här typen av tecknad film.
Den första filmen heter "En fågeldag". Den förstod jag inte riktigt. Den handlar om två fågelbarn som ger sig iväg på egen hand med varsin fjärilshov och tydligen går de vilse. Dialogen består är på nonsensspråk. En liten unde i publiken sa plötsligt "Nu blev det mörkt!". Antagligen är den här filmen för avancerad för mig, eftersom jag alltså inte begrep den.
Nästa film är lättare att hänga med i. "Jag rymmer!" heter den. Den som rymmer är ett får. Fåret går in i skogen och där träffar han en mord som har mössan full med nötter och som ska ha fest. Fåret följer med hem till mården och jag trodde först att det skulle bli något slags Fritzl-variant, men snart kommer en massa andra djur och säger "Nu ska vi slå klackarna i taket" och så blir det fest. Fåret blir ledset eftersom ingen letar efter det.
Sista filmen är bisarr på ett bra sätt. "Min vän Lage" heter den. Huvudpersonen träffar en uggla som heter Lage och som flyttat in till stan. Lage jobbar på ett varuhus där han borrar hål i väggar så att man kan sätta upp hyllor där. En dag borrar han för djupa hål så att hyllorna lossnar, och då får han sparken. Hur det hela slutar vet jag inte, eftersom jag somnade halvvägs in.
Det här är som att titta i bilderböcker. Stillsamt, vilsamt, matta färger, noll tempo. Säkert perfekt för de yngsta glyttarna. Sövande för mig.
Jag kan inte betygsätta det här, så låt familjens minsting sätta ett betyg på strecket här under:





____________________________

(Biopremiär 22/3)



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx