måndag 25 februari 2013

Rymd-Åskargalan 2013

Jag tror inte att jag tippade årets Oscarsvinnare. Brukar jag inte göra det? Eller spekulera lite? Jo, det brukar jag nog. Jag fyllde i ett formulär på Oscars officiella hemsida; man kunde gissa och sedan jämföra resultatet med de vänner som också gissat. Men jag har glömt bort hur jag gissade - och dessutom hade jag då fortfarande inte sett ett flertal nominerade filmer som ännu inte haft svensk premiär. I skrivande stund är det fortfarande några nominerade filmer som inte nått Sverige - bland dem DU GÖR MIG GALEN!, som jag dock har sett, som går upp på bio på onsdag, och som jag hoppas recensera under morgondagen.
Nå.
Vi sammanstrålade tre stycken filmskribenter för att se på nattens gala. Och vi valde att se den på dansk TV2. Kanal 9 hade som vanligt oskicket att låta Filip och Fredrik agera värdar, och det klarar vi inte av. Två självupptagna killar som sitter och skriker och hetsar upp sig som vore det en sportsändning. Okunniga är det också - och måste de ironisera över allting? Vi hade dem på under Red Carpet, men vi pratade själva och lyssnade inte på dem.
På dansk TV satt det fem för oss okända danskar, plus Susanne Bier. De hade olika åsikter om filmerna och om galan, och ibland pratade de i mun på varandra - och vi låtsades att vi förstod allt de sa. Det gjorde vi inte. Jag funderade på att ringa in till studion och be dem prata långsammare. I vilket fall: det danska gänget skötte jobbet betydligt bättre än gaphalsarna på Nian.
En annan som skötte jobbet betydligt bättre än många andra, var Seth MacFarlane. Förra året gjorde ju Billy Crystal efterlängtad comeback, men det blev en besvikelse - han var trött och oinspirerad. Och 2011, när Anne Hathaway och James Franco agerade värdar, var en katastrof. Dessförinnan har det inte varit alltför kul, med lågvattenmärke som Whoopie Goldberg.
Inte oväntat var MacFarlane bitvis fruktansvärt rolig och härligt elak - i synnerhet när han tog upp Rihanna och Mel Gibson, och publiken på plats tydligen tyckte att han gick för långt. MacFarlane visade sig även kunna sjunga och dansa, och det numret "I Saw Your Boobs" under inledningen (se video nedan) lär väl bli en klassiker. Vad var väl de trista numren från till exempel LES MISÉRABLES jämfört med det? Barbra Streisands saggiga nummer?
Okej, låt oss titta på de vinnande filmerna.
Ben Afflecks ARGO är en mycket bra film, och den har tidigare vunnit en farlig massa priser. Dock måste jag säga att jag blev överraskad när den blev Bästa film på Oscargalan. Jag inbillade mig att ARGO är en sådan där film som vinner allt utom den främsta utmärkelsen. Jag gissade faktiskt på LINCOLN, som trots att det är en tradig film är en typisk Oscarvinnare. Vad som var märkligt - och som MacFarlane därför skämtade om - var att Affleck inte var nominerad till Bästa regi. Däremot fick ARGO en guldgubbe för Bästa manus efter förlaga; Chris Terrio hade suttit vid tangentbordet.
Bästa film tycker jag personligen att DJANGO UNCHAINED är. Dock var det väl önsketänkande från min sida att filmen faktiskt skulle få några Oscars. Jag hoppades, men trodde att andra skulle få dem. Men icke! Christoph Waltz fick synnerligen väförtjänt priset för manlig birollsskådis (fast det hade ju varit kul om Alan Arkin fick det), och Quentin Tarantino fick rättvist priset för bästa originalmanus. Tarantino höll även ett föredömligt tacktal - och bar en illa knuten slips.
Mer då?
Tja, att Daniel Day-Lewis; överspelets konung, skulle bli bästa manliga skådis för titelrollen i LINCOLN var väntat. Den första roll på evigheter där han agerat återhållsamt och acceptabelt. Visst var det kul att gamle ALIAS- och BAKSMÄLLAN-skådisen Bradley Cooper nominerats för DU GÖR MIG GALEN!, men han var nog rätt chanslös. Att Jennifer Lawrence blev bästa skådespelerska för sin roll i samma film var mer väntat. Men priset skulle mycket väl även kunnat gå till Jessica Chastain eller Emmanuelle Riva. Lilltösen från överskattade BEASTS OF THE SOUTHERN WILD var nog lottlös. Anne Hathaway blev bästa birollsskådespelerska för sin insats i LES MISÉRABLES, och det var väl ingen överraskning - även om jag själv inte kunde med filmen. Jävla galande.
Regipriset gick till Ang Lee för det flummiga New Age-pekoralet BERÄTTELSEN OM PI. Inget ont om Ang Lee, men detta måste vara hans sämsta film. Fast övriga nominerade var inte så kul. Haneke och de där. Varken Tarantino eller Affleck hade nominerats - vilket är rätt märkligt.
FRANKENWEENIE eller möjligtvis PARANORMAN var årets bästa animerade långfilmer, men icke - priset gick till den sämsta av de nominerade; MODIG. Av de animerade kortfilmerna hade jag sett två, och jodå, visst gick Oscarn till mästerliga PAPPERSMANNEN!
Att den extremt överskattade AMOUR blev Bästa utländska film (rättare sagt: Bästa film på främmande språk) kom inte som någon överraskning, danska A ROYAL AFFAIR var väl chanslös - och norska KON-TIKI har jag inte sett.
Många svenskar fick äntra scenen. Givetvis fick ängelholmaren Malik Bendjelloul en Oscar för sin SEARCHING FOR SUGAR MAN, konstigt vore väl annars - även om jag personligen har lite för många invändningar mot filmen. Kom igen, så bra är den väl inte? Dock bättre än FIVE BROKEN CAMERAS, den enda av övriga nominerade långfilmsdokumentärer jag sett. Svenskarna Per Hallberg och Paul NJ Ottosson fick dela på priset för Bästa ljudredigering; det blev oavgjort och de fick varsin statyett - Hallberg för SKYFALL, Ottosson för ZERO DARK THIRTY.
SKYFALL fick även Oscar för Bästa originalsång; titellåten av och med Adele. Det är ju onekligen jättekul att en James Bond-film fick flera Oscars!
... Restebn av de vinnande filmerna lämnar vi därhän.
Peace out!
video



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx