söndag 27 januari 2013

Optimal Press In Memoriam

Under veckan som gått meddelades det att serieförlaget Optimal Press lägger ner verksamheten - igen. Redan för några år sedan ströp förläggaren Ingemar Bengtsson förlaget av hälsoskäl, men det dröjde inte länge innan han återupptog verksamheten. Den här gången verkar dock döden vara definitiv.
Jag ska inte ljuga och påstå att jag läst de serier Optimal gett ut de senaste tio åren, för det har jag inte; jag har knappt koll på vad de gett ut. Men Optimal var ett av Seriesveriges viktigaste förlag och för tjugo år sedan var det viktigt för mig personligen.
Optimal Press startade 1991, men grundarna Ingemar Bengtsson och Mikael Tegebjer hade jag känt länge. Åtminstone Micke. Vi var alla verksamma i fanzinesvängen på 80-talet; Ingemar gav ut tidningen Gurgel, som jag aldrig lyckades läsa, medan Micke gjorde sig odödlig med tidningen Banala Serier och skämtet "Banal? Har det någe med banan att göra?". Då, på 80-talet, fanns det ett tag ett par konkurrerande fanzines om amatörserier; något slags alternativa Bild & Bubbla. Jag skrev i ett av dessa; seriehorisont, medan Micke gav ut ett annat, och första gången jag pratade med Micke var när han i mitten av decenniet ringde och ville värva mig till sin tidning - Seriefloran, hette den, och Micke hette då Svensson i efternamn.
Fördelen med att ha kompisar som startar serieförlag är att det plötsligt blir lätt att få sina serier publicerade. Åtminstone om förläggarna gillar vad man gör. Jag hade debuterat som professionell manusförfattare 1989 och skrev manus till Åsa-Nisse, Bamse och en del annat. När Ingemar och Micke drog igång Optimal Press hade jag inlett ett fruktbart samarbete med Mikael Tomasic. Jag och Tomasic medverkade redan i förlagets allra första album; antologin "Ulv i fårakläder". Jag kommer fortfarande ihåg Optimals lilla monter på bokmässan 1991 (om det ens var en monter? Det var kanske bara ett bord?).
1992 samlades en kvartett av mina och Tomasics korta skräckserier i albumet "In Memoriam", som visade sig bli det allra första helsvenska skräckseriealbumet. Märkligt. Varför hade ingen gjort detta tidigare? Albumet fick väldigt bra kritik och vann Bild & Bubblas läsaromröstning om årets bästa svenska album. 1994 återkom jag och Tomasic med den tjockare och mer ambitiösa skräckserieboken "Giallo", som fick ännu bättre kritik än "In Memoriam" - ska jag vara ärlig tycker jag själv att det är bra när jag läser om det. Jag brukar inte gilla mina gamla grejor, men "Giallo" var och är ganska unikt. Men efter det fick jag något slags skrivkramp; jag visste inte hur jag skulle överträffa "Giallo", och ett tredje album från mig och Tomasic såg aldrig dagens ljus. Jag planerade faktiskt en ny bok, den skulle heta "Requiem", men jag minns inte alls vad den skulle handla om. Det lär inte komma något från mig och Tomasic i framtiden heller, eftersom Tomasic helt slutat teckna. Vilket förstås är jävligt synd.
Jag snor den här från Optimals hemsida. Bokmässan i Göteborg 1992.
Från vänster: jag, Mikael Tomasic, Ingemar Bengtsson, Micke Tegebjer
Optimal Press' inriktning de första åren skiljde sig en aning från det förlag de flesta är bekanta med idag. 1991 fanns det ont om serieförlag  och väldigt få "alternativa" sådana. Optimal skulle ge ut de serieskapare som inte passade in hos Semic, Carlsen och de andra dåvarande storförlagen. Dock gav Optimal ut några breda, renodlade och väldigt traditionella serier, som den komiska äventyrsserien Sveryda av Magnus Knutsson och Ulf Jansson. Det var främst Micke som ville ge ut sådant - och efter några år lämnade Micke Optimal Press för att starta det relativt kortlivade Jemi Förlag, som hade en något mer kommersiell inriktning än Optimal. Jag och Micke har fortsatt att samarbeta en del sedan dess, bland annat när han var redaktör för Buster. Sedan 2008 driver Micke Ekholm & Tegebjer förlag tillsammans med Kenneth Ekholm; de ger ut romaner, gackböcker och serier.
Med Ingemar Bengtsson som ensam förlagschef på optimal började det snart att välla ut böcker. Samtidigt blev serierna allt smalare - tycker jag. Rättare sagt, majoriteten av utgivningen bestod av en typ av serier jag inte är sådär jätteförtjust i. Lite för arty, lite för alternativt, lite för trist, lite för lite karate.
Men vad alla Optimals utgåvor hade gemensamt, var otroligt flott design. Nicolas Krizan - ännu en gammal kompis från 80-talets fanzinesväng - stod för formgivningen, och böckerna hade alltid bästa möjliga tryck, papper, bindning och så vidare.
Optimal Press hade alltid en förhållandevis stor monter på Bokmässan i Göteborg, en monter fylld med mängder av album - men det var nästan bara där jag såg till albumen. Det är ytterst få, i princip inga alls, jag har sett ute i handeln här i Malmö. Till och med i de få, något mer renodlade seriebutiker som finns här är de sällsynta. Något Optimal har gemensamt med Epix Förlag - jag tror inte att speciellt många är medvetna om att Horst Schröder har kvar sitt förlag och släpper ett och annat album. De är oerhört svåra att hitta om man inte redan känner till att de finns.
De senaste åren har Optimal gjort en stor kulturgärning då de gett ut två feta, tjusiga, inbundna samlingar med Gunnar Krantz album - och en ännu större kulturgärning i och med utgivningen av Kapten Stofils årsbok, som tog vid efter att serietidningen Kapten Stofil lades ner 2010. Det värsta med Optimal Press' bortgång är att Kapten Stofils årsbok nu står utan förlag.
Nå. Oavsett vad jag tycker om förlagets utgivning går det inte att komma ifrån att Optimal Press var viktigt och betydande. Dessutom blir jag väldigt nostalgisk när jag tänker tillbaka på åren i början av 90-talet. På när vi drack Martini ur askfat i montern på mässan. På de årliga Optimalmiddagarna i Mickes stora lägenhet. På den optimism, entusiasm och kreativitet vi var sprängfulla av.
Det var härliga tider.



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx