onsdag 9 januari 2013

Bio: Världens säkraste kärnkraftverk

Foton copyright (c) Folkets Bio
Ännu ett år, ännu en dokumentärfilm på bio och ännu en svensk dokumentärfilm. Det har ju kommit en hel massa på sistone och förra året kom det dessutom en del bra sådana.
Så icke den här gången. VÄRLDENS SÄKRASTE KÄRNKRAFTVERK är nämligen ännu en film av Maj Wechselmann, landets i särklass mest obegåvade dokumentärfilmare. Dels är hon inte precis världens mest objektiva filmskapare - hon är vad många refererar till som "jävla vänsterkärring", och jo, hon är urtypen för en sådan; en vandrande klyscha. Hennes filmer handlar om att lägga fram hennes egen tes, hennes egna åsikter, och hon verkligen hamrar fram den med slägga. Ofta blir det väldigt övertygande, man köper det hon påstår. Visst, de fakta hon lägger fram stämmer väl oftast - men man får bara se ena sidan av myntet. Håller man alltid med Maj Växelspak är hennes filmer fantastiska. Håller man inte med tanten blir de irriterande.
Men framför allt är Maj Växelström något oerhört klantig när hon gör film. Tekniskt sett är VÄRLDENS SÄKRASTE KÄRNKRAFTVERK, precis som förra verket DET ÄR UPP TILL DIG!, under all kritik. Jag vet inte vad hon använder för kameror, men det ser riktigt visset ut, och ofta är det väldigt illa redigerat, men klickande ljud där hon klippt i intervjuer och liknande. Stora delar av filmen består av att hon bara har filmat av dator- och TV-skärmar. En massa fakta radas med jämna mellanrum upp på textskyltar.
Den här gången börjar Wechselmann i Halland och redogör lite för Ringhals. En ung tjej som heter Bi pratar om hur rädd hon är för Ringhals och kärnkraften - och så tar hon upp kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan. Vem är den här Bi? Ingen aning. Hon presenteras aldrig. Men vi får se henne gråta och missa en buss.
Sedan åker Bi - och Wechselmann - till Japan för att ta reda på mer fakta om Fukushima och om hur farligt det är med kärnkraft. Vi vet fortfarande inte vem Bi är. En massa folk intervjuas. Inte bara japaner, utan folk från hela världen. Enbart kärnkraftsmotståndare, förstås. Och allting är ryckigt, hoppigt och ogenomtänkt. Och fult. Även om man tycker att detta är en viktig film, får man inte acceptera är förbannat illa gjort det är.
Det här är ingen dokumentärfilm, det är en propagandafilm. Dessutom är det en ren amatörfilm. Det här har inte på bio att göra.






(Biopremiär 11/1)



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx