tisdag 18 september 2012

Bio: Liten Skär och alla små Brokiga

Bilder copyright (c) Folkets Bio
Förra året recenserade jag VEM ÄR VAR?, en så kallad Knattefilm som bygger på böcker av Stina Wirsén. Jag kände att jag inte kunde bedöma den, än mindre betygsätta den, eftersom den vänder sig till väldigt små barn; till tre-fyraåringar. Jag tyckte mest att det var lite menlöst och halvtrist - men det lär gå hem hos småttingarna.
Nu är Wirsén tillbaka med en nya Knattefilm, återigen bygger filmen på hennes böcker, men den här gången har hon regisserat själv. Och den här gången tänker jag faktiskt sätta ett betyg - för det här är skitroligt! Jag och en kompis; en före detta rockstjärna i Nasty Idols, såg filmen på en lunchvisning under Malmö Filmdagar; den varar bara 35 minuter, och en massa dagisbarn i rätt ålder hade bjudits in. Dessa ungar satt längst fram och vi; två medelålders män, satt alldeles bakom. Frågan är om inte jag och min kompis skrattade mer än ungarna! "Tänk att se det här när man är full eller pårökt, det måste vara fantastiskt!".
Stellan Skarsgård agerar berättarröst och det börjar med hur vi ser hur de fem små figurerna i olika kulörter ritas på filmduken. De ser ut som kaniner, som en katt, en är en mask, och så har vi den kontroversiella Lilla Hjärtat, som är svart. Filmen består av en rad korta episoder i vilka det egentligen inte händer speciellt mycket. De bråkar om en strumpa. De äter för mycket godis. Ibland blir det direkt bisarrt - och det är då jag och min polare skriker av skratt. När det regnar kommer plötsligt en figur som heter Bosse (bara det att han heter Bosse är ju kul) in från sidan och kissar. När en figur spyr kommer en annan och trampar i spyan. De skadar sig så att brodet sprutar. De lagar soppa i en stor gryta som det hamnar en kanin i - kaninkokning är ju aldrig fel. Mycket av det här är rätt konstigt - men det verkade gå hem hos de små glyttarna. Och det var väl därför jag tyckte det var ohemult kul.
Men nu har ju LITEN SKÄR OCH ALLA SMÅ BROKIGA oväntat hamnat i blåsväder; debatten som rasar hotar att överskugga filmen. Det är synd - och det är en fullkomligt idiotisk debatt. Filmen - och böckerna - utmålas plötsligt som Sveriges svar på "Tintin i Kongo" och liknande. Tack vare figuren Lilla Hjärtat. Hon är kolsvart, har stora läppar och något slags rastaflätor. Det har fått folk med foträta glasögon att sparka bakut och skrika "rasism". De har till och med lyckts få filmaffischen indragen och ändrad - man har plockat bort Lilla Hjärtat från affischen.
Detta är självfallet fullkomligt barockt. Svenskar vill gärna att svenska barnböcker ska skildra Sverige av idag, med människor från olika länder. Men i slutändan måste det ändå vara på våra villkor. Afrikaner får inte vara alltför svarta, helst ska de vara trivsamt pepparkaksbruna, asiater får inte ha alltför mongoliska drag. Och så vidare. De måste vara lagom. Och de måste bete sig som typiska svenskar - och även där vara lagom.
Men Lilla Hjärtat är allt annat än en rasistisk schablon. Hon är vild och knasig och fritänkande - precis som de andra figurerna i filmen. Enda skillnaden är att hon är svart.
Är det något som är rasistiskt är det faktisk agerandet vad gäller filmaffischen. Jag vill kalla det för censur. Hur ska vi tolka det här? Klarar vanliga svenskar inte av att ens se en svart människa?
LITEN SKÄR OCH ALLA DE SMÅ BROKIGA var en av de roligaste filmerna jag såg under Filmdagarna. Dessutom var den så kort att den aldrig hann bli seg och tråkig. Nu har jag förstås svårt att tänka mig att mina läsare kommer att springa benen av sig för att se den här filmen, men om ni har små knattar i er närhet, så skicka iväg dem på bio! Och de kommer garanterat inte att tolka Lilla Hjärtat som en rasstereotyp. De kommer bara att tycka att hon är rolig.






(Biopremiär 21/9)




0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx