Jag brukar undvika att recensera verk av mina vänner. Men nu blev jag direkt uppmanad att skriva om den här konstfilmen. ”Var ärlig!” tillade dess regissör; fotografen, journalisten, förläggaren, dykaren och lejontämjaren* Marko Wramén.
Jag och poesi går inte precis hand i hand. Jag har aldrig intresserat mig för poesi. Jag har tidigare nämnt att jag känner en av Sveriges främsta poeter och häromåret plockade upp en av hennes böcker på biblioteket och började läsa – utan att begripa någonting alls. Vilket fick mig att känna mig som en intellektuell dvärg.
Jenny K Lundgren är en av Malmös mer kända poeter och performanceartister, en kul tös jag stöter på för jämnan; ja, jag känner henne och jag har sett flera av hennes framträdanden. Jag har även varit en del av hennes projekt, senast för några dagar sedan, när förbipasserande fick ge sig i kast med kylskåpspoesi på Malmöfestivalen: Jenny har brutit loss orden ur två av sina dikter, fäst dem på magneter, som deltagarna sedan placerar på en plåtskiva och bygger nya dikter.
Den femton minuter långa WOUNDED KNEE SINGS SONGS FROM BLACK WELL är en oerhört suggestiv film – filmad under vatten. Skarpa kontraster. Musiken, lika suggestiv som bilderna, är komponerad av Stry Terrarie och Andy Lundgren, och till denna läser Jenny en av sina dikter.
Det är även Jenny vi ser i bild. Mestadels hennes ansikte. Och jag undrade emellanåt hur det hade filmats. Vid ett par tillfällen uppstår nästan tredimensionella effekter tack vare kontrasterna; Jennys vita ansikte sticks längre ner i vattnet, mot oss, med det hotfullt svarta vattnet som fond. Hon kommer ut ur duken. Kombinationen Jennys röst, musiken och bilderna skapar en hypnotisk helhet.
Jag kunde inte undgå att le lite för mig själv när jag kände igen orden i dikten. Nämen, vänta nu här, det är ju den jag byggde om under kylskåpspoesieventet! Så det var så hon hade fått in ordet ”ultimo”!
WOUNDED KNEE SINGS SONGS FROM BLACK WELL premiärvisades på Palladium under Malmöfestivalen. Visningen följdes med ännu en premiär; första spelningen med 2Mothers in a Car Wash. Jenny K Lundgren även där – tillsammans med Kirsti Øibakken Pedersen. Ånya extremt suggestivt. Tal, sång, performance, allt i ett, emellanåt riktigt roligt, ofta rysningsframkallande vackert.
Jag har bara ett klagomål: var fan var biltvätten?
Den 30:e augusti släpps Jenny K Lundgrens nya poesisamling – på Markos förlag. Releasetjoflöjt på Spegeln klockan 17 till 19, där även filmen kommer att visas. Därefter kommer filmen att rulla i Spegelns foajé under två veckor.
*Det där med lejontämjaren hittade jag på.
TOPPRAFFEL! 