tisdag 7 augusti 2012

Hämnden!

I min bok "Sex & våld" finns majoriteten av mina gamla kultfilmsspalter ur NST samlade - med undantag från de allra första (som skrevs på skrivmaskin) och de allra sista (som försvann vid ett datorhaveri). Visst, dessa krönikor går förstås att leta upp i de tryckta tidningarna, men jag har dem inte digitalt. Och jag har inte kvar gamla klipp.
Men jag plockade även bort ett par andra texter jag bedömde som ointressanta och/eller opassande, till exempel min krönika om filmen HÄMNDEN, som Stefan Lindqvist med kompisar gjorde under sin gymnasietid på 1970-talet. Stefan var min kollega på NST och han är numera på HD. Jag gissade att enbart gamla NST-läsare - och Stefans kompisar - är intresserade av denna ultraobskyra amatörrulle, därför återtryckte jag den inte. Men det har visat sig att många minns krönikan från min första sajt Udo Magazine och tyckte att den var kul. Udo Magazine finns ju inte längre, så för att stilla eventuell nyfikenhet - och för att bevara krönikan - smäller jag in den här:

Tyvärr är inte detta en bild ur HÄMNDEN. Men herr Lindqvist önskar säkert att så vore fallet.

KULTFILM

12:e juni 1997

Det finns hårda filmer - och så finns det HÅRDA filmer. De som har sett svenska polisfilmer från 70-talet vet att dessa mestadels handlade om trötta, gråa typer som traskade omkring i socialrealistiskt snömos. Men det finns ett undantag. En film som är så tuff att Starskey & Hutch bleknar. Så frän att den skulle kunna få 9 mm-folket att skita på sig av avund. Vi pratar om Hämnden, ett super-8-epos på knappt 23 minuter utan ljud från sent 70-tal, för-slagsvis '79.
Varför tar jag upp en gammal amatörfilm här? undrar förstås vän av ordning och etikett. Därför att en av männen bakom filmen och dessutom filmens hjälte är Stefan Lindqvist. Javisst, den Stefan Lindqvist. Slagskott-mannen. Porrmannen.
Hämnden gjordes under hans gymnmasietid, och själv såg jag den faktiskt också under min gymnasietid, men nu är det mer än tio år sedan, så det var en stor upplevelse att se om filmen på video. Super-8 är nämligen andra saker än video, som oftast blir trist. Super-8 är ju riktig film, och dyrt att jobba med, alltså är det friska tag filmen igenom, snabba klipp och ett sjuhelvetes tempo. Super-8 medför också en sorts grynig dokumentär känsla, lite åt tysk snuff. Starskey & Hutch kom inte till Sverige förrän '81, så frågan är var pojkarna fått sin inspiration ifrån. Antagligen såg de allt som visades på bio Maxim i Landskrona, som ju enbart visade bra filmer på 70-talet. Någon som helst distans har upphovsmännen inte heller haft, vilket är till filmens fördel.
Vad handlar då Hämnden (eller ämnden som det blivit i videons fullscreenformat) om? Efter en usel reklamfilm för potensmedlet Dunder, börjar det med en prolog. En knarkare går in på en gård för att köpa knark av en langare som står i en källarnedgång. Knarkaren har inga pengar, så han bånkar langaren i skallen med en bräda, tar knarket och sticker.
En polischef med hårdrocksmustasch och knapptelefon kallar till sig sina två hårdaste snutar, varav den ene är Lindqvist med kort hår, tjocka glasögon och tajta jeans (som dock är uppvikta nertill - minuspoäng). Chefen visar foton på knarkligan, och snutarna be-ger sig ut på Landskronas gator för att nita alla badguys. Utanför AG:s kommer plötsligt knarkaren från prologen springande. Snutarna springer efter, och får tag på honom utanför hotell Ritz (mordhotellet '97!), där de misshandlar honom grovt. En gubbe i keps passerar, stannar upp och tittar på, vänder sig om och tittar in i kameran, innan han fortsätter.
Snutarna fortsätter att misshandla och tortera knarkaren tills han berättar var langaren bor. Våra hjältar, som ofta filmas i grodperspektiv, hittar langaren, men denne flyr. Snutarna sätter efter, men tappar bort honom utanför Jerrys klänningar. Tack och lov dyker langaren upp igen, så att snutarna kan banka skiten ur honom, och avsluta med en realistisk pungspark. Detta hindrar inte langaren från att gå till knarkbossen. Kameramannen speglas i en glasdörr. Snutarna går hem. När de omedelbart därefter går ut igen, har det blivit jul.
Knarkbossen, som ser ut som Emil i Lönneberga med Hitlermustasch och löjlig hatt, får besök av langaren som gör en clownen Manne-rutin. In kommer en torped (halvlångt hår, fjunskägg, och pilotsolbrillor, filmad i grodperspektiv) som oförklarligt misshandlar langaren. Knarkbossen visar foton på snutarna iförda tenniströjor, och torpeden beger sig ut för att mörda dem.
Snutarna kommer upp till knarkbossens kontor. Lindvist hotar sekreteraren med kniv. Hon skrattar ("Äh, hon kunde ju inte agera, hon fick bara vara med för att hon var söt," sa Lindqvist). Lindqvist ler rått. Här är han så hård att han liksom går i slowmotion. Ingen vet varför, men snutarna lämnar skurkhögkvarteret. När de kommer ut, blir Lindqvists kollega skjuten, och blodet sprutar. Linqvist drar sin picka, och röjer loss nere i hamnen.
På idrottsplatsen häckar till slut samtliga skurkar för att göra upp en affär. Lindqvist kör dit och skjuter ihjäl allihop i långa, utdragna scener, med många närbilder på blodiga skottsår. En skurk skelar med ögonen när han dör. Lindqvist tar en väska och vandrar därifrån, rakt in i Karlslundsparken. Bilen, med skåneflagga och grön majblomma, låter han stå kvar. Det sista vi ser är en skylt med texten "taxi". Slut.
Ett brutalt mästerverk. Det som förvånar mest, är att actionscenerna är rätt bra gjorda, med bra vinklar och rätta klipp. Nu väntar jag bara på en laserdiskutgåva med funky soundtrack.




0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx