fredag 10 augusti 2012

Bio: Barbara

Foton copyright (c) Folkets Bio
Nu läser jag innantill om filmen. Så här står det: "Sommaren 1980, Barbara är läkare och ansöker om utresetillstånd från Östtyskland. Hon får avslag och med det följer en kommendering till ett litet sjukhus långt ute på landsbygden."
Visst förstod jag att det var 80-tal. Christian Petzolds BARBARA utspelar sig trots allt i Östtyskland. Men det skulle lika gärna kunna vara sent 80-tal. Jag tror inte att årtalet nämns i filmen. Och jag kan inte påminna mig om att Barbara (Nina Hoss, som är lite snygg) får avslag på sin ansökan under filmens gång. Eller tittade jag bort någon gång alldeles i början?
Kanske är det uppenbart att det är detta som har skett. Kanske är det uppenbart för de som är välbekanta med hur det gick till i Östtyskland. Och kanske utgår filmskaparna från att publiken läst på om vad som hänt rollfigurerna innan filmen börjar.
Skit samma. BARBARA inleds med att titelfiguren flyttar in i en sketen lägenhet. En kollega till henne säger något om att hon blivit tilldelad lägenheten. Barbara är sjuksköterska och tydligen en duktig sådan, men hon vill fly till sin pojkvän i väst. Nej, han bär inte väst, han bor i Västtyskland. Ibland träffas de i smyg; han har inga problem att resa till öst. Hon planerar sin flykt till väst. Men säkerhetspolisen har hela tiden ögonen på henne. Jag förstod aldrig riktigt varför de förföljer just henne genom hela filmen, redan från dess början, men det har väl med hennes kommendering att göra.
En ung tjej hamnar med jämna mellanrum på sjukhuset. Polisen kommer till sjukhuset och griper tjejen. Hon flyr från anstalten. Och minsann om inte Barbaras manlige kollega på sjukhuset, en snäll och rejäl läkare med skägg, blir lite betuttad i Barbara.
Då och då cyklar Barbara ut i skogen och gömmer pengar under en sten. En gång får hon punktering på båda däcken! Och hennes hyresvärdinna står på gården och drar upp morötter mitt i natten.
BARBARA tilldelades Silverbjörnen i Berlin. Det här är en typiskt film som vinner priser på fina filmfestivaler. Skildringen av Östtyskland är bra. Inte för att jag någonsin varit i Östtyskland, men nog för att det känns realistiskt, alltid. De här miljöerna är hur trista som helst. Ja, jävlar vad trista de är. Allting är grått och tråkigt och fallfärdigt. Tapeter håller på att lossna. Människorna ser glåmiga ut. Inga ägnar sig åt kul saker, det är konstant dåligt väder; regn i luften och blåsigt. Filmmusik lyser med sin frånvaro.
Tycker du att detta låter lockande; gillar du sådant här kommer du att få ditt lystmäte. Men även om jag i och för sig tycker att BARBARA är en intressant film, tycker jag även att den är tråkig. Skittråkig. Den är oerhört långsam. Ofta händer ingenting. När det händer någonting, är det grått och eländigt. Det spelar ingen roll att Nina Hoss är bra i titelrollen. Filmer som den här är inte min pryl.
Dessutom satt jag och hoppade upp och ner i biofåtöljen den sista kvarten, eftersom jag var fruktansvärt kissnödig.







(Biopremiär 10/8)


0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx