INTRUDERS (Universal)
Jag ingår i den där lilla minoriteten som inte riktigt förstått grejen med den här nya, spanska skräckvågen som sköljt över oss de senaste tio åren eller så. Mestadels kritikerrosade filmer, prisbelönta filmer. Flotta, tjusiga filmer. Och de går hem hos folk som inte brukar gilla skräckfilmer, hos de som ibland till och med föraktar genren. Jag har sett de flesta av de här filmerna – och ärligt talat tycker jag att de är rätt tråkiga. Visst är de snygga – men kanske lite för snygga? Ibland är de aningen överlastade. Skräckkänslan försvinner. Och jag får ofta en känsla av att de egentligen handlar om något annat, att det är djupare budskap som ska behandlas, och att detta kommer i vägen för storyn – och skräcken. Till skillnad från alla andra var jag inte så förtjust i BARNHEMMET. Eller andra Del Toro-produktioner. Eller alla de där Filmaxproduktionerna. DE NAMNLÖSA, till exempel. Eller JULIAS ÖGON, som gick på bio förra sommaren.
INTRUDERS är regisserad av Juan Carlos Fresnadillo, som gjorde den utmärkta 28 DAGAR SENARE (en uppföljare jag tycker är betydligt bättre än originalet). Den här gången är det dock en spansk produktion – okej, främst en spansk produktion; fler länder är inblandade. Handlingen utspelar sig i två länder och i två familjer (och dialogen är på två språk). I Madrid terroriseras den lille gossen Juan av en slem buseman som kommer om natten. Busemannen är klädd i något slags huva, det går inte att se hans ansikte, och han kallas Hollowface. Juans ömma moder kontaktar en präst för att driva ut monstret.
I London bor lilla Mia, som i en ihålig trädstam hittar en lapp med en liten berättelse om Hollowface. Och samtidigt som denne buseman hemsöker Juan i Madrid, passar han även på att ge sig på Mia. Men hennes handlingskraftige byggarbetare till far, John (Clive Owen), får också se Hollowface och lyckas jaga iväg honom. Hollowface återvänder och John slåss med det mystiska monstret, men när han visar upp övervakningsfilmen för polisen syns inte Hollowface. Det ser ut som om John och Mia slåss med en osynlig fantasifigur. Är detta skräckversionen av MIN VÄN HARVEY?
INTRUDERS får väl sägas vara okej. Jag tyckte inte att den var det minsta otäck eller ens spännande. Jag kände ingen som helst antydan till kalla kårar. Men handlingen är hyfsat intressant, idén med parallella händelser i två länder är bra, precis som de andra, spanska skräckfilmerna är det här snyggt gjort, och Clive Owen, som vi ju alla gillar, lyfter anrättningen en hel del.
Lättskrämda tycker kanske att det här är hur scary som helst, vad vet jag. Själv föredrar jag spansk skräck från 1970-talet.
TOPPRAFFEL! 