DVD: Ghost Rider: Spirit of Vengeance

GHOST RIDER: SPIRIT OF VENGEANCE (Nordisk Film)

Jag har för mig att jag såg ett par bilder på Marvelhjälten Ghost Rider när jag var barn och tyckte att han verkade hur tuff som helst. Senare; i början av 1980-talet, publicerades ett par avsnitt i den kortlivade tidningen Atlantic Special, där den brinnande motorcykelknutten kallades Spökryttaren. Jag tyckte nog mest att serien var förvirrad. Vad höll karln på med? Jag har gjort ett par försök att i vuxen ålder läsa moderna inkarnationer av Ghost Rider, men det har inte funkat. Det hela känns lite krystat. Figuren gör sig utmärkt som poster eller som dekoration på en skåpbil. Han är grafiskt sett intressant – men så mycket mer är det inte.
I slutet av 90-talet träffade jag några amerikanska killar i min ålder i Cannes. De kom från ett litet filmbolag och sa att ett av deras projekt var att filmatisera Ghost Rider. De sa att Johnny Depp klampat in på deras kontor i USA och sagt att han ville spela huvudrollen, eftersom han älskar serien. Jag visste inte om jag skulle tro på killarna. Folk hittar på en hel del för att imponera. På flyget hem läste jag i Variety att Depp var intresserad av rollen. Killarna hade inte ljugit.
När filmen väl kom 2006 var det Nicolas Cage som spelade Johnny Blaze; stuntföraren som säljer sin själ till Djävulen och då och då förvandlas till en hämnande demon med brinnande kranium. Filmen blev ingen större succé, själv såg jag den aldrig på bio och när jag väl klämde DVD:n kände jag ingen större entusiasm. Som sagt: det är lite krystat och lite för konstigt – och filmen var inget vidare; inte medryckande, inte tillräckligt cool.
Tydligen tyckte inte Nicolas Cage heller att GHOST RIDER blev speciellt bra, något han antytt i intervjuer. Därför ville han och producenterna få rätt på det hela i denna uppföljare, vilken Cage hävdar är ett slags reboot. I USA – och i Danmark, faktiskt – biovisades GHOST RIDER: SPIRIT OF VENGEANCE i 3D. Här i Sverige dumpas den icke förvånande direkt på DVD och i 2D.
Kritiken utomlands har inte varit den snällaste, men jag förväntade mig ändå en kul och underhållande film; en film som skulle vara bättre än originalet.
Jag blev rätt förvånad när jag konstaterade att filmen faktiskt är sämre än den första filmen.
Vi befinner oss i ”Östeuropa”. Inget specifikt land, bara östra Europa. Vilket ju kan innebära vad som helst. Det innebär även att filmen ser lite billig ut, som en påkostad Steven Seagal-film. Jag läser att filmen är inspelad i Rumänien.
Det är action på en gång. En massa människor som inte introducerats far omkring och har sig och jag undrar vad det är som händer.
Jag fortsätter att undra vad det är som händer.
Violante Placido från THE AMERICAN är Nadya, som ser ut exakt som Izabella Scorupco. Hon har hamnat i knipa på grund av sin son Danny (Fergus Riordan), eftersom Djävulen vill ha tag på Danny. Av någon anledning. Ciarán Hinds spelar Djävulen, som traskar omkring som en vanlig man. Idris Elba är en motorcykelåkande fransk präst som ska skydda Danny. Onda MC-knuttar dyker upp lite då och då.
Och Spökryttaren? Jo, Johnny Blaze är en lidande man. Han vill bli kvitt förbannelsen. Han förvandlas till Ghost Rider och hamnar i bråket mellan Djävulen och Nadya. Fast man vet aldrig riktigt vilken sida Ghost Rider står på. Om han är god eller ond. Men om inget annat kan kan kissa eld, vilket vi får se ett par gånger. Sedan åker de till något slags kloster eller vad det är, och minsann om inte Christophe Lambert sitter där och häckar med sina munkar. Lambert är skallig och har en massa tecken i ansiktet. Han visar sig snart vara ond. Och Blaze har blivit kvitt sin förbannelse, så han kan inte bli Spökryttaren och rädda Danny och världen när Djävulen kommer. Hur ska det gå?
Jag satt flera gånger och tänkte ”Vad är det jag tittar på?”. Mot slutet började jag faktiskt även att säga det. Högt. ”Vad är det jag tittar på?”. Det händer en massa saker. Alla jagar alla. Det är action. Hjälten brinner. Han slår folk i huvudet med kedjor. Och det är inte det minsta engagerande.
Nicolas Cage spelar över på ett komiskt sätt i vissa scener. Sin vana trogen. Och av någon anledning går Ghost Rider som om han har skitit på sig.
GHOST RIDER: SPIRIT OF VENGEANCE är regisserad av Mark Neveldine och Brian Taylor, som gjorde CRANK-filmerna och GAMER. De skrev även manuset till megafloppen JONAH HEX. Jag får nog erkänna att jag tycker att JONAH HEX, alla brister till trots, är bättre än den här förvirrade spökryttarhistorien. Anthony Head från BUFFY medverkar en minut i början, innan han blir skjuten.
Det här ser ut och känns som en direkt-på-DVD-film. Hmm. När jag tänker efter: vore det inte coolt om Marvel startar en D2DVD-etikett och producerar filmer som kanske inte funkat på bio, men som ändå har en tillräckligt stor fanbase för att det ska löna sig. Punisher-uppföljare, Werewolf by Night, Mästaren på karate och liknande. Jag hade sett dem.