fredag 11 maj 2012

Konst: Niki de Saint Phalle - Flickan, monstret och gudinnan

HON. Bild från 1966. Moderna Museet Malmö 2012© Foto: Hans Hammarskiöld
Ett synnerligen märkligt sammanträffande:
För ett par dagar sedan snubblade jag över en hyfsat obskyr italiensk film från 1969 jag aldrig hört talas om. FEMINA RIDENS av Piero Schivazappa och med Dagmar Lassander i en av huvudrollerna. Filmen är även känd under titlarna THE FRIGHTENED WOMAN och THE LAUGHING WOMAN. Jag har fortfarande inte hunnit se den, men jag tog en titt på förtexterna.
Till musik av Stelvio Cipriani får vi i olika vinklar se Niki de Saint Phalles (1930-2002) berömda, legendariska och nästan mytiska skulptur HON, som fanns på Moderna Museet i Stockholm 1966. Förtextsekvensen avslutas med att vi ser en rad karlar i kostym, vissa av dem med blommor i famnen, köa för att kliva in i konstverket genom dess sköte.
Som barn var jag oerhört fascinerad av HON. Jag är förstås för ung för att ha sett skapelsen i verkligheten, men jag minns att jag redan som liten gosse i sydda kläder, kanske redan när jag var 5-6 år, storögt tittade på bilder på verket i böcker. Jag är fortfarande fascinerad. Jag önskar att jag hade varit där. Inuti den gigantiska kvinnokroppen fanns bland annat en mjölkbar och en biograf som visade en Garbofilm. Oj.
Till sammanträffandet: ikväll är det vernissage för utställningen "Flickan, monstret och gudinnan" på Moderna Museet Malmö. En rad verk av Niki de Saint Phalle, utplockade från Moderna Museets samlingar - med ett par tillägg som lånats in just för denna utställning, till exempel filmen DADDY från 1973.
de Saint Phalle är mest känd för sina färglada och till synes rent allmänt glada bilder och skulpturer av främst frodiga kvinnor. Det var nog bland annat denna estetik som tilltalade mig som barn - och som fortfarande tilltalar mig. Något slags fusion mellan Picasso och 1960-talets popkonst. de Saint Phalles dansande (?) och skuttande kvinnor får mig ibland även att tänka på Per Åhlin, men framför allt associerar jag till lite mer experimentella tecknade serier från 60-talet, och då främst från Frankrike och Italien.
Niki de Saint Phalle
Änglaljus, n.d.
© Niki de Saint Phalle/BUS 2012

Men på den här utställningen vill man även lyfta fram andra sidor av Niki de Saint Phalles liv och konstnärsskap. Hon utforskade (här citerar jag presentationstexten) "ständigt aktuella och existentiella teman som makt och maktlöshet, förtärande sociala konstruktioner, kön, kärlek och sexualitet." Flera verk består av reliefer; dockor, leksaker, prydnadsföremål, som konstnärinnan besprutat med färg. Stora monster är ett återkommande tema; monster som river ner byggnader, samhällen, liv. Även här kan jag inte låta bli att associera till Per Åhlin, eftersom monstren ser ut som de som figurerar i en animation i PICASSOS ÄVENTYR; den som visar hur odjuren vaknar till liv och andra världskriget bryter ut.
I ett av rummen finns det jag mest av allt vill se. Skulpturen HON revs efter utställningen på 60-talet, men åtminstone huvudet finns kvar. Detta huvud är besynnerligt litet i förhållande till resten av kroppen, och det återfinns i detta rum ägnat verket och dess tillkomst. Här hittas en miniatyr av skulpturen, affischer, tidningsartiklar och en nygjord dokumentär visas på en monitor. Det känns onekligen trevligt att 46 år senare få se åtminstone en liten del av HON.
Niki de Saint Phalle
Mitt monster, 1968
© Niki de Saint Phalle/BUS 2012

Så har vi då den där filmen. DADDY. Den håller långfilmslängd och därför tog jag mig inte tid att se den under pressvisningen av utställningen. Men enligt Moderna Museet är det en omskakande film om bland annat pedofili, och vid visningsrummet sitter skyltar som varnar för starka och obehagliga scener av sexuell natur. Filmen, som är regisserad av Peter Whitehead, skulle ursprungligen bli en dokumentär om Nike de Saint Phalle, men den utvecklades till något helt annat.
Jag passerade visningsrummet ett par minuter in i filmen och stod kvar en stund och tittade - och detta innebär att jag kan knyta ihop denna text på ett lämpligt sätt. Jag är tillbaka där jag började, med sydeuropeisk exploitationfilm. För fyrtio år sedan, främst i södra Europa, var gränsen mellan finkultur och fulkultur, mellan konst och trash, ytterst svävande. Var gick egentligen gränsen? Fanns det någon?
Nu har jag ju alltså inte sett hela DADDY och kan inte uttala mig om filmen som helhet, om dess innehåll. Men det första jag tänkte när jag såg dessa minuter i början, var "Jösses, det måste vara en bortglömd film av Jean Rollin! Eller Jess Franco!". Precis samma estetik. Samma färgskala. Samma typ av berättande. En vacker kvinna (de Saint Phalle själv?) iförd poppig klänning vandrar omkring utanför ett slott. Solen skiner. Långa tagningar. Märklig musik. Hon hittar en likkista som oförklarligt står på en gångstig. Ja, ni märker själva - det låter onekligen som ännu en av alla de där bisarra, fascinerande och vackra B-filmerna som producerades i parti och minut i Italien, Frankrike och Spanien.
En liten stund senare passerade jag åter visningsrummet. Då var det plötsligt grynigt svartvitt foto, och estetik och agerande fick mig osökt att tänka på John Waters. Det ska bli intressant att se hela filmen, vilket jag hoppas att jag får tillfälle till.
Flickan, monstret och gudinnan visas i Malmö till och med den 16:e september.

2 kommentarer:

Gurkan sa...

Tack för bra artikel! Och att du hintade om filmen Femina ridens. OBS, det är inte den riktiga HON i filmen, utan en kopia/attrapp uppbygggd i en filmstudio.
Filmen i sig hopplöst träig, om sexualkomplex, Vatikanen + engelska privatskolor i kubik, som kan få Strindberg att blekna.
Dock intressant för att förstå hur kontroversiell HON var, i synnerhet i vissa länder, då det begav sig...

Pidde Andersson sa...

Tack för denna upplysning! Jag hittade ingen som helst info om HONs (hennes?!) förekomst i filmen; om det var den äkta eller ej, men visst tyckte jag att det var lite märkligt att verket figurerar i en film som gjordes ett par år senare.
Jag har för övrigt fortfarande inte sett resten av filmen...

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx