DVD: North Sea Hijack

NORTH SEA HIJACK (Studio S Entertainment)

Jag minns bioannonserna för den här filmen. Jag vill även påminna mig att affischer för den hängde i videobutiker ett par år senare. Oj, vad jag tyckte att den verkade tuff. Roger Moore var förstås en av mina idoler. För mig var han nog den störste filmstjärnan. Han var ju både lord Brett Sinclair och James Bond (Helgonet hade jag bara hört talas om; det var versionen med Ian Ogilvy som visades när jag växte upp). Och i den här filmen hade han ju skägg och sköt med harpungevär!

Dessutom hade filmen en hård svensk titel. 1979. Då kunde man fortfarande ge filmer hårda, svenska titlar. I original heter den här NORTH SEA HIJACK, men den släpptes även som FFOLKES, vilket det står i förtexterna till kopian på denna utgåva. FFOLKES? Är inte det lite för likt ”Folkes”? Nej, det kunde den ju inte heta – så den försågs med titeln
SPECIALKOMMANDO – MED UPPDRAG ATT DÖDA. Den titeln – och den tuffa filmaffischen – gjorde att jag verkligen ville se filmen.

Men det dröjde. Först igår såg jag den för första gången.

Denna nya svenska DVD-utgåvas omslag saknar tyvärr motivet från originalaffischen, som ersatts av trista foton. Dessutom är omslaget försett med två citat man inte ska lita på. Göteborgs-Posten kallade filmen ”en mycket spännande film”. Nej, den är inte spännande. Inte alls. Och Roger Moore själv ska visst ha sagt ”North Sea Hijack” är bättre än alla mina Bondsuccéer”. Herr Moore måste ha väldigt märklig filmsmak.

NORTH SEA HIJACK är en brittisk produktion, men för regin står gamle, fine, amerikanske westernregissören Andrew V McLaglen, och filmens skurkar är amerikaner. Anthony Perkins, med Michael Parks (iförd roliga glasögon) leder ett litet gäng som kapar en oljeborrplattform, vilken de hotar spränga om de inte får 25 miljoner dollar. Brittiska parlamentet ser ingen annan utväg än att anlita Rufus Excalibur ffolkes (Moore). Superspecialist på den här typen av uppdrag. Han och hans team för kirra detta i en handvändning.

Originalaffischen. Betydligt tuffare.

Nu hör det till saken att ffolkes är en excentriker utan like. Han är en av de mest bisarra filmhjältar jag stött på. Inte nog med att han har ett skägg av modell Brittisk Upptäcktsresande och ofta även klär sig som en sådan. Han är kvinnohatare. Han vill verkligen inte veta av kvinnor. Men han älskar katter. Han har sin bostad – självklart ett gods på landet – full av katter. Hans hobby är att brodera! Han broderar en fin tavla som föreställer en katt. Han tycker inte om rökning, men han dricker whisky med jämna mellanrum – direkt ur flaskan.

James Mason är en amiral som inte alls gillar att fjönten ffolkes ska skickas iväg, men han har inget val. Hur osannolikt det än låter, är ffolkes den tuffaste karlakarlen för jobbet. Så iförd dykardräkter beger sig specialkommandot med uppdrag att döda iväg. Det var en dum idé av ffolkes att dra på sig en knallröd dykardräkt. Han ser fan inte klok ut där han klättrar omkring på oljeriggen. Den italienske Fantomen på äventyr. Gummifantomen.

NORTH SEA HIJACK är en sådan där film man tittar på och har utbyde av tack vare dess skådespelaruppställning. Ja, ni noterar ju själva. Ett sådant här gäng ser man ju sällan idag. Mest beroende på att alla antingen är lastgamla eller döda.

Mycket till actionfilm är det inte. Filmmusiken låter som hämtad från en fräsig cowboyfilm, men det dröjer till filmens sista tio minuter innan det blir lite fajting och harpunskytte. Dock är filmen underhållande fram tills dess. Mest tack vare Roger Moores konstige hjälte. Han känns verkligen som hämtat ur en gammal dammig, brittisk äventyrsroman – kanske till och med en Monty Python-parodi på en sådan. Det här måste ses! Jag tänker även på serier av Johan Wanloo. ffolkes skulle kunna vara hjälten i en Wanlooserie.

Den kidnappade besättningen är norsk, och vid ett tillfälle får ffolkes hjälp av en tuff norsk tjej i mössa. ffolkes tror att hon är en pojke, och när hon fryser kastar han in henne i en dusch och masserar hennes rygg. Först när han vänder på henne upptäcker han att hon faktiskt är en flicka – och då lämnar han badrummet. Nu gick det inte längre bra att massera henne. Jepp, gayvibbarna är lika märkliga som ffolkes.

Anthony Perkins svettas mycket och i en scen imiterar han norrmännens accent.

En kul liten film. Jag hade nog älskat den när jag var tolv.

<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//

https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js