Det Stora Danska Äventyret

Avdelningen för rafflande resereportage:

Det minnesgoda bland mina läsare kommer säkert ihåg att jag skrivit lite kort om en kommande svensk skräckfilm som heter MARA. Större delen av MARA spelades in för tre år sedan. Senare sköts en rad kompletterande scener, varav jag skrev ett par. Jag fick även rycka in och spela polis i en scen. Sedan dess har filmen befunnit sig i Post-production Hell. Tills nu!

För i lördags premiärvisades filmen. Rättare sagt, den testvisades. I amerikansk anda hölls en så kallad test screening – komplett med specialinbjuden publik och ett frågeformulär att fylla i efter visningen.

Denna visning hölls i Vig.

Vig ligger i Danmark.

Var i Danmark? Jo, mitt ute i ingenstans i Danmark. Att ta sig dit är ett helt företag, men iförda imaginära tropikhjälmar begav sig jag och min kompis Micke (som tog de flesta av bilderna nedan) iväg. Vi skulle minsann ut på denna expedition. Här skulle det upplevas äventyr i ett främmande land. Filmfestivalen i Cannes? Vad är väl det jämfört med en galapremiär i Vig?

Tidigt på förmiddagen tåg vi tåget över till Köpenhamn och denna överfart gick smärtfritt. Lika smärtfritt var det att hitta rätt tåg på hovedbanegården i Köpenhamn. Minsann om detta lokaltåg inte hade två våningar. Flott och dant.

Vi skulle vidare till Holbæk, där vi skulle byta tåg för vidare färd mot vår destination. Det började inte så bra. Tåget startade inte. Efter några minuter sprakade det till i högtalarna och en jovialisk konduktör berättade att orsaken till att vi fortfarande stod stilla, berodde på att lokföraren var försvunnen! Konduktören lovade att så fort de hittade föraren skulle vi åka.

Vi såg lokföraren komma traskande på perrongen och så tuffade vi igång. Men säg den lycka som varar. Snart hörde konduktören av sig igen. På grund av banarbete skulle tåget bli försenat. Vi skulle vara på plats i Vig klockan 13.00, vilket nu var en omöjlighet, eftersom vi fick veta att det anslutande tåget i Holbæk inte tänkte vänta in oss. Det blev till att ringa filmskaparna och meddela att vi blev sena – vilket var okej. Enligt tidtabellen skulle vi inte nå Vig förrän 13.30.

Vi anlände till Holbæk och hade missat det anslutande tåget med sju minuter. Det var trist och ödsligt på stationen i Holbæk:

Det slog mig att, herregud, jag har nog inte varit på Tivoli sedan 80-talet! Jag har ingen aning om varför jag aldrig åker dit. Alla andra åker dit med jämna mellanrum – men inte jag. Fast det är ju klart, trots otaliga besök i Göteborg, besöker jag aldrig Liseberg. Där har jag inte heller varit sedan 80-talet. För att inte tala om Gröna Lund. Nöjesparker är väl inte min pryl, helt enkelt.

… Även om ju tivoli är en särdeles trevlig nöjespark. Men vi stannade inte länge. Efter att ha strosat runt en kort stund slog vi oss ner och drack öl. Därefter begav vi oss hem.

Jag klev av på Triangelns station.

Det såg ut som om en bomb hade slagit ner i centrala Malmö.

Lördag kväll – nästan inte en käft ute på stan. Märkligt. Det kändes oerhört konstigt att komma från världsmetropolen Köpenhamn till … Ja, jag vet inte vad. Sveriges tredje största stad – och fullkomligt död en varm lördagskväll i maj.

Jag gick hem, började titta på den svenska skräckfilmen MARIANNE, men somnade efter en kvart.
Och MARA? Ja, det lär förstås dröja ytterligare ett tag innan den släpps officiellt.

Men den kommer.

<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//

https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js