tisdag 24 april 2012

Bio: Terraferma

Foto copyright (c) NonStop Entertainment
Den italienska TERRAFERMA, i regi av Emanuele Crialese, vann Juryns specialpris på förra årets Venedigfestival.
Fan vet varför.
Enbart för att ämnet är "angeläget"?
Filmen utspelar sig på en liten siciliansk ö bebodd av fiskare; alla där har varit fiskare i generation efter  generation. Berättelsens centrala figur heter Filippo (Filippo Picillo), som är tjugo (men ser äldre ut) och som ger intryck av att vara lite bakom flötet. Jag vet inte om han är det, det förklaras aldrig varför han beter sig som han gör. Vid ett tillfälle säger hans morsa (som ser ut att vara obetydligt äldre) till honom att han knappt kan prata italienska, men i den svenska texten är det bara ett ord som medvetet felstavas ("Barnongar" står det), så vad det är som är konstigt med hans snack vet jag inte - kanske talar han bred siciliansk dialekt?
Filippos far begravs i början av filmen och Filippo fortsätter att fiska med sin skäggige farfar. Stora mängder turister anländer till ön och tre ungdomar, varav en är en söt blondin som vill sola topless, hyr in sig hos Filippo och hans morsa. När Filippo och farfadern kort därpå är ute och fiskar upptäcker de en båt med afrikanska flyktingar, några av flyktingarna hoppar i havet och simmar mot fiskebåten, och eftersom farfadern aldrig överger folk som trillat i sjön, hjälper han dem ombord.
Dock är det ytterst förbjudet att hjälpa flyktingar, de ska skickas tillbaka av polisen. Och när farfadern och Filippo dessutom tänker ta med sig turisterna på en båttur, visar det sig att detta också är förbjudet utan tillstånd. Så polisen beslagtar båten.
En gravid flyktingkvinna och hennes son göms hemma hos Filippos familj. Hon föder en dotter. Familjen vill absolut inte bli påkomna med att gömma flyktingar. De planerar att smuggla ut afrikanerna.
Det är väl det hela.
För det första är TERRAFERMA en ganska tråkig film som aldrig riktigt engagerar. För det andra känns filmen nästan som en parodi på italiensk film. Replikerna är korta och rakt på sak, ofta skriks de ut, och alla viftar med armarna mest hela tiden. Överspel av de flesta inblandade. För det tredje är rollfigurerna endimensionella och klyschiga. För det fjärde är rollbesättningen inte den bästa. Jag köpte aldrig rollfigurerna.
Men jag gillade ön och dess miljöer.
Mer än så här har jag inte att säga om filmen.







(Biopremiär 27/4)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx