fredag 13 april 2012

Bio: Friends with Kids

Foton copyright (c) Noble Entertainment
Romantisk komedi om par i 40-årsåldern på Manhattan, det borde ju funka i alla väder. Tycker man. Men så är inte alltid fallet.
Jennifer Westfeldt har skrivit, regisserat och spelar den kvinnliga huvudrollen i FRIENDS WITH KIDS. Hon har kallats en kvinnlig Woody Allen, kanske ligger det lite i det - med betoning på lite, men det är mycket så kallad rapp dialog i romantiserade New York-miljöer. Nu är jag ingen större Allen-fan, men skillnaden är trots allt stor. Allen hade aldrig gjort en film som FRIENDS WITH KIDS, åtminstone inte på samma sätt.
Westfeldt har samlat stora delar av gänget från den lysande BRIDESMAIDS, men det här är en helt annan typ av film. Maya Rudolph, Chris O'Dowd, Kristen Wiig och John Hamm (Westfeldts sambo i verkliga livet) spelar två gifta par som skaffar barn och plötsligt blir livet inte som tidigare. Familjelivet sliter på dem, det är bökigt med både ungar och äktenskap.

Westfeldt och Adam Scott är bästa vänner sedan decennier, de bor i samma hus, men de hävdar att de inte är attraherade av varandra. Han har en ny flickvän varje vecka, hon dejtar inte överhuvudtaget. De två inser dock att de skulle vilja vara föräldrar, så de beslutar sig för att skaffa ett gemensamt barn, som de ska ha delad vårdnad av - men fortsätta att dejta andra var för sig. Så hastigt och lustigt skaffar de en liten son. Scott träffar snart Megan Fox, som han tror är hans livs stora kärlek, medan Westfeldt efter en rad misslyckade dejter träffar Edward Burns, en redig karl.
Självklart blir föräldraskapet inte så okomplicerat som planerat, och det kommer givetvis inte som någon överraskning att Westfeldt och Scott egentligen, innerst inne, älskar varandra.
FRIENDS WITH KIDS har ett par stora problem. Det första är att den inte är speciellt rolig, och efter ungefär halva filmen, ändrar den inriktning och går från lättsam komedi till drama - för att slutligen leda till typiska amerikanska moraliteter. Det hade varit mycket roligare om detta föräldraskap funkade som planerat och de faktiskt inte var kära i varandra.

Det största problemet är rollfigurerna. För att en romantisk komedi ska fungera, måste man verkligen gilla personerna, de måste vara sympatiska, man bör själv attraheras av dem och vilja att de till slut ska få ihop det. Men i den här filmen är de flesta ganska osympatiska eller till och med vedervärdiga. Maya Rudolphs gapiga figur är hemsk. Det finns ingen större kemi mellan Westfeldt och Scott. Edward Burns är den ende som är sympatisk, och hans roll är ganska liten. I vanlig ordning är Megan Fox en rätt billig brud - och helt utan utstrålning. Av någon anledning spelar Kristen Wiig är väldigt o-rolig kvinna.
Jag skrattade till ett par gånger under filmens första halva, och jag gillar miljöerna, men det är allt. FRIENDS WITH KIDS känns även lång, betydligt längre än sina 110 minuter. Jag kom märkligt nog på mig själv med att irritera mig en aning på det ymniga användandet av "fuck" i dialogen. Barnen i filmen tittar in i kameran lite för ofta. Jellyfish översattes med bläckfisk.
... Hm. Jag har inte mer att säga om den här. Så likgiltig är jag till filmen.







(Biopremiär 13/4)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx