lördag 10 mars 2012

Expressen den 18 april 1995

En eftermiddag våren 1995 kom jag hem efter att ha vikarierat som lärare. Jag lyssnade av telefonsvararen. Mats Bråstedt på Expressen ville att jag skulle höra av mig. Jag ringde upp och Mats berättade att de tänkte starta en videospalt i tidningen och hade fått tips om mig. De bokade en flygbiljett, jag åkte upp och träffade Mats på redaktionen. En annan Mats kom springande. "Där är du ju!" tjoade han. "Mats Olsson heter jag, sa de att det var jag som tipsade om dig? Min mor bor i dina trakter och jag brukar läsa dig i NST när jag är nere och hälsar på."
Innan jag visste ordet av togs det foton till min byline (jag hade av en tillfällighet på mig en PLAN 9 FROM OUTER SPACE-T-shirt) och det tog inte lång tid innan min första videokrönika publicerades. Jag skrev varannan vecka fram till 1997, då jag hastigt och lustigt fick kicken över en natt, jag förstod aldrig riktigt varför - men det visade sig att jag inte var ensam om att slängas ut just då.
Jag har inte läst mina krönikor sedan de publicerades. Jag vet inte om de är något att ha. Men om inget annat speglar de väl videomarknaden i mitten av 90-talet.
Här är den allra första (som uppmärksammades av en videohandlare, som ringde upp och ville veta mer):


Logotypen kan vara den bästa filmguiden

DET ÄR LIKADANT varje gång. Du har redan sett alla filmer du kunnat tänka
dig att se, filmer du missat på bio, och så vidare. I stället ställs du nu inför en uppsjö av obskyra filmer som släppts direkt på video.

Du blir villrådig. Du känner varken till titlar, skådisar eller regissörer. Hur vet man om filmen är något att ha? Det vet man sällan. Inte ens jag. Men jag tänkte i alla fall komma med ett par tips på hur man snabbt, smidigt, och till och med elegant kan skilja skräpet från dyngan.

Vad man absolut inte ska göra är att be expediten rekommendera något. Han
eller hon säger då i nio fall av tio: "Öh, har du sett "Flintstones"? Den är rätt fräck." Händer detta, bör man genast kasta en överlägsen blick på expediten, demonstrativt hyra en Tinto Brass-film och lämna butiken.

Man kan ju förstås testa expediten. Gör storslagen entré i butiken, gå med
bestämda steg fram till kassan och trumpeta: "Vänligen, för mig till er Erwin C Dietrich-avdelning" Om expediten då verkligen visar dig till avdelningen i fråga, har du hittat en vän för livet.

Spottar ur sig en film i veckan

Nu är förstås risken övervägande att du inte träffar på en sådan expedit.
Därför är det dags att ta en titt på videoomslagen, längst ner, bredvid
uppgifterna om medverkande etcetera. Där hittar man ofta en logotyp
tillhörande bolaget som producerat filmen - och då menar jag inte bolaget
som distribuerar kassetten i Sverige, SF, Egmont eller CIC med flera.

Där, längst ner, kan det stå Paramount, Fox eller något annat stort bolag du känner till. Men oftast står där något totalt okänt. Låt oss gå igenom
några logotyper.

Står det Action Pack i hörnet, är filmen producerad av Universal, men
gjord för TV. Action Pack-filmerna skiftar ganska rejält i kvalitet. "TekWar"- och "Bandit"-filmerna är väldigt usla och ser inte ut som annat än TV-filmer. Däremot håller tre av de fyra "Vanishing son"-filmerna osedvanligt hög standard. En korsning mellan tvålopera, gangster-, och karatefilm, med ovanligt tuffa actionsekvenser för att vara gjorda för TV. Action Pack distribueras av CIC.

Står det Full Moon (CIC även där) i hörnet, är det lågbudget-skräck som gäller, producerat av Charles Band, en man som spottar ut en film i veckan sådär. Nio av tio Full Moon-titlar suger, och nio av tio filmer innehåller små, illasinnade muppar ("Puppet master"-filmerna, "Demonic toys, och så vidare). Därmed inte sagt att filmerna inte kan vara underhållande. Vi har ju alla våra små böjelser. Hittar du en Full Moon-film regisserad av en viss Jack Ersgard, kan den ha visst kuriosavärde. Jack Ersgard är nämligen identisk med Johan Ersgård, som gjorde den usla "Besökarna" med Johannes Brost som spöke med läsglasögon.

Står det HBO, vilket betyder Home Box Office, är filmen gjord för kabel-TV, men håller biostandard. Ett bra exempel är "Faderland" (Warner), en bra om än lite ytlig thriller med Rutger "Jodå, jag är med i alla filmer nuförtiden" Hauer.

Nåja. Hittar du inget av intresse, kan du förstås alltid hyra något som släppts av FilmCo. Ett videobolag som 1995 släpper en italiensk monsterfilm ("Alien from the deep") måste respekteras och stöttas.

BÄST JUST NU

"Serial mom" (FilmCo) - så oändligt mycket bättre satir än "Natural born killers".

"Strebern" (Egmont) - You know - for kids!

"Vanishing son I-III" (CIC) - För att vara TV-filmer är actionscenerna tunga.

Förtexterna till "Streets of San Francisco" - "Tonight"s episode"

Rymdinvasion i Lappland - ... fast den går ju inte att hyra, förstås...

* * * * *
BildtextMISSA INTE LOGOTYPEN. Längst ned på alla videokassetter finns något som kan avgöra om din hemmakväll blir lyckad eller inte. Är du intresserad av små, illasinnade muppar ska du hålla ögonen öppna efter bolaget Full Moons filmer, som till exempel i "Puppet master".



5 kommentarer:

Torben sa...

Kul läsning! Posta gärna flera av dina gamla spalter!

Fredrik sa...

Tycker du fortfarande att Serial mom är bättre än Natural born killer? 8)

Rutger Hauer... Å vad jag önskar att jag känt till denna spalt då jag var människa under 1995... Expressen är dock en tidning jag inte klarar av. Mycket läsvärt har således gått förlorat för mig.

Pidde Andersson sa...

Nu har jag varken sett om SERIAL MOM eller NATURAL BORN KILLERS på evigheter, men eftersom jag verkligen avskydde den sistnämnda, gissar jag att John Waters' film fortfarande gäller.

Edde sa...

Det var tider det ! har par urklipp faktiskt , bl a " John Woo drabbas alltid av censuren "

du måste publicera fler självklart.
Nostalgi på hög nivå :)

Pidde Andersson sa...

Kul att du har urklipp - det är mer än vad jag har!
Jo, det kommer väl fler, troligen när jag inte har något annat att skriva om. Och jag lär väl köra dem i kronologisk ordning.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx