tisdag 13 mars 2012

Bio: Kvarteret Skatan reser till Laholm

Foton copyright (c) Jacob Jørgensen/ SF Film
Svenska folket verkar älska komedier om semesterresor. SÄLLSKAPSRESAN, VI HADE I ALLA FALL TUR MED VÄDRET, EN GÅNG I PHUKET - och nu den här.
KVARTERET SKATAN var (är?) en TV-serie jag följde lite halvhjärtat. Den var väldigt ojämn. Vissa av de återkommande figurerna i de olika sketcherna och inslagen var kul, medan andra inte funkade speciellt bra. Men vad som gjorde serien lite extra märklig, var den gråskitiga svenska betongångest man försett serien med; miljöer och musik gjorde att det aldrig blev riktigt roligt. Fast det är kanske bara jag som reagerade så.
Jag sticker inte under stol med att jag tycker att Johan Glans är väldigt rolig. En framgångsrik svensk stå upp-komiker som inte är uppfylld av sin egen förträfflighet är ovanligt. Tvärtom ger Glans ett vanligt och sympatiskt intryck, och han är rolig. Självklart blir det inte sämre av att han är skåning. David Batra har jag lite svårare för, han kan bli lite för mycket, men visst, även han kan blänka till.
Inte helt oväntat är det Glans och Batra som får bära denna långfilm, vilken regisserats av Mikael Syrén, som även stod för TV-serien. Riktigt vem som efterfrågat denna oväntade bioversion vet jag inte, men här är den.
De starkaste figurerna i TV-serien var Magnus (Glans), hans fru Frida (Vanna Rosenberg), och vännen Ulf (Batra), som i den här filmen skaffat sig en ny fru - en kvinna som inte heter någonting (hon är "Ulfs fru"), men som spelas av Klara Zimmergren. Den mesige och tafatte Magnus och Frida har problem i sitt förhållande, och för att råda bot på detta tänker de resa utomlands. Även kompisen Jenny (Rachel Mohlin) tänker ge sig iväg, eftersom hon har träffat sitt livs kärlek - en norrman med eget flygplan (Mads Ousdal). Dessa planer ställer dock till problem. Varje år brukar detta gäng åka till en stuga i Laholm tillsammans med Ulf, som älskar Laholm över allt annat och som är beredd att gå över lik för att få åka dit.
Ulf chockas när ingen vill följa med till Laholm - stugan är ju redan bokad! Ulf blir desperat och drar till med att han har cancer och kommer att dö när som helst, och hans sista önskan är att få åka till Laholm. Så, de övriga ser ingen annan lösning än att åka till den där tradiga stugan en sista gång.
Väl där följer en del incidenter och komiska förvecklingar. Den otroligt blyge Magnus råkar flera gånger av misstag visa sig naken för okända människor och blir efterlyst som blottare. Frida vill skilja sig. Jenny, som inte vill ha barn, konstaterar att den perfekte norrmannen genast vill ha massor av barn. Ulfs fru, som alltid ler och verkar vara lite bakom flötet, planerar sitt nya, bättre liv efter Ulfs bortgång. Norrmannen visar sig vara läkare och ordnar fram cellgifter och mediciner Ulf tvingas ta. Jag undrar varför de här människorna är vänner och umgås till att börja med.

KVARTERET SKATAN RESER TILL LAHOLM innehåller en massa väldigt roliga repliker. Verkligen. I sitt testamente har Ulf skrivit att alla hans tillhörigheter ska gå till Sverigedemokraterna. Johans Glans är jätterolig. Fast frågan är om det är rollfiguren Magnus som är rolig, eller om vi skrattar därför att vi gillar Glans.
... För som helhet haltar den här filmen mer än betänkligt. Det finns ingenting som motiverar varför detta ska biovisas. Om man nu gör en biofilm, varför inte bemöda sig att få det att se ut som en biofilm också? Men icke, filmfotot håller samma gamla platta TV-klass. Om ens det. Men förutom fotot haltar även resten. Det finns ingen som helst tajming i skämten och agerandet - folk säger roliga saker, och så följer en liten paus som om vi ska skratta och hinna skratta färdigt.
Handlingen funkar inte heller, i synnerhet inte när man går till överdrifter som inte funkar i Skatans universum. Det är roligt att Jenny och Norrmannen går på ett lågprisvaruhus som heter Fritzl och som har samma logga som Lidl, men det blir bara dumt när man ska skoja om hur värdefull den norska valutan är och det går att betala varor för flera tusen svenska kronor med ett norskt mynt. Slutscenerna med flygplan och fallskärmshoppning blir också i fånigaste laget. Cancerskämt är aldrig kul. Manuset har visst skrivits av de medverkande skådespelarna och Syrén.
Klipper man ihop allt som är roligt i filmen får man ungefär en halvtimme. Med andra ord får man ett normallångt TV-avsnitt. Klipper man bort ännu mer, blir det riktigt roligt. Filmens trailer (som totats ihop av min gode vän Johannes Pinter) fick mig att skratta.
David Batras roligaste figur, gubben som alltid står i hissen, medverkar bara i en scen. Den funktionshindrade komikern Jesper Odelberg medverkar i en scen, i vilken han hamnar i slagsmål med Magnus (som är så mesig att han druckit sig full på Baileys). Odelberg skriker och svär och visar sig vara ett råskinn som ger Magnus rejält med spö. Jag vet allvarligt talat inte om detta är roligt eller ej, däremot är det rätt coolt att se något slags actionscen vari den ene kombattanten är CP-skadad och sitter i rullstol. En unik scen.
KVARTERET SKATAN RESER TILL LAHOLM är för säkerhets skull inspelad på Gotland, och nej, jag tror inte att detta kommer att bli en kioskvältare.







(Biopremiär 16/3)

7 kommentarer:

Åke Forsmark sa...

Jag har inte sett den här så jag utgår från TV-serien och mina fördomar. Jag tror att den här filmen kommer att gå hyggligt. Vi vill ha roligt, vi vill ha roliga filmer och bottensatsen i sanningens bittra kalk är att roligare än så här får vi det inte.

johannes pinter sa...

Oj, det var fanken, nämnas med namn i en Toppraffelartikel. Nu kan man dö nöjd!

Pidde Andersson sa...

Åke: Visst vill vi ha roligt, men frågan är hur många som tycker att KVARTERET SKATAN är roligt. Många gillar Glans och Batra, men många verkar tycka illa om just SKATAN.

Johannes: Tja, med tanke på hur ofta du kommenterar, är det långt ifrån första gången du nämns här ...

Katsuro Ricksand sa...

Hm... Om jag kommer gilla den här vet jag inte. Å andra sidan hade jag väldigt roligt då jag såg TV-serien, å andra sidan var pjäsen sådär, dess lågvattenmärke var en pensionär som framförde vad som bäst kan beskrivas som Tjechovmonologen från helvetet. Att det dessutom ska vara en långfilmslång handling istället för den vanliga halvtimmen bådar inte heller gott...

Åke Forsmark sa...

Jag gillade Skatan - åtminstone fläckvis. Nu har jag som sagt var inte sett filmen men jag kan tänka mig att det är en tämligen ovidkommande huvudstory en par tio roliga skämt och två-tre riktigt kul. Men det som funkar som avkoppling framför teven i en halvtimme kommer att kännas tunt och avslaget på bio-duken.

Jag förstår inte varför man inte lägger ner mer jobb och engagemang på att få ihop en story när man ändå gör sej besväret att göra en film. Man måste tro på och engagera sig i huvudkaraktärerna och gripas av berättelsen. Här (antar jag fortfarande) är det sketch-figurer som inte engagerar tittarna tillräckligt.

Men som sagt var så är vi törstiga i öknen så vad som helst som verkar vara flytande får duga.

Pidde Andersson sa...

Skatanfilmen har förvisso något slags story, men den känns trots allt mest som en rad sammanlänkade sketcher.

Anonym sa...

Cirka 1 miljon tittare tyckte uppenbarligen att TV-serien var värd att ses. Jag var på förhandvisning förra veckan och tyckte den var fruktansvärt rolig!
jocke

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx