tisdag 31 maj 2011

TOPPRAFFEL! sörjer: Ricky Bruch

Michael Dudikoff.
Det var det första jag tänkte när jag fick veta att Ricky Bruch dött i cancer, 64 år gammal.
I början av 1990-talet agerade nämligen Bruch värd för en gratis hyrkassett med trailers från Warner Home Video, som då inlett ett kortvarigt partnerskap med Cannon. Bruch gick omkring i ett radhus och spelade upp usla sketcher och preenterade trailers, och var och varannan gång trumpetade han "Och så är det MICHAEL DUDIKOFF!".
I samma veva sålde han någon fånig slunga man kunde använda som träningsredskap, visades på TV-shop.
Jag vet inte om han bodde kvar där när han dog, men den sista tiden bodde han i Blentarp och var ansedd som rätt galen. Vilken han nog också var. Han såg ut som en vansinnig eremit på alla bilder man fick se av honom och ibland uttalade han sig om diverse saker och sa riktiga konstigheter.
På 70-talet fanns ett populärt TV-program som hette "Superstars". Det var väl som "Mästarnas mästare", tror jag, jag har aldrig sett det programmet. Men jag gillade "Superstars", och minns att Bruch i ett avsnitt kastade en medicinboll så långt att den studsade i väggen.
Fast som idrottsman var han nog mest känd föra att vara rejält dopad, fullproppad med anabola. Jag minns honom mest som en lustig kille på TV.
När hans memoarer släpptes satt han i en egen monter på Bok-
mässan och signerade. Senare framkom det att han inte skrivit boken själv.
På 70-talet sjöng han även in låten "Mig fångar ingen brud", en riktigt svängig sak, och under samma årtionde figurerade han i några långfilmer. Först ut var den italienska ÄVEN ÄNGLAR KAN SLÅ EN RAK HÖGER, som var ett försök att göra en Terence Hill & Bud Spencer-film med Giuliano Gemma & Ricky Bruch. Den kom på DVD i Sverige häromåret och är inget vidare - min recension finns HÄR.
I den danska gladporrfilmen I SKYTTENS TECKEN har han (fejkad) sex med Anna Bergman och sjunger "Ack, värmeland du sköna". Dessutom var han med i DANTE - AKTA'RE FÖR HAJEN och RONJA RÖVARDOTTER.
Men nu är han alltså död.
Vila i frid.


 


TV-avisen!

Åkej, så traskade jag då iväg och hämtade mina glasögon. Hoppade till en aning när jag såg mig i spegeln, eftersom de förstås inte är identiska med mina förra. Men bra nära.
Nå. Därefter tog jag en promenad (med den rätt fjolliga lilla Synoptikkassen i handen). Plockade på mig dagens tidningar, och satte mig på en bänk i Kungsparken. Noterade ett TV-team som intervjuade en tjej en bit bort.
Snart kom reportern fram till mig och frågade om hon fick intervjua mig. Om vaddå? Jo, om kungen, så klart! Om hans lustiga nekanden till alla anklagelserna. Självklart ställde jag upp.
Jag vet inte riktigt vad jag sa i intervjun, jag hade inte hunnit läsa artiklarna i saken eller se intervjun med kungen på TV, men jag svamlade något om att jag ju gillar kungen, han är bara en vanlig grabb som gillar brudar och bilar, och att det är klart som fan att han varit på strippklubbar och grejor - det hade ju jag varit om jag vore kung.
Inslaget visas i TV-Avisen på DR1 ikväll, och kan visst senare ses HÄR. Jag undrar hur de kommer att stava mitt namn, eftersom de inte skrev ner det. Kan tänka att de uppfattade det som "Peder Andersson".
Efter detta hämtade jag ut biljetter till BAKSMÄLLAN 2 och MELANCHOLIA, så äntligen kommer mina recensioner.

Månadens absolut bästa meddelande i inkorgen:

"Dina glasögon är färdiga nu för avhämtning."

måndag 30 maj 2011

Black Icon

Serieblaskan heter ett magasin om tecknade serier, som nu har gjorts om från att vara en tidning man köper på Pressbyrån, till en gratistidning man kan plocka upp i seriebutiker. Jag har precis plockat upp nya numret på Science Fiction-bokhandeln här i Malmö, och det första jag såg när jag bläddrade genom tidningen, var en intervju med min gamle kompis Johan Wanloo, som diskuterar Rock Manlyfist.
Men - intervjuaren Roger Möller passar även på att fråga om vad han kallar Wanloos "Holy Grail", nämligen skräckserien "Black Icon". Nä, det är minsann ingen helig graal. Snarare en grå ål. Dock måste jag korrigera Wanloo en aning:
Jag skrev manuset till denna skräckserie i fem avsnitt. Wanloo skissade de tre första avsnitten. Dessa tuschades av Mikael Tomasic. Men - även de två sista avsnitten tecknades. Tomasic var kvar, men Wanloo, som tröttnat, ersattes av den unge pågabläran Jens Jonsson. Ja, den Jens Jonsson. Killen som senare blev uppburen, Guldbagge- och Cannesbelönad filmmanusförfattare och regissör. Jens tecknade även de två avsnitten som gjordes av min serie "J.T. Freud - Pirate Investigator"; dessa tuschades av Magnus "Mojo" Olsson och publicerades i tidningen Magnum Comics.
"Black Icon" publicerades i första numret av den amerikanska independenttidningen Alpha Illustrated. Tidningen lades ner efter detta första nummer. Lika bra det. "Black Icon" var nog rätt hemsk och full av sådant man tycker är coolt när man är runt tjugo. Dessutom var flera figurer döpta efter skräckfilmsfigurer, vilket verkligen får mig att rysa. Hur kunde jag få en så dum idé?

Rambo V: The Final Frontier

He he he - det här var ju både smart och roligt! Jag vill se fler sådana här tecknade TV-serier!



Mer om tösabiten med draktatueringen...

...HÄR skriver The Hollywood Reporter om mysteriet med trailern till David Finchers THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO. Lustigt nog tänkte jag lite i samma banor när jag såg den och lade upp den på bloggen igår. Den är lite för snygg för att vara avfilmad på en biograf, och ljudet är för bra, så det är nog bara kreativ marknadsföring från Sony. Men som sagt, eftersom jag inhte varit på bio på två veckor kunde jag ju ha missat den - om den nu visas här. Vilket den av allt att döma inte gör.
Dock är det förstås fullt möjligt att en trailer föregås av MPAA:s åldersgräns. Det har hänt att sådant ligger kvar i Sverige, ibland av misstag, ibland för att det ser coolt ut. Och ibland visas ju brittiska filmkopior på svenska biografer; det är billigare att texta en sådan än att göra egna, svenska kopior, och då ligger ofta BBFC:s åldersgräns kvar i början.

söndag 29 maj 2011

En packe trailers och teasers...

Åkej, här har vi så den första teasern för THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO, som än så länge bara visats i Skandinavien - som synes är den här avfilmad från en biovisning. Eftersom jag fortfarande saknar brillor, har jag inte varit på bio på två veckor, så jag har inte sett den här på stor duk. Om den nu visas i Sverige.



Och här har vi en fulltängdstrailer för FATHER'S DAY från Troma...



Och vad har vi här, om inte den första långa trailern till den Guillermo Del Toro-producerade DON'T BE AFRAID OF THE DARK, som visst bygger på någon beryktad TV-rysare jag inte sett.


Och slutligen har vi Vincent Cassel i THE MONK, en filmatisering av den där 1700-talsromanen som brukar omnämnas som en av de stora skräckklassikerna, men som ingen verkar ha läst (förutom han som skrev manus till den här filmen). Jag lånade den på bibblan när jag var tonåring (ingick den inte i Deltas skräckserie?), men inte fan läste jag den.



Norra Vallgatan, tidigare i eftermiddags...

...Någonstans satt det en jävel och spelade "Bjällerklang" på blockflöjt om och om igen.

lördag 28 maj 2011

TOPPRAFFEL! sörjer: Jeff Conaway

Egentligen hade jag glömt bort Jeff Conaway helt och hållet, tills jag förra veckan läste att han hamnat i koma, troligtvis efter en överdos.
Jeff Conaway - jösses, det var ju han som var Kenickie i GREASE! Jag vill minnas att vi tyckte han var cool på den tiden, och att tjejer ofta tyckte han var snyggare än Travolta. Lustigt nog spelade Conaway Travoltas roll som Danny Zuko i Broadwayuppsättningen innan filmen kom.
Efter GREASE medverkade Jeff Conaway i sitcomen TAXI, vilket jag helt förträngt tills jag fick säsong ett på DVD för några år sedan. Jag mindes Judd Hirsch, Danny DeVito, Andy Kaufman och det trevliga ledmotivet, men inte Conaway.
Nu började visst Conaway även att knarka och supa å det grövsta, något han fortsatte med resten av livet. De senaste åren medverkade han i TV-program som CELEBRITY REHAB, och han ser jääävligt sliten ut på bilder från dessa hans sista år.
Det var tydligen hans familj som beslutade sig för att pull the plug på maskinen som höll honom vid liv. Jeff Conaway blev 60 år. Läs mer HÄR.

Konst: Poul Gernes

Poul Gernes
Installationsbild Poul Gernes – Retrospektiv, Malmö Konsthall 2011
Foto: Helene Toresdotter
För en del år sedan fick jag veta att en del onda svenska makter på 1970-talet inte ansåg att FEM MYROR ÄR FLER ÄN FYRA ELEFANTER var bra för svenska barn att se på. Eva var för söt, de glittriga glamourkläderna farliga, och de färgsprakande studiomiljöerna var inte alls lämpliga, eftersom många barns värld inte alls såg ut så, nej minsann, bor man i en grå betongbunker i förorten tillsammans med sina krökande arbetarklassföräldrar ska man heller inte se något annat på TV!
Förrutom jag jag förstås älskade FEM MYROR som barn - och självklart fortfarande tycker om programmet - var jag oerhört fascinerad av alla dessa lätt surrealistiska miljöer som Magnus, Brasse och Eva rörde sig i. Bokstäver och siffror som konst? På tavlor? Som skulpturer? Jag tyckte det var jättehäftigt och dessutom snyggt.
Varför inleder jag en text om en konstut-
ställning på detta sätt? Jo, därför att FEM MYRORS interiörer var det första jag kom att tänka på när jag fick se utställningen med dansken Poul Gernes' (1925-1996) verk på Malmö konsthall - en utställning som delas med Lunds konsthall, där andra halvan hänger (tyvärr har jag ännu inte varit där).
Det här gillar jag!
Verkligen!
För att associera till en bok jag tyckte om att bläddra i när jag växte upp: det här är glad konst. Och i ett av rummen hänger Genres målningar föreställande bokstäver. Färgsprakande bokstäver. Och det är riktigt häftigt.
Genres dotter besökte pressvisningen och pratade lite grann om sin far, och även om Genres uppmärksammades runt om i världen, är detta hans första större soloutställning i Sverige. Han har betraktakts som lite bortglömd, nästan okänd. Och det är synd.
Genres dotter fick frågan om vad hennes far ville med vissa av verken; en massa Varför - och hon hade inga svar. Tack och lov! Jag tycker att detta känns fantastiskt befriande. Som en amerikansk bekant brukar säga: "If you need to explain it, it ain't art!". Många av bilderna är grafiskt sett vackra och/eller intressanta. Och det räcker mer än väl för min del. I många fall ville Genres inget annat. Han var intresserad av färg och form, och han utmanade ibland den etablerade smaken, han var rebellisk, men han var inte förblindad av Budskap (med stort B) som kom i främre rummet, framför Konsten. Något alldeles fötr många konstnärer är idag.
Poul Gernes
Installationsbild Poul Gernes – Retrospektiv, Malmö Konsthall 2011
Foto: Helene Toresdotter (Kolla Tintinsidorna i bakgrunden!)
Vidare är Genres konst otroligt ... dansk, på något sätt som är lite svårt att förklara. Här finns mycket humor.
Den del av utställningen som jag personligen tycker mest om, som fick mig att le från öra till öra, är verket med Tintin. Som serie- och Tintinvän blev jag otroligt glatt overraskad.
1971 hade Genres en Tintinutställning (!) i Köpenhamn. Enligt en äldre dansk kvinna som varit där, var alla verk där hyllningar till Tintin. Ett av verken har man rekonstruerat till Malmö konsthall. Genres skar nämligen ut samtliga sidor ur fem Tintinalbum och häftade upp dem i fem långa rader ovanför varandra. Det går alltså att läsa hela äventyren om man så väl. Men inte bara det, det hela ger ett grafiskt sett oerhört tilltalande intryck. Det har blir fascinerande och intressant på flera plan samtidigt. Synd bara att det handlar om en rekonstruktion; den här gången är det inte bara svenska utgåvor, utan även albumen i den nya översättningen.
Här måste jag skjuta in att Genres dotter berättade att när hon var barn på 70-talet och ville läsa Tintin, blev det alltid så besvärligt, eftersom sidorna oftast trillade ut ur albumen efter att Poul varit framme och skapat Tintinkonst...
Även resten av utställningen med Genres är utomordentlig och helt klart värd ett besök.
Samtidigt pågår en utställning med Anna Maria Maiolino, men den tvingas jag avstå från att kommentera. Maiolino var på plats på pressvisningen och pratade om sina verk, men hon pratade extremt dålig engelska och aningen för tyst, och hon kunde lika gärna ha pratat kinesiska. Jag begrep ingenting. Och jag hörde nästan ingenting. Dessutom slutade hon aldrig att prata - hon pratade så länge att vi inte hann titta på verken! Jag har ännu inte haft tid att gå tillbaka och titta på hennes utställning.
Poul Gernes
Installationsbild Poul Gernes – Retrospektiv, Malmö Konsthall 2011
Foto: Helene Toresdotter



fredag 27 maj 2011

Varför, o varför...

...har jag inte recenserat BAKSMÄLLAN 2 och MELANCHOLIA?
Jo, helt enkelt därför att jag fortfarande inte fått mina nya glasögon. På måndag har dock de utlovade tio arbetsdagarna gått. Jag vill inte upprepa pärsen det var att se PIRATES OF THE CARIBBEAN utan glasögon, så jag väntar med att se dem till nästa vecka.

torsdag 26 maj 2011

"För värdefulla insatser"

I förmiddags delades Malmö Stads kulturstipendier ut i rådhuset, och jag var självklart där -- inte bara för att se mottagarna få diplom och blommor, utan även för att två av huvudpersonerna, de viktigaste, är vänner till mig.
Förutom de tio stipendierna för konstnärlig utveckling, utvalda av kommunen, delas det även ut två stipendier för värdefulla insatser (i Malmö); här har kandidaterna nominerats av malmöborna.
Den gamle hästkarlen Jan Hemmel
Den första mottag-
aren är min gode vän Jan Hemmel, främst känd som tele-
visions-
man. I den lilla foldern med presenta-
tioner kallas han TV-pionjär och regissör, mångårig producent, programledare och kulturjournalist på SVT (1962-2000).
Själv lärde jag känna Jan bara häromåret då jag hade honom till bordet på en lunch, och jag av någon anledning nämnde att jag skrivit en lång artikel på engelska om den svenska skräckfilmens historia och att jag i den nämner SKÅNSKA MORD-episoden HURVAMORDEN. Som bekant är det ju Jan som regisserat denna klassiska TV-film, och det bar sig inte bättre - eller sämre - än att vi blev vänner.
Jan är inte bara fantastiskt kunnig och trevlig, han är även jävligt rolig!
Fredrik Gertten håller på MFF och känner Joakim Thåström
Den andra pristag-
aren är den allestädes närvar-
ande Fredrik Gertten, en herre jag skrivit om åtskilliga gånger här på TOPPRAFFEL!. Killen far som en skottspole världen över och vinner priser och jag undrar om han har någon koll på hur många han håvat in för BANANAS!* och andra produktioner. Det måste vara dussintals.
Just nu håller han på att förbereda en ny film som förhoppningsvis blir klar om ett halvår. Den här gången handlar det om den sanslösa cirkusen kring BANANAS!*. Av någon anledning känner jag att den film nästan kan bli mer intressant än bananfilmen...
När Fredrik är hemma i Malmö brukar han häcka på Möllan, så gå fram och gratulera pågen om du ser honom!
De tio övriga stipendiaterna är Kerstin Übelacker, film, Kolbjörn Guwallius, foto, Karl Magnus Nilsson, konst, Ella Tillema, konst, Disa Holgersson, konst, David Hornwall, musik, Elin Hörberg, musik, Rebecka Lassbo, musik, Jens Peter Karlsson, teater, och Karolina Bång, serier.
Som gammal seriefantast och ledamot av Svenska Serieakademin tycker jag förstås att det är kul att serier numera finns med som en naturlig del av kulturfloran. Synd bara att stipendiet inte går till en serieskapare som verkligen förtjänar att premieras. Jag var på en vernissage med bilder av Bång häromåret, och jag upplevde det som så fientligt och obegåvat att jag var tvungen att gå. Tyvärr är många seriekritiker och kulturskribenter idag fullkomligt förblindade av politik - vilket även gäller för serieskaparna.

onsdag 25 maj 2011

Luc Besson om Adèle och Europacorp

Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson är även stor vän av tecknade serier, och i dagens tidning intervjuar han Luc Besson om filmatiseringen av Jacques Tardis serier om Adèle Blanc-Sec. Lär intervjun HÄR.
Min recension av filmen (på engelska) hittar du HÄR.




Nya Xomba är här!

Som förhoppningsvis är bekant, skriver jag en hel del åt sajten Xomba. De senaste månaderna har det jobbats febrilt bakom kulisserna på Xomba, och idag går det att se resultatet. Idag har nämligen den splitternya versionen av Xomba sett dagens ljus! Här finns fortfarande några buggar som håller på att fixas, men i övrigt är det här nu en rejält fräsch och innovativ sajt. Kolla in den HÄR!

...Och min första text på nya Xomba, blev en recension av den splitternya filmen PLANET OF THE VAMPIRE WOMEN, om inte släppts officiellt än - förhoppningsvis släpps den på DVD i USA i juli. Kolla in min recension HÄR.



tisdag 24 maj 2011

DVD: Husk

HUSK (Cinematic Vision)
I morgon släpps fågel-
skrämme-
skräckisen HUSK på DVD. Ännu en film jag recenserade ganska kortfattat i majnumret av Nya Upplagan. Så här skrev jag:

En av mina favoritgenrer är Galna Familjen-genren. Detta är ingen subgenre i komedifacket, nej självklart handlar det om skräck: Galna Familjen-filmer är de där som handlar om att några människor, oftast resenärer på bilfärd, kör vilse någonstans mitt ute i ingenstans, och när de letar efter hjälp hittar de ett mystiskt hus i vilket Galna Familjen bor. Typexempel: “Motorsågsmassakern”.
Jag hade vissa förhoppningar på “Husk”. Filmen har nämligen en hyfsat lockande trailer. Dock visade sig det här vara både tråkigt och förtvivlat ooriginellt. Originalitet är inte genrens styrka, men detta kändes mest trött. Jag gillade dock att folk sitter vid symaskiner och syr de mest bisarra grejor.



Carl-Michael om mangadomen

Min gamle vän Carl-Michael Edenborg, head honcho på Vertigo förlag, har med anledning av domen mot mangaöversättaren Simon Lundström skrivit en utmärkt och initierad text om kultur och barnporr. Publicerad i Aftonbladet, hittas HÄR.
...Och HÄR är vad jag skrev igår.

måndag 23 maj 2011

DVD: Giallo

GIALLO (Atlantic Film)
Några av er tycker kanske att det är konstigt att jag inte har recenserat Dario Argentos senaste film GIALLO. Men det har jag. Fast inte här. Jag skrev en kort recension av den i majnumret av Nya Upplagan. Här har ni min recension:

“Giallo” är ett seriealbum av mig och Mikael Tomasic, och som kom ut 1994. Detta är dock inte filmatiseringen av albumet.

...Visst är det trist att vänja sig vid att bli besviken.
Italienaren Dario Argento är en av de regissörer som betytt mest för mig. Jag brukade dyrka honom och hans filmer - men nu har han i princip inte gjort något som varit riktigt bra sedan “Opera” 1987. Däremot har han gjort flera riktigt usla filmer. “Giallo” är inget undantag. Det känns som om den gamle Dario har tappat allt.
I “Giallo” spelar Adrien Brody en snut i Italien som jagar en bisarr seriemördare med gul hy - därav titeln, en titel som även anspelar på termen “giallo”; det italienska namnet på en viss typ av thrillers och rysare. För att sätta dit busemannen måste hjälten tänka som en seriemördare. Ja, visst har vi hört det förut.
Brody har stämt Argento och producenterna, och försökte stoppa filmen från att släppas i USA. Brody hävdar bland annat att han aldrig fick betalt för sin insats. Hur det egentligen ligger till med detta vet jag inte, men ska filmen stoppas, är det för att den är för dålig.
Se om “Deep Red”, “Suspiria” och “Ljudet från kristallfågeln” istället.



Internationell teaser till Tintin

Den här innehåller visst några snuttar som inte fanns med i den förra, i stort sett identiska teasern...



Jag har ju glömt publicera den här...

SCREAM 4-annonsen - med mina syndiga dvärgar!



Provocerande idioter, Uppsaladivisionen

Det är inte speciellt lätt att provocera mig, men det finns några saker jag absolut inte klarar av:

* Att bli kallad "mannen". Jag får då alltid lust att slå vederbörande på käften.

* Tonårstjejer i grupp som är högljudda och skrattar hysteriskt och okontrollerat.

* Fullkomligt obegåvade och trista serieskapare som röner framgångar tack var politiskt korrekthet.

* Idioter.

Idioter finns det gott om. Bland annat i Uppsala.
Igår spenderade Sydsvenskan ett uppslag på en intervju med den barnporrdömde mangaöversättaren Simon Lundström, en text som även försetts med kommentarer från några andra inblandade. Artikeln kan ni läsa HÄR.
Själv har jag inte skrivit så mycket om det här, det handlar om två blogginlägg - det första finns HÄR och nästa HÄR.
Men det här fallet är fortfarande fullkomligt vansinnigt. Ja, det är mer än vansinnigt. Det här är något av det mest idiotiska som hänt i kultur- och mediasverige. Den ende som framstår som vettig, är Simon själv - samt de som försvarar honom, förstås. Åklagaren Thomas Bälter Nordenmans kommentar "själv tycker jag nog att lagen är rätt rimlig. Man ska minnas att det finns mjukvara som kan göra om fotografier till teckningar med automatik, och om inte tecknade bilder förbjuds på samma sätt kan man ju se det som ett kryphål i lagen." är ju direkt skrämmande - resonerar man så, kan precis vem som helst åka dit för vad som helst.
Och boven i dramat - den riktiga skurken som borde straffas - är förstås Simons ex-flickvän, som anmälde honom i något slags försök till sabotage eller möjligtvis hämndaktion.
I mitten av 1990-talet var jag redaktör för filmtidningen Magasin Defekt. När vi gjorde ett temanummer om Japan ville vi förstås ha med en artikel om animé, så självklart anlitade vi Sveriges främste expert på området, som var och är Simon Lundström - även om hans smak allt annat än överensstämde med vår. Vi ville ju ha bisarra och sjuka grejor (om än inte barnporr).
Nu har ju förvisso den stora mangavågen i Sverige dött ut, men vore jag serieförläggare med avsikt att ge ut manga, skulle jag - nu när han fått sparken från Bonniers - ögonaböj anlita Simon som översättare och konsult. Bäste man på rätt plats. Att anklagelserna mot honom är dumheter goes without saying.
(Vore jag TV-producent på en till SVT konkurrerande kanal, skulle jag tveklöst hugga Ola Lindholm, oavsett vad han hittat på. Så länge det inte är en mördarheroinist, så...)
Slutligen kan jag återigen inte låta bli att jämföra mangafallet med respekterade herrar som Robert Crumb och deras moraliskt ibland mycket tveksamma och provocerande produktion. En produktion som finns på de flesta svenska bibliotek.
Hade dårfinkarna i Uppsala sett detta, hade de säkert imploderat.
Eller så hade det gått för dem.


Det här skulle jag gärna kolla på tjugofem minuter i veckan...



lördag 21 maj 2011

New York Post säger sitt

Den nya PIRATES OF THE CARIBBEAN-filmen må mestadels ha fått glada, fina recensioner här i Sverige, överraskande många fyror i betyg, och det var väl bara jag och min gode vän Tommy Lindholm som var lite negativa.
Igår hade filmen premiär i USA - och de amerikanska kritikerna gjorde till större delen tummen ner. Tråkig och oinspirerad tyckte majoriteten. Kyle Smith på New Tork Post kom med några formuleringar jag blev avundsjuk på! För jag hade också velat skriva så här:

'“Pirates” 4 is not as bad as “Pirates” 3. (Some other things that are not as bad as the 2007 excursion, which by coincidence was also 2007 minutes long: rickets, gangrene, intermediate-stage leprosy.)'

och

'Richards is as wasted here as he was in about 1975.'
Läs hela recensionen HÄR.

Den här loggan gillar jag!

Jag har aldrig hört talas om Kaffekompaniet tidigare och de levererar visst bara produkter till företag, men jag fick den här pressreleasen och jag måste säga att loggan är helt i min smak...

KaffeKompaniet

Länk till KaffeKompaniets pressrum

Pressmeddelande

KaffeKompaniet får ny visuell identitet!

2011-05-20 10:45
KaffeKompaniet får ny visuell 
identitet!
Med start den 5 maj 2011 påbörjar KaffeKompaniet förvandlingen av bolagets visuella identitet!
Målsättningen har varit att på ett tydligt sätt framhäva bolagets verksamhet och knyta samman namnet med den välkända ”kaffegubben” för att öka igenkänningsgrad och underlätta marknadskommunikationen.
Vi har valt att ta steget från att vara helt bruna till att fungera i och mot fler färger och det centrala skall vara vår nya huvudlogotype och vårt nya motto: Kaffe ska smaka gott!
Från maj månad fram till årsskiftet pågår en succesiv utfasning av det gamla varumärket där vi medvetet av både miljö- och ekonomiska skäl i kombinationen med praktiska utmaningar valt en överlappande tidshorisont på dryga halvåret.
Askim maj 2011

Anders Sjögren
VD, KaffeKompaniet din pauspartner AB


torsdag 19 maj 2011

Världens manligaste serietidning?

Jag menar: kan man döpa en tidning till något manligare? Innehållet verkar ju också vara manligt värre. Om man nu gillar serier om män som bär likadana kläder och gör saker tillsammans.

 
  
 

 






 
  
 

TOPPRAFFEL! sörjer: Jeff Jones

 På 1980-talet, när jag gick på gymnasiet, var jag fullkomligt besatt av tecknarna/konstnärerna som ingick i den amerikanska 70-talskonstellationen The Studio. Min käre gamle kompis Tony Cronstam, sedermera även han uppburen serietecknare, var kanske ännu mer besatt, eftersom han hade boken "The Studio" och en rad andra praktverk med grabbarna.
Givetvis var Berni Wrightson den vi dyrkade mest, men vi gillade ju även Barry Smith (som egentligen var den jag diggade först, redan som sexåring upptäckte jag hans Conan), Mike Kaluta - och Jeff Jones.
När jag väl började tjäna pengar på egen hand och blev med VISA-kort, beställde jag en uppsättning signerade konsttryck med fyra teckningar av Jones. Dessa hängde inglasade först på mitt pojkrum, och sedan i min första lägenhet. Tyvärr försvann de i någon flytt.
Jeff Jones var tydligen en person med en del personliga problem och i slutet av 90-talet bytte han kön och blev Jeffrey Catherine Jones! Och tidigt i morse, den 19:e maj (enligt en annan källa redan den 18:e), gick han bort, 66 år gammal.
Jones' serieproduktion var inte stor och den var egentligen inget vidare; hans poetiska Idyl är väl mest poänglös. Men det var ju hans målnongar och teckningar jag gillade. Och nu när jag letade illustrationer till denna nekrolog blev jag åter lite nostalgisk. För jag gillar ju fortfarande hans grejor, även om jag inte sett åt dem på årtionden.
Jeff Jones
1944 - 2011
R.I.P.



Lars von Trier icke längre önskvärd!

Ha ha ha! Jag är ledsen, eventuella von Trier-fans, men jag kan inte låta bli att skratta åt den danske regissörens senaste klavertramp. Ni har väl alla läst om att han på sin presskonferens i Cannes igår sa att han till en viss del kunde förstå Hitler och att han nog är lite av en nazist.
Som den evige provokatör von Trier är, kändes det förstås som ännu en fånig grej han sa för att chocka omvärlden och inte särdeles sanningsenligt. Men den här gången gick han för långt. Igår blev horder av människor gravt upprörda, och idag lät Cannesfestivalens styrelse meddela att Lars von Trier har förklarats "Persona Non Grata" - icke längre önskvärd.
Dansken får inte närvara vid några evenemang under resten av festivalen, även om hans film MELANCHOLIA fortfarande tävlar om Guldpalmen.
Huruvida von Trier kommer att få återvända till framtida festivaler är oklart. Läs mer i The Hollywood Reporter.

Med anledning av Bamsedebatten

onsdag 18 maj 2011

Starfleet!

Oj! Precis sådant här ville jag se på TV när jag var barn. Fast det visades det ju aldrig. De här serien är från 1980.



Bio: Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten

Foton copyright © Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
Trots vad jag tidigare skrivit, bar det sig inte bättre än att jag var på pressvisningen av PIRATES OF THE CARIBBEAN: I FRÄMMANDE FARVATTEN ändå. Det var nämligen som så här att Royal här i Malmö skulle nyinvigas och pressen hade bjudits in för visning av biografen följd av pressvisningen.
Royal har blivit Sveriges bästa biograf. Den 147 kvadratmeter stora duken har alltid varit- och är fortfarande Sveriges största, men nu har man byggt om och renoverat. Alla stolar är nya, 498 stycken. Detta innebär att några platser försvann, men nu får vi bättre benutrymme och bekvämare platser. Här finns några lyxplatser med fällbara läderfåtöljer. Taket och ljudsystemet är helt nytt, och ljudet är nu onekligen fantastiskt.
Själv fick jag bänka mig på främsta raden för att kunna se filmen - jag har ju tappat mina glasögon och väntar på nya. Det gick att se, men det var ju inte speciellt njutbart och jag fick huvudvärk efteråt. Fast recednsera filmen kan jag förstås göra.
När jag var barn hade min bästa kompis' storebror några modellfigurer jag var väldigt fascinerad av. Skelettpirater! Detta är nästan 40 år sedan och jag hade ingen aning om vad det var för något, var de kom ifrån. Jag minns att jag såg kartongerna med modellerna i leksaksaffärer och de såg såååå coola ut.
Det dröjde till 2003 innan jag insåg att de där skeletten baserades på något slags attraktion på Diusneyland som hette Pirates of the Caribbean. Nej, jag hade ju aldrig varit på Disneyland, det har jag fortfarande inte, men den första filmen på temat hade premiär och blev en stor succé. Och jag får väl säga att jag tyckte att den första filmen var rätt bra; den var ett kul och underhållande äventyr, en klassisk svärdsvingarfilm med några fräsiga effekter - speciellt skeletten.
De två uppföljarna var dock rätt taskiga. I synnerhet den tredje, vilken var fruktansvärd och närapå osebar. Varför var de tvungna att göra allting så konstigt och obegripligt? Jag hade ingen aning om vad som försiggick medan jag såg detta bombastiska vrak till film. Men trots att det var en riktigt, riktigt dålig film, strömmade biobesökarna till i miljoner världen över.
Och här har vi så den fjärde filmen i serien, den här gången i 3D och av en ny regissör; Rob Marshall - killen som gjorde CHICAGO och floppen NINE. PIRATES OF THE CARIBBEAN: I FRÄMMANDE FARVATTEN fick sin världspremiär i Cannes häromdagen och de första recensionerna jag läste var rätt positiva, så jag hyste vissa förhoppningar vad gäller filmen. 
Nja, Marshalls film är förstås bättre än del två och tre, fattas bara annat - men jag får väl ändå säga att jag kände mig besviken när jag lämnade biografen. Både Orlando Bloom och Keira Knightley är väck den här gången, och jag kan ju inte påstå att jag saknar den mesige tvåltollen Bloom. Istället har Johnny Depp och hans rollfigur Jack Sparrow gjort en Fonzie - han var en birollsfigur som med tiden kom att bli seriens stjärna.
Jag gillade öppnings-
scenerna i PIRATES OF THE CARIBBEAN: I FRÄMMANDE FARVATTEN. Dessa utspelar sig i London och Jack Sparrow, som ska skickas i fängelse, flyr på ett spektakulärt sätt och jagas av kungens soldater. Här finns en häftig diligensjakt och därefter dyker Keith Richards upp som Sparrows farsa och mumlar lite. 
Kort därpå springer Sparrow på den sexiga piratbruden Angelica (Penélope Cruz), dotter till den fruktade piraten Bleckbeard (Ian McShane från DEADWOOD) och kanske, kanske inte, Jack Sparrows käresta - men de har minsann träffats tidigare. De fäktas med varandra och kysser varandra om vartannat och de fortsätter med detta filmen igenom, och de litar aldrig på varandra.
Geoffrey Rush återkommer från de tidigare filmerna som Barbossa och så är de dags att ge sig ut på en episk resa - och plötsligt är det inte så kul längre. Den här gången är de på jakt efter ungdomens källa, de resor till outforskade och exotiska platser, de möter zombies, och den där källan de letar efter vaktas av sexiga men dödligt farliga sjöjungfrur. En av dessa heter Syrena (spelad av den väldigt söta spanjorskan Astrid Berges-Frisbey) och tillfångatas, och en ung präst blir kär i henne. Just det, dessa sjöjungfrur är topless, men eftersom detta ju är en amerikansk PG-13-film, ser de till att dölja brösten på de mest kreativa sätt.
Problemet med den här filmen är att det inte händer speciellt mycket. Den är extremt tjatig och det känns som om de jagar varandra var tionde minut - och det är oftast Jack Sparrow som jagas. Det är en väldigt högludd film. Den är bombastisk, det bjuds på massor av strider och svärdsfäktande ... men jag blev uttråkad. Det är för lite variation. Filmen är alldeles för lång, en bra bit över två timmar, och det hela är lite trött. Johnny Depp spelar upp alla sina manér och slår man upp ordet "överspel" i ett lexikon lär man hitta en bild på Jack Sparrow. Penélope Cruz är dock rätt charmig, men jag får intrycket att ingen av de inblandade är särdeles intresserad; det här är bara ännu en pengamaskin.
Hans Zimmer är ännu en gång kompositör och hans magnifika filmmusik är definitivt det bästa med den här filmen. 3D-effekterna å andra sidan är inget att skriva hem om.
När jag pratade med några kollegor efter visningen höll flera inte med mig alls. Många av dem gillade filmen, och jo, det här kommer förstås att bli ännu en stor publiksuccé. Jag skulle inte bli förvånad om det kommer en del fem om ett par år. Men snälla, gör den kortare och mer originell nästa gång, okej?
Jag tvekade en aning vad gäller betyget, men jag blir nog tvungen att välja det lägre alternativet.






(Biopremiär 18/5)



Ännu fler grejor på engelska

Jag fortsätter att recensera gamla filmer mer eller mindre exklusivt för Xomba. Så, om ni missat dem - här är de senaste:

DRIVE-IN MASSACRE
BLOOD SALVAGE
SLUMBER PARTY MASSACRE III
BLOODY PSYCHO
SPLATTER UNIVERSITY
HOWLING VI: THE FREAKS

tisdag 17 maj 2011

Den vresige mannen slår tillbaka

Nu har det varit dags igen. Två gånger, till och med. I förrgår, tror jag det var, gick jag över Gustav Adolfs torg och såg en lång, ensam man i keps stå med ryggen mot mig. När jag gick förbi vrålade han "TA DIG I HÄCKEN DIN JÄVLA IDIOTAJÄVEL!" följt av något annat. Men nu börjar jag tröttna på honom.
Idag passerade ja och Gustav och på en parkbänk satt Den Vresige Mannen, vänd mot en gubbe som satt bredvid honom. Den Vresige Mannen såg ut att le, men vände sig plötsligt åt mig och röt "FAR ÅT HELVETE MED DIG, DIN JÄVLA FAN!".
Har han Tourettes syndrom? Har han rymt från hemmet? Har han slut på medicin? Vad är det här för människa?

Trailern till Tintin

Tja... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga...



På gång

Alexander Skarsgård i terrorform:



Colin Farrell i vampyrform:



...Jag har inte sett originalet sedan det kom, jag minns inte mycket, så jag har inga förväntningar alls.

måndag 16 maj 2011

Bröderna Hårdrock är på väg

Ulf Malmros är ju en av våra favoritregissörer. Den här pressreleasen kom idag:

Snart startar inspelningen av 2012 års stora svenska komedi – BRÖDERNA HÅRDROCK!

Efter publiksuccéer med bland annat Bröllopsfotografen och Smala Sussie kommer nu Ulf Malmros med sin nya storsatsning med en stjärnspäckad rollista bestående av Björn Starrin, Johan Östling, Mia Skäringer, Kjell Bergqvist, Lotta Telje, och Tuva Novotny.

BRÖDERNA HÅRDROCK är en film om två vuxna bröder (Starrin och Östling)som tänker arrangera ett Heavy Metal-konvent i sin sömniga lilla by. Deras mamma (Telje) är byns präst som oroar sig över sönerna och vill att de ska växa upp och skaffa familj. Byns unga lärarinna och Line Dance-instruktör (Skäringer), sätter brödernas hjärtan i brand. I hemlighet, bakom varandras ryggar, startar en kamp om hennes hjärta.

Ulf Malmros:
-"Hårdrocksvärlden är en egen värld. Man är evigt trogen sitt band och investerar enorma mängder tid och pengar att följa sina idoler. Att gå upp så totalt i sin musik är fascinerande och en fantastisk fond för en kärleksfull komedi om romantiker. Jag är likadan - fast med film."

Den 30 maj startar inspelningen i Vänersborg med omnejd. Producent är Jan Blomgren på Bob Film Sweden AB.

Producent Jan Blomgren:
-"Bröderna Hårdrock är vår största satsning någonsin. Ett otroligt roligt manus med helt fantastiska karaktärer. Filmen har alla förutsättningar att bli en modern klassiker."

Bröderna Hårdrock produceras av Bob Film Sweden i samarbete med Film i Väst, BUENA VISTA INTERNATIONAL, TV4 AB, Nouvago Capital, ELEL Investment och Molkom Film samt med stöd från Svenska Filminstitutet, filmkonsulent Suzanne Glansborg.

Musiken är specialskriven av Jimmy Lagnefors och framförs av några av Sveriges främsta hårdrocksmusiker.

Bröderna Hårdrock distribueras av Buena Vista International (Sweden) och har biopremiär 19 oktober 2012 över hela Sverige.

Förvarning...

...En liten förvarning:
Den närmaste tiden kommer trogna läsare att notera att det inte blir några recensioner av biopremiärer här på TOPPRAFFEL!. Detta beror inte på att jag är bortrest. Nix. Grejen är att jag förlorat mina glasögon efter en incident i lördags natt. Nu måste jag vänta på ett nytt par - och under tiden kan jag inte gå på bio. Om det suger? Gissa! Tänk er hur det är att tillbringa en vecka eller två en suddig tillvaro.

TOPPRAFFEL! sörjer: Dolores Fuller

Oj, jag hade helt missat att Dolores Fuller gick bort den nionde maj, 88 år gammal.
Fuller lär ju för evigt bli ihågkommen som Ed Woods gamla flamma, hon som beklagade sig över att hennes angoratröjor plötsligt var så uttöjda. Hon hade ju även roller i en rad Ed Wood-filmer; GLEN OR GLENDA, JAIL BAIT och BRIDE OF THE MONSTER. Men faktum är att hon även medverkade i andra filmer och TV-serier, som till exempel den klassiska Stålmannenserien med George Reeves.
På 90-talet gjorde hon i egenskap av kultfigur comeback i några lågbudgetfilmer.
Förutom filmkarriär var Dolores Fuller även verksam som kompositör. Hon skrev låtar till en hel hög Elvisfilmer! Till exempel är det hon som ligger bakom "Rock-A-Hula Baby" från BLUE HAWAII.
Läs mer HÄR.


DVD: Sniper: Reloaded

SNIPER: RELOADED (Sony)
Krypskytt-
rafflet SNIPER med Tom Berenger och Billy Zane kom 1993 och ärligt talat minns jag inte om jag sett filmen eller ej. Däremot vet jag att jag inte sett de två direkt-på-DVD-uppföljarna SNIPER 2 (2002) och SNIPER 3 (2004), i vilka Berenger återkom. Dock har jag festat med den trevlige PJ Pesce som regisserade trean.
Här har vi så en fjärde film, ännu en gång gjord direkt för DVD, och i regi av Claudio Fäh, som tidigare bland annat gjort HOLLOW MAN 2. Tom Berenger är väck den här gången, men istället är Billy Zane tillbaka. Fast Berenger är med på ett hörn ändå - i början av filmen visas det upp ett par foton på honom - hans rollfigur Thomas Beckett har visst gått och dött.
Huvudperson den här gången är den unge sergeanten Brandon Becket (Chad Michael Collins), son till Thomas. Han är på uppdrag i Kongo med sina män, de ska rädda en europeisk bonde som råkar bo på ett område där rebeller gillar att röja loss. Men när Brandon och hans gäng kommer fram, dyker det upp en krypskytt och skjuter alla utom Brandon.
Brandon föraktar krypskyttar, han är en riktig soldat som vill slåss öga mot öga. Men han inser att han måste börja tänka som en krypskytt för att kunna hämnas och döda mördaren. Så Brandon tar hjälp av sin fars gamle skyddsling, Richard Miller (Zane), som har skön mustasch.
Det finns en del misstänka figurer i den här filmen och på slutet visar sig krypskytten vara precis den vi trodde att det var.
SNIPER: RELOADED är väl en hyfsat kompetent gjord film. Men den är totalt ointressant. Jag tycker nog att detta är en rätt märklig filmserie. Är SNIPER-filmerna verkligen så populära att det lönar sig att göra så här många uppföljare?
Det här är en tysk-sydafrikansk samproduktion, inspelad i Sydafrika, och filmen innehåller ett exploderande huvud, vilket ju alltid är ett litet plus i kanten.

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx