torsdag 1 december 2011

Bio: Tysta leken

Foton copyright (c) Noble Entertainment
Tidigare idag recenserade jag årets bästa film. Från samma distributör kommer här ännu en premiärfilm - och den är långtifrån årets bästa.
Görel Crona har skrivit manus till- och regidebuterat med TYSTA LEKEN. Det skulle hon ha låtit bli.
Slut på recensionen.










... Jasså, ni tycker att ovanstående är i kortaste laget? Okej, då tar jag väl och skriver lite till.
Maria Lundqvist, Carina Lidbom och Malin Arvidsson spelar tre kvinnor som inte känner varandra, men som kontaktats av en advokat. De tre har visst ärvt ett hus av en viss Dolores, en kvinna de aldrig hört talas om.
De anländer en i taget till kåken som ligger på vischan, och konstaterar att där redan bor en kille, spelad av Bengt Nilsson. Carina Lidboms rollfigur är präst och rätt präktig, Lundqvist är överspänd psykolog som jobbar med barn, medan Arvidsson mest är dum i huvudet. Det spökar i kåken! Men det är en tråd som omedelbart glöms bort.
Nå, vem är den där Dolores och varför har de tre väldigt olika kvinnorna ärvt stället? Killen som bor där kände Dolores, han levde visst med henne under tio år, men har inte så mycket att tillägga, och det finns inga foton på tanten. Fast Arvidssons jobbiga brutta fick lift dit med en kåt finne (Johan Fagerudd), som genast bjuds in. Han känner en gammal gubbe (Per Oscarsson i sin sista roll) de besöker, och gubben tar fram ett gammalt foto på Dolores.
Kvinnorna bråkar lite och så åker de ut till en kyrkogård, där de träffar en ryss (Georgi Staykov), som de bjuder in till kvällens fest de tänkt ha. Finnen och Per Oscarsson bjuds också in. Men oj! Nej! Arvidsson bränner vid köttet! Och hon som hade handlat kött för 700 spänn! Men oj, nej! När hon ska fixa något annat bränner hon även vid grönsakerna! Vojne, vojne, vad göra? Jo, de får stackars Oscarsson att köpa med sig pizzor. Han kommer stapplande med famnen full av pizzakartonger. Ingen kommer på tanken att hjälpa honom.
Sedan festar de och den där ryssen glöms helt bort, han tillför inte storyn någonting alls och hade lika gärna kunnat ersättas med en tam gås. Men han bär solglasögon och röker cigrarrett med munstycke när han festar.
Lundqvist blir full och jobbig. Finnen blir skraj. Ja, och sedan bryts det upp väggar och grejor, och det hittas hemliga rum, och det hela handlar visst om sexuellt utnyttjande av barn, och filmen tillägnas utnyttjade barn, och så får vi äntligen lämna salongen.
Fy fan. Det här är jävligt dåligt.
Man tycker att Görel Crona borde ha lärt sig en del under sin karriär, men uppenbarligen är så inte fallet. Redan vid första replikskiftet undrar jag vad i helvete det här är. "Öh? Vad är det här? Så där pratar och uppför sig inga vettiga eller verkliga människor." Fast i vanlig ordning finns det inga riktiga människor i den här filmen, svenska filmare är ju rätt dåliga på det.
Dialogen är fullkomligt sanslös. Här finns inte tillstymmelse till tonträff. Jag tycker att duktiga aktörer som Carina Lidbom och Maria Lundqvist borde kunna få till det ändå, men det går inte alls. Precis allting är stelt och konstigt - med undantag för stackars Per Oscarsson, som gör vad han kan av sin typiske klurige gubbe.
Malin Arvidsson siktar tydligen på att få en guldbagge för Bästa Överspel. Ja, jösses. Hon hittar en gammal bil i en lada, sätter sig genast bakom ratten och skriker "FAN VA COOOOOL! FY FAAAAAAN VA COOL!". Och hon far omkring och är jobbig och stöter på folk och får till det med finnen. Bengt Nilsson går bara omkring och är konstig. Och så har han en uppstoppad mård.
Historien hänger inte ihop. Den är full av märkliga logiska luckor. Visst får vi reda på vem Dolores var, åtminstone lite grann, men jag blev aldrig klok på vad de tre kvinnorna hade gemensamt. Den enas bakgrund förklaras, men de andra två? Efter pressvisningen pratade jag med några kollegor, och det visade sig att de inte heller förstått hur det hängde ihop. Och vad hände egentligen i den sista scenen innan epilogens tillbakablick? Om det är så som jag tror: varför?
Filmfotot är traditionellt rudimentärt av tråkigaste TV-stuk. Filmmusiken är traditionellt rudimentär den med.

Jag gissade att filmen spelats in sommaren 2010, men tydligen är det ännu längre sedan. Fast jag vet inte säkert.
Av någon anledning har man stavat Svenska Filminstitutet som "Swenska Filminstitutet" i eftertexterna. Och herregud, tänk att SFI bidragit med pengar till det här möget! Är det bara för att ämnet är "viktigt" och "angeläget", för att Görel Crona är ett känt namn, och för att man så tvunget vill se fler kvinnliga filmregissörer?
Tragiskt att detta blev Per Oscarssons sista film.







(Biopremiär 2/12)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx