tisdag 20 december 2011

Bio: Martha Marcy May Marlene

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox
MARTHA MARCY MAY MARLENE pressvisas alldeles just nu, när jag sitter och skriver det här. Så varför är jag inte på pressvisningen? Jo, därför att jag kom på att jag redan hade sett filmen. Jag såg den under Malmö Filmdagar i augusti. Men jag fick verkligen tänka till ett par gånger innan jag insåg detta, ett tag var jag när att gå och se filmen idag. Det är ju trots allt så att MARTHA MARCY MAY MARLENE är en fullkomligt hopplös titel, omöjlig att komma ihåg. Under filmdagarna refererade folk till den som MARTHA, inget mer.
Förutom det dumma titeln, hade jag även problem att minnas handlingen. Aha, ja just det, det var ju den där! Men den var ju rätt bra. Eller åtminstone hyfsad. Halvhyfsad.
Vi pratar American Independent här. Typisk sådan. Regidebutanten Sean Durkin tilldelades regipriset i Sundance för den här, som han dessutom skrivit manus till.
Elizabeth Olsen spelar den paranoida Martha, som lyckats rymma från något slags märklig sekt, som för tankarna till Mansonfamiljen. Martha flyttar in hos sin syster Lucy (Sarah Paulson) och dennas make Ted (Hugh Dancy). Fast det går inte så bra att ha Martha i huset; hon är plågad, tydligen hjärntväddad, och hon har problem med att hålla isär fantasi och verklighet, dåtid och nutid.
Händelserna i Lucys hus varvas med flashbacks från livet i sekten, där Martha kallades Marcy May, där alla ligger med alla, kvinnorna utnyttjas av sektledaren, och ibland ger de sig ut på stöldturnéer. Och visst är det här intressant. Det finns säkert mängder av sekter som den här i världens obygder - även om jag inte kan låta bli att undra hur fanken man kan hamna i ett sådant här sällskap, gilla det och gå på dösnacket. Men vilsna människor vill väl ha något att klänga sig fast vid.
Durkins film lanseras som "thriller", men det är nog lite att ta i. Jag skulle kalla det här "drama" - även om det blir lite spännande emellanåt. Dessutom är det lite för arty, lite för långsamt, lite för fult och grynigt (mevetet, förstås) för att detta ska kännas som en nervkittlande thriller.
Som sagt: en rätt bra film, men eftersom jag alltså hade problem att komma ihåg både titel och handling, är det alltså ingen speciellt minnesvärd film.
... Fast hur kommer det sig att jag kommer ihåg långa, märkliga titlar som DEPORTED WOMEN OF THE SS SPECIAL SECTION?






(Biopremiär 21/12)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx