fredag 23 december 2011

Bio: Mannen från Le Havre

Foton copyright (c) Folkets Bio
Ännu en gång dags för en fransk film. Eller ska jag säga finsk? Aki Kaurismäkis nya film är nämligen en fransk-finsk samproduktion, på franska, utspelande sig i Frankrike (även om det inte märks).
Det här är en film man ska tycka om. Kaurismäki är en regissör man ska gilla, och filmens budskap är behjärtansvärt. Men - jag har aldrig varit speciellt förtjust i Aki Kaurismäki. Jag killar inte det kärvt finska och alla fula jävla människor han befolkar sina filmer med, jag gillar inte den knappa dialogen och allmänna osexigheten.
I Le Havre bor den fattige skoputsaren Marcel (André Wilms), som är gift med Arletty (Kati Outinen, som pratar skitdålig franska). De två är lyckliga i sin fallfärdiga kåk, trots att de inte har så mycket att leva på. Men en dag anländer ett gäng afrikanska flyktingar i en container. Polisen griper in, men en pojke lyckas komma undan.
Marcel träffar på pojken och hjälperhonom. Grabben vill till sin morsa in London, men har råkat hamna på fel sida av kanalen. En ihärdig polis letar efter rymlingen, men Marcels vänner och bekanta ställer alla upp för att gömma pågen och få iväg honom till London. Men så blir Arletty plötsligt allvarligt sjuk ...
Estetiskt sätt är det svårt att inte tänka på Roy Andersson; färgskala, miljöer, minimalism påminner om svensken, men Kaurismäki har en mer aktiv kamera och klippare. Och även om det alltså är Le Havre, ser allting väldigt finskt ut. Klichéfinskt. Grått och avskalat. Knalliga men urtvättade färger.
Uttrycket "politiskt korrekt" har de senaste åren missbrukats ganska kraftig och har nu nästan blivit synonymt med vissa extremhögerpartiers ständiga anklagelser när något inte passar dem. Men: MANNEN FRÅN LE HAVRE är så politiskt korrekt den kan bli. Fint budskap, rymlingen är ett skötsamt mönsterbarn, och alla hjälper glatt till - medan poliserna ska föreställa lite onda.
Det här är egentligen alldeles för banalt. Det påminner lite grann om en barnfilm. Det skulle kunna vara en barnfilm - om det nu inte vore en Kaurismäkifilm.
Förvisso är väl filmen lite småtrevlig och småputtrig, men njä, jag kan nog inte riktigt godkänna det här.
Plus för den minst sagt bisarra rockartisten Little Bob; en liten skrynklig fransk gubbe som ser ut som ett lyckotroll med Elvisfrisyr, och som spelar vissen rock'n'roll.







(Biopremiär 25/12)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx