tisdag 27 december 2011

Bio: En katt i Paris

Bilder copyright (c) Folkets Bio
Okej, då blir det franskt. Igen! EN KATT I PARIS hade premiär redan den sextonde december, men eftersom den inte pressvisades och här i Malmö bara visas lör- och söndagseftermiddagar, blev det inte av att jag såg filmen nu under julhelgen.
Men jag måste säga att jag är glad att jag kom iväg och såg denna animerade film av Alain Gagnol och Jean-Loup Felicioli. Detta är aningen oväntat den bästa barnfilm jag sätt på bio i år.
... Fast jag kan inte låta bli att undra vad små barn tycker om det här. Filmen är tillåten från sju år, men yngre barn kommer förstås in i vuxens sällskap. På visningen jag var på, fanns ett antal ungar - och jag tror att samtliga var yngre än sju. Och: de kan inte ha haft så mycket utbyte av filmen. Även sjuåringar är nog lite för unga.
Inte för att EN KATT I PARIS är speciellt komplicerad, handlingen är väl rätt rak. Men filmen visar sig vara något slags thriller för barn, komplett med action, snutar och ond, bråd död - dessutom kryddad med drömsekvenser och surrealism som kanske inte är helt lättförstått för små barn.
Titelns katt heter Dino tillhör din lilla flickan Zoe, som inte pratar. Hon har varit tyst sedan hennes farsa, en polis, blev ihjälskjuten av en gangster. Nu bor Zoe tillsammans med sin morsa, även hon polis - och morsan har vigt sitt liv åt att hitta gangstern som mördade hennes man.
På nätterna smyger dock Dino alltid iväg - han extraknäcker nämligen som tjuv. Rättare sagt, medhjälpare till tjuven Nico, en snäll och godhjärtad fasadklättrare med drag av Arsène Lupin. Men en natt upptäcker Nico och Dino den illasinnade gangsterligan och när Zoe plötsligt är i fara, måste Nico agera den hjälte han egentligen är innerst inne.
Trots att EN KATT I PARIS är tecknad i en stil jag egentligen inte är så förtjust i, tycker jag mycket om den här filmen. Den är något alldeles oerhört stämningsfull, det vilar något både melankoliskt och romantiskt över atmosfären. Stämningen förstärks även av filmmusiken, som är utomordenlig. Handlingen är också ganska rafflande, men många jakter och äventyr på Paris' hustak.
Jag uppskattar också filmens humor och oväntade inslag, som att skurkarna börjar bråka om de kodnamn de tilldelats - ungefär som i RESERVOIR DOGS.
En klart rekommendabel film - och inte bara för barn. Dubbningen är förresten bättre än vanligt.







(Biopremiär 16/12)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx