fredag 11 november 2011

Bio: Play

Foto: Marius Dybwad Brandrud © 2011 Plattform Produktion
När jag såg PLAY i somras, både introducerades och avslutades visningen av herr regissören Ruben Östlund själv. Helt utan ironi och på bred göteborgska trumpetade han att "detta är en VIKTIG och ANGELÄGEN film". Som väl är allmänt bekant, är just orden "viktig" och "angelägen" något jag och många kollegor brukar skoja om. Det är sådant vissa kritiker brukar dra till med när de vill verka ännu tråkigare än de redan är. Det går också bra att fläska på med orden om filmen egentligen en inkompetent orgie i amatörmässighet, men där filmaren trots allt haft baktankar. Notera att en påkostad, proffsig och kommersiellt gångbar film i stort sett aldrig kallas "viktig" och "angelägen"!
Ruben Östlund är ju en filmfestivalfavorit och hans filmer ser ut som något som hör hemma på filmfestivaler. Tidigare har han gjort icke-filmer som GITARRMONGOT och DE OFRIVILLIGA.
PLAY får väl också sägas vara något slags icke-film. I sin strävan att hitta en helt egen stil, gör Östlund precis tvärtom, han struntar i alla de orsaker som gjorde mig intresserad av film till att börja med en gång i tiden. Han tar Roy Anderssons statiska kamera flera steg längre, och struntar i Anderssons estetik. I PLAY ställer Östlund nämligen bara upp sin kamera rätt upp och ner, och så får folk agera någonstans framför den. Ibland panorerar Östlund, men det är sällan. Vissa legendariska B-filmare har gjort film på samma sätt - i Herschell Gordon Lewis SOMETHING WEIRD (som den tuffa amerikanska filmdistributören tog sitt namn från) finns en scen där man först bara får se en statisk bild på en soffa, medan vi hör folk på väg till soffan prata. När jag såg detta på bio, skrek publiken av skratt. Men i PLAY är samma teknik "konst".
Så. Jag ger inte mycket för Ruben Östlunds sätt att göra film. Tvärtom, jag ger inget alls. Men! Nu tänker jag faktiskt inte sitta här och totalsåga PLAY. För någonstans är detta en hyfsat bra film.
Storyn bygger på sanna händelser: ett gäng svarta tonåringar i Göteborg rånade andra tonåringar på deras mobiltelefoner. De använde en speciell verbal teknik för att lura av kidsen mobilerna, vilket de oftast lyckades med. Och vad märkligare är, var att inga vuxna ingrep. Östlund har intervjuat ungdomar i Göteborg som varit med om händelserna i detta fall och har skrivit manuset efter dessa berättelser.
Ungdomarna i huvudrollerna görs alla av amatörer som aldrig stått framför en kamera och det gör ett rätt realistiskt intryck. Rånargänget ser ut och beter sig som åtskilliga andra, liknande gäng många städer är fulla av. De där som står och dräller i gathörn och försöker se skittuffa ut. De där som lever jävel på bussen och förstör bioföreställningar. Vissa har kallat PLAY för kontroversiell just för att gänget består av svarta killar. Är det rasistiskt, är de stereotyper?
En trio "välartade" pojkar råkar ut för rånargänget, och blir ivägsläpade över halva Göteborg för att reda ut "problemet med mobilen" (det är en utdragen och besvärlig taktik rånarna kör med). En asiatisk kille har med sig sin klarinett, vilket han mobbas för. Plötsligt blir klarinettkillen så rätt att han måste bajsa. Han rusar iväg mot ett buskage, drar ner byxorna, och med röven mot kameran bajsar han - han är lös i magen, så skiten sprutar. Efter pressvisningen diskuterade vi huruvida killen bajsade på riktigt eller om det var specialeffektbajs. Studio S Entertainments head honcho SEO hävdade att det ärr Industrial Light & Magic som ligger bakom. I vilket fall, jävlar vad den här killen kommer att mobbas i skolan. Jag menar, vad är det för filmdebut? Detaljerat bajsande på bioduk?
Jag tycker att den utdragna bajsscenen är fullkomligt onödig. Liksom många andra scener. Vid ett tillfälle får vi se sådana där panflöjtsindianer som uppträder på en gata. Vi tvingas höra nästan hela låten. Senare får vi under flera minuter se de här indianerna sitta och äta på McDonald's (filmat genom fönstret). Här finns säkert symbolik. Vad kan det vara? De svarta undomarna försörjer sig genom att råna folk, medan indianerna spelar och sjunger för pengar? På slutet förekommer ett par konstiga scener där ungar framför danser i ett klassrum, vilket också ska symbolisera något. Antar jag. Flera gånger under filmen klipps det till scener ombord på ett tåg på väg mellan Malmö och Göteborg. Ombord finns en vagga som står i vägen. Tågpersonalen försöker lösa mysteriet med vaggan ingen verkar vilja veta av. Förvisso är detta lite skojigt, men vad menas? Att vuxenvärlden och myndigheter är handfallna, eftersom de vare sig kan flytta vaggan eller få ordning på de kriminella dräggen?
Östlund berättade att filmen skulle visas för skolklasser. Jag undrar hur dessa visningar gick. Dagens ungar kan ju inte sitta still under en actionfilm i högt tempo, hur ska de hantera en statisk slowmotionfilm? Med en bajsande asiat?
Handlingen i PLAY är intressant, frågeställningarna är intressanta. Men filmen är ganska exakt två timmar lång - den är åt helvete för lång. Den blir seg och tråkig. Ibland går det inte att höra vad folk säger. Jag vet inte om detta är medvetet. Troligen. Det blir säkert mer konstnärligt om man låter sina aktörer stå någonstans långt från mikrofonen. Eller om man låter ovidkommande ljud överrösta dialogen.
Synd att Ruben Östlund inte gjorde en riktig film på den här storyn.







(Biopremiär 11/11)

3 kommentarer:

Katsuro Ricksand sa...

Hehe... Jag tror att en svensk motsvarighet till "VIKTIG" och "ANGELäGEN" är "POIGNANT." Jag har sett det på baksidan till otaliga engelska romaner.

Repoman sa...

Filmen fick en femma i DN, så du har FEL igen!

"En del av styrkan ligger i bilderna, som så att säga fokuserar ett tomrum, ett slags brist och alienation för att få oss att upptäcka det väsentliga i vad som oftast uppfattas som marginaler."

Hur fan kunde du missa en sån enkel grej? Jag säger upp RSS-feeden med omedelbar verkan. ;-)

Pidde Andersson sa...

När det plötsligt dyker upp en bajsande kines, som dessutom är lös i magen, då är det jävligt lätt att missa det väsentliga i det som uppfattas som marginaler!

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx