måndag 24 oktober 2011

Bio: Paranormal Activity 3

Foton copyright (c) Paramount Pictures
Nästan exakt ett år sedan jag recenserade PARANORMAL ACTIVITY 2, skriver jag om del tre i den här skräckserien. För att friska upp minnet letade jag upp min recension av förra filmen och läste den. Jag konstaterar att eftersom filmen inte pressvisades, hade jag sett den på en ordinarie, utsåld visning, under vilken publiken viftade med mobiltelefoner och förde ett jävla oväsen. Själva filmen gav jag en tvåa i betyg - den sista tredjedelen ansåg jag var väldigt effektiv, men fram tills dess hände inte mycket och det var mest trist. Dock tyckte jag att filmen var betydligt bättre än den första filmen, som var ett riktigt sömnpiller.
Inte heller PARANORMAL ACTIVITY 3 pressvisades, och eftersom jag var upptagen under helgen, hade jag inte möjlighet att se filmen förrän igår söndag. Och återigen hamnade jag på en visning från helvetet. Jag var förstås äldst i salongen. Med bred marginal. På Filmstaden Entré, där filmen visades, brukar en i personalen komma in efter reklamen och informera om toaletter, papperskorgar och så vidare. Det var ett jävla babblande när han kom in. "Så där kan ni inte hållla på under filmen, det förstår ni va?" sa biografföreståndaren. "Då kommer jag in och plockar ut er. Och jag startar inte filmen förrän det är tyst härinne." Det tog allt några minuter innan folket höll käften och filmen kunde rulla igång. Men tystnaden varade inte länge. Killarna bredvid mig skrek mest hela tiden. "Jag ska knulla mamman!", "Nu blir hela familjen knullad i röven!" och så vidare. Håll käften! sa jag. Håll käften! skrek någon bakom mig. "Jag ska knulla dig!" skrek killarna tillbaka. "Stäng av mobilen, för helvete!" sa jag. "Horunge!" svarade de. Snacka om paranormal stupidity ...
Jag har ett förslag till SF. Gör biograffåtöljerna strömförande. Inte så att de bara ger ifrån sig en stöt. Strömmen ska vara så stark att kräken förkolnas. Därefter är det ju enkelt för personalen att sopa upp askan förpassa den till papperskorgarna.
Det är inte konstigt att många aningen äldre personer vägrar se film på bio. Om man äntligen lyckas ta sig tid att gå på bio och betalar en hundring för biljetten, då vill man förstås se filmen i lugn och ro och inte störas av den lokala idiotklubben.
Nåja.
Till filmen.
PARANORMAL ACTIVITY 3, som regisserats av Henry Joost och Ariel Schulman, handlar om hur det hela en gång började. Redan PARANORMAL ACTIVITY 2 var en prequel till den första filmen. Detta är alltså en prequel till prequelen och utspelar sig 1988.
... Men det spelar egentligen ingen som helst roll. Det här är precis samma film en gång till. En familj flyttar in i ett hus och av någon anledning har farsan Dennis fått för sig att videofilma allt och alla; sin fru och de två små döttrarna. När det sedan börjar hända märkliga saker i huset, monterar Dennis upp kameror på ett par olika ställen i kåken för att övervaka och få klarhet i vad det är som pågår. Han monterar bland annat en kamera på ett stativ till en fläkt, som roterar och därmed filmar både köket och rummet intill.
Minsta dottern har en osynlig låtsaskompis hon kallar Toby och som enligt ungen är en gammal gubbe och ofta sur. Det smälls i dörrar, saker trillar ner från väggar och hyllor, de hittar mystiska tecken ritade på väggarna, och snart blir det ännu värre, när familjemedlemmarna attackeras och släpas runt av osynliga krafter.
Precis som fallet var med den förra filmen, händer det ingenting under filmens första halva. Det är mest trist. Och återigen är den sista tredjedelen rätt effektiv. Åtminstone skrek publiken lungorna ur sig på visningen jag var på, många höll för ögonen, och det var till och med några som lämnade salongen, eftersom de tyckte att det var för otäckt.
Kanske var det detta; publikens rädsla, som gör att jag inbillar mig att filmen är effektiv. För liksom i den förra filmen, är det mycket "false scares"; folk hoppar plötsligt fram och ger ifrån sig ett högt ljud. Ett par av rollfigurerna göra detta för att skoja med Dennis. Men när det väl spökar på riktigt, går det oftast till på samma sätt. Tystnad, tystnad, tystnad och så plötsligt ett högt ljud som får en att hoppa till.
Dennis och hans fru är ovanligt sympatiska vilket gör att filmen inte är så plågsam att titta på som den skulle kunna vara. Barnskådisarna är inte lika irriterande som sådana brukar vara. Däremot är bildkvalitén alldeles för bra för att vara VHS, vilket det ska föreställa.  Jag kan väl inte heller påstå att jag får en känsla av att det här ska föreställa 1988.
Det mest fascinerande med filmen är alla namn i eftertexterna. Den första PARANORMAL ACTIVITY kostade $15 000 och fick förstås stor uppmärksamhet på grund av detta. Hur mycket del tre kostade att göra vet jag inte, men hundratals människor är inblandade i produktionen - och många av dessa har förstås jobbat för att få resultatet att se billigt ut! Förtexter saknas helt och hållet för att ge intryck av att det är dokumentära bilder. Går folk fortfarande på det här?
Jag får väl åter säga som jag sa om den förra filmen. Vore hela filmen lika effektiv som den sista tredjedelen, hade jag kunnat sätta en trea i betyg. Men nu är en stor del forfarande mest trist och händelselös.
Jag gillade dock barnvakten.

 





(Biopremiär 21/10)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx