Bio: Johnny English Reborn

Foton copyright (c) UIP Sweden
Är det någon som kommer ihåg JOHNNY ENGLISH från 2003? Nä, jag tänkte väl det. Själv minns jag nästan ingenting av den, mer än att den inte var speciellt roligt; enkel slapstickhumor som signalerade de helfestliga poängerna långt i förväg: nämen, ett stort hål i golvet, vågar jag gissa att Johnny English kommer att trilla ner i det?
Blev verkligen den filmen så framgångsrik att det är värt att göra en uppföljare till den? Dessutom känns det lite extra fel att göra en James Bond-parodi tre år efter QUANTUM OF SOLACE, det senaste Bondrafflet.

Rowan Atkinsom är förstås tillbaka i titelrollen som den brittiske agenten English. Fast när filmen börjar har han dragit sig tillbaka och lever med munkar i ett kloster i Tibet. Där lär han sig kung-fu och tränar upp sitt könsorgan (ja, du läste rätt). Detta efter att ett uppdrag i Mocambique gått åt helsike, då English föredrog att ligga i en pool och dricka champagne och vänslas med en dam, istället för att skydda presidenten mot lönnmördare.
Men så kallas Johnny English åter in i tjänst – en världsomspännande kriminell organisation planerar att mörda Kinas statschef, en man i Hongkong sitter inne med fakta – och han vägrar prata med någon annan än English. MI7:s chef (Gillian Anderson med brittisk accent) protesterar, men har inget annat val än att skicka iväg Johnny English tillsammans med en ung, grön agent (Daniel Kaluuya) till Hongkong.

Därefter följer en lång rad upptåg, vilka självklart går ut på att Johnny English klantar sig rejält, kaos uppstår, saker går sönder, folk trillar, och vad filmen egentligen handlar om är fullkomligt oväsentligt; JOHNNY ENGLISH REBORN skulle kunna handla om precis vad som helst. Men det är ju klart, det är väl ingen som går och ser den här filmen för att få sig till livs ett spännande agentäventyr – man ser den för att man vill se Rowan Atkinson stolla till det. Vår hjälte lyckas även få ihop det med agentkollegan Kate, som spelas av Rosamund Pike från DIE ANOTHER DAY.
Jag har egentligen inget emot Rowan Atkinson; SVARTE ORMEN är fortfarande en av mina favoritkomediserier (speciellt avsnittet ”Beer” ur den andra säsongen), och visst kan väl mr Bean vara rolig – i små doser. Det är värre med slapstick i 101 minuter. I synnerhet när det inte är speciellt roligt.

Här och var skiner filmen upp. En parodi på spring- och klätter-
jakten i CASINO ROYALE är närmast genialisk, och här finns några andra scener som är lustiga (som den där en stol hissas upp och ner), men i övrigt är det här segt och utdraget, med ibland halvtafflig tajming.
Man kan jämföra JOHNNY ENGLISH REBORN med de där två ROSA PANTERN-filmerna med Steve Martin. Harmlösa, välmenande, fullkomligt onödiga, men om jag har förstått det rätt, går Martins kommissarie Clouseau hem hos barn som aldrig sett Peter Sellers. Och jag kan mycket väl tänka mig att barn i låg- och mellanstadieåldern tycker att Johnnys eskapader är helfestliga.
Förutom att man missat den senaste Bondfilmen med tre år, är det ytterligare konstigt att det är de gamla Bondfilmerna man parodierar; här finns åtskilliga blinkningar till scener och miljöer ur Connerys filmer, samt I HENNES MAJESTÄTS HEMLIGA TJÄNST. 40 år för sent.
JOHNNY ENGLISH REBORN är harmlös och onödig, och funkar nog bäst på TV en bakfull söndag. Regissören Oliver Parker har förresten tidigare bland annat gjort Oscar Wilde-komedin EN IDEALISK ÄKTA MAN.
Om du trots allt går och ser filmen på bio, så sitt kvar under eftertexterna. Då får vi se Johnny English laga mat i takt till ”I bergakungens sal”.