söndag 11 september 2011

Bio: Final Destination 5

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox Sweden/Warner Bros./New Line Cinema
Hur många gånger kan man upprepa samma historia? Och då menar jag samma historia. En tosing som går loss med machete på sommarläger kan man upprepa i det oändliga, och åtminstone förr verkade publiken inte få nog. FINAL DESTINATION-serien är betydligt mer unik än vanliga köttarslashers. FINAL DESTINATION bygger på en egentligen rätt intressant - och cool - idé: det går inte att lura döden. Kommer man undan sin egen död, den förutbestämda döden, kommer Döden att söka upp en för att ta livet av en - på de mest utstuderade, avancerade och långsökta sätt man kan tänka sig.
Det här är ett tema som funkar utmärkt i en film. Kanske två. Men i fem filmer?
Åtminstone är detta vad man inbillar sig. Det går inte att göra fler FINAL DESTINATION-filmer.
Men det lustiga är att det är precis vad det gör. Inte nog med det: jag ser de här filmerna med stort nöje. Den fjärde filmen, FINAL DESTINATION 3D, var hur kul som helst och kunde dessutom skryta med de bästa 3D-effekter jag sett. Den här nya filmen, den femte, är också i 3D - och har lika bra, om inte bättre, effekter.
Handlingen finns det inte så mycket att säga om. Visserligen leder det hela fram till en kul twist på slutet, men i övrigt är det samma film en gång till: ett företag ska ut på en bussfärd, när en av de anställda plötsligt får en vision. Har ser hur en bro kollapsar och hur alla dör så att blodet sprutar. Killen vaknar upp och upptäcker att de närmar sig bron, så han stoppar bussen, tar sin flickvän och hoppar ur. Han lyckas få med sig åtta pers innan bron brakar ihop.
Men självklart dröjer det inte länge innan de här åtta person-
erna börjar att dö på de mest bisarra sätt. De omkommer i olyckor som är så långsökta att tapeterna skiftar färg. Vilket i det här fallet är något positivt.
FINAL DESTINATION 5 är regissören Steven Quales långfilmsdebut, men tidigare har han bland annat varit second unit director på AVATAR. Själv tycker jag att 3D-effekterna i FD5 sparkar AVATARS röv. Det här är jätteroligt! Redan under förtexterna vräker man på med effekter. Filmens tema är att spetsas, och massor med vassa saker far ut över publiken under öppningen.
Filmen är riktigt rejält blodig, men tyvärr är det förstås mest CGI-effekter, vilket gör att effekten förtas - om man nu inte är extremt känslig. Folk för spett och krokar och allt möjligt genom kroppar och huvuden. En ögonoperation är riktigt jobbig att titta på om man, som  jag, har ögonfobi - men värst är en pikant, utdragen scen som involverar gymnastik, en bom och en liten vass skruv på denna bom. Aj, aj, aj ...
För en gångs skull har man faktiskt fått med ett par kända skådisar i rollistan. Tony Todd är en mystisk herre som alltid dyker upp när någon har dött, och komikern David Koechner är chefen för det olycksdrabbade företaget, medan Courtney B Vance är polis. Det är möjligt att även de andra känns igen från TV-serier, vad vet jag, jag tittar ju aldrig på TV-serier. De är dock alla rätt bleka - även om småbitchiga Jaqueline MacInnes Wood; hon som råkar ut för ögonlasern, är ett kalaskex.
FINAL DESTINATION 5 är oförskämt underhållande. Vore detta den första filmen i serien och konceptet nytt, hade jag satt ett högre betyg.
Jag måste avslutningsvis bara skriva lite om publiken. FD5 pressvisades inte i Malmö, så jag såg den på en ordinarie visning. Publiken var fåtalig och jag var äldst - med bred marginal. Bakom mig satt ett gäng tonåringar; jag såg inte hur de såg ut, men jag gissar på att de var 17-18. Förvisso satt de och pratade hela filmen igenom, kommenterade handlingen och höll på, men det gör ju alla nuförtiden, folk kan inte gå på bio, så det var inte anmärkningsvärt. Nej, det jag reagerade på var hur korkade och obildade de var. Bland annat sa de "hons" istället för "hennes"! Jag trodde sådant försvann under lågstadiet. Och då var detta dessutom svenska kids. Men det dummaste av allt sa de under den där SMS-tävlingen SF-biograferna rullar innan reklamen. Frågan löd Vem har skrivit "De tre musketörerna"? 1) Emile Zola, X) Jules Verne, 2) Alexandre Dumas d.ä. Nu lyckades de svara rätt på frågan, vilket förvånade mig. Men en tjej sa "Är det säkert att det inte är den där Jul-ess Varr-ne? Vem är det?". En kille upplyste henne: "Nä, det är inte Jul-ess Varr-ne. Det är en sån som sjunger."





(Biopremiär 9/9)

4 kommentarer:

SWE-X sa...

Då är det inte bara jag som tycker att intelligensen tunnas ut mer och mer för varje ny generation. Just språket, som du nämner, tycker jag har förfallit enormt de senaste tio åren. Folk i 15-20-års åldern stavar och talar sämre än jag gjorde i femman.
Du har även rätt ang. biobesök: på bio håller man käften och tittar på film!

Pidde Andersson sa...

LARRY CROWNE såg jag med en publik i medelåldern. De var tysta. Men oftast är det ju mest kids som går på bio, och de är inte där för att se filmen - de är där för att de inte har något annat att göra och är för unga för att gå på krogen.

Rolle sa...

Tyckte att FD1 hade en nice twist på skräckisar, gillade den skarpt. FD2 var väl OK. Men sen fick jag nog. 3D har jag inte sett, och 5:an hade jag inte en tanke på att se. Känns hyfsat upprepat...men efter din recension funderar jag på att se den...

Och apropå alla kommentarer om dagens unga, jag lovar er, generationen innan er sa exakt samma sak om er. Och gen innan dem sa detsamma etc. Mao. måste de ha varit supersmarta förr! (Redan Sokrates 450 f.Kr. uttryckte exakt samma sak ni gör idag...minus bio dårå ;-) )

Pidde Andersson sa...

Nja, dagens unga stavar sämre än någonsin - det har tillkommit en massa konstiga felaktigheter som inte fanns förr. Som särskrivning. Väldigt ovanligt när jag växte upp.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx