fredag 19 augusti 2011

Problemet med dagens svenska producenter och filmkritiker

Efter min recension av JAG SAKNAR DIG, har det förts en del diskussioner, främst på Facebook.
Jag glömde ta upp en grej i min recension, men istället ägnar jag ett helt inlägg åt saken:
Svenska filmproducenter är fega och verkar ha svårt att säga till när något inte stämmer. Jag får intrycket att de har för stor respekt för etablerade filmregissörer som tidigare gjort några kritikerrosade och/eller publikt framgångsrika filmer. I en artikel om bröderna Coen stod det att om man hittar till exempel stavfel i ett nytt Coenmanus, vågar ingen påpeka detta - tvärtom tror folk att det är medvetet; att det är något konstnärligt. Så pass respekterade är Coens.
Men bortsett från detta, funkar ju den amerikanska filmbranschen helt annorlunda än den svenska. Pumpar man in en massa pengar i en film, vill man ju få tillbaka utgifterna. Därför filas det på manus och annat in i det sista, därför hålls det testvisningar. Det blir förstås inte alltid bättre av detta, men det är fullt förståeligt att man inte bara spelar in något, låter det gå upp på bio, och hoppas på det bästa.
Det känns som att svenska producenter är så glada att till exempel Anders Grönros vill göra en ny film, att de ger honom fria händer. Alldeles för fria händer. Jag kände samma sak efter att ha sett KRONJUVELERNA, en annan film som inte funkar, även om den till skillnad från JAG SAKNAR DIG ser ut som en riktig film. Och ibland går det rent åt helvete - som med KOMMER DU MED MIG DÅ och TRE SOLAR. Var det ingen som såg på filmerna innan de släpptes? Var det ingen som läste manus innan de spelades in? Gjordes inga besök på inspelningarna för att kolla läget?
En filmskapare kommer dragande med ett projekt, producenterna undrar "Är det viktigt? Är det angeläget? Bra! Då kör vi!" Frågar de någonsin "Är det bra? Kommer någon att vilja se det här? Vem då?"

Och så har vi då filmkritikerna, som har en tendens att komma med positiva omdömen om de här filmerna. På samma sätt som många kritiker slentriansågar skräck och action, får svenska dramer slentrianmässigt hyfsade recensioner. I synnerhet om det finns ett "budskap" i filmerna.
Svenska kritiker är ofta förblindade av politik och kan se mellan fingrarna om filmen - eller boken eller seriealbumet - förmedlar rätt åsikter. Det är förstås därför så många serieskapare i den här nya, stora, svenska serievågen får så bra kritik. Att serierna är illa tecknade, illa berättade, allmänt inkompetent gjorda och kan brista när det gäller de mest elementära saker som att placera pratbubblorna rätt spelar liksom ingen roll. Innehållet är viktigare än allt annat. Om det är rätt innehåll, alltså. Helst socialrealism och elände. Feminism och vänsteråsikter. (Och hur kommer det sig att så många 80- och 90-talister vill återskapa de tråkiga delarna av 70-talet, medan vi 60-talister som växte upp på 70-talet sparkar bakut och vill ha fräsiga saker?)
HUR MÅNGA LINGON FINNS DET I VÄRLDEN är en makalöst banal film, men ansågs viktig på grund av sitt ämne. KYSS MIG är en traditionell kärleksfilm som anses intressantare då huvudpersonerna är ett lesbiskt par.
Skriva en negativ recension av till exempel CONAN THE BARBARIAN eller TRANSFORMERS får man förstås göra, om man nu inte gillar dessa filmer. CONAN innehåller dessutom precis allt det som är lämpligt att hacka på: extremvåld, halvnakna brudar med enbart dekorationssyfte, tunn handling och ingen som helst moral.
Men man måste ju ändå kunna se att CONAN är en riktig film, medan JAG SAKNAR DIG är ... Ja, jag vet inte vad det är.
Och flertalet scener i Grönros' film håller hög kalkonklass. Framför allt begravningsscenen.

12 kommentarer:

Marianne sa...

Tummen upp för ditt inlägg! Kan inte annat än hålla med dig om det du skriver och så skönt att se att fler tycker så OCH vågar skriva om det.

XC sa...

Kan känna igen mycket i det du säger som stora anledningar till varför jag allt som oftast finner svensk film ointressant.

Pidde Andersson sa...

Tack, tack! Och självklart vågar jag skriva det. Jag skriver ju aldrig vad jag tror andra tycker att jag bör skriva.

Sebastian sa...

Intressant inlägg, uppenbart är att vi behöver en debatt om kritiken i Sverige. Det skulle vara intressant om du länkade till diskussionerna på Facebook (om dom är publikt tillgängliga).

Tack för en mycket underhållande blogg!

Pidde Andersson sa...

Tack själv. Diskussionerna på Facebook har försts på min FB-sida, lite huller om buller.
På 90-talet intervjuades jag förresten av Filmkrönikan på TV för ett inslag om filmkritik. Då handlade det om huruvida en kritiker ska kunna skriva om allt, eller om man ska specialisera sig. Jag hävdade att man ju inte skickar en pensionsmässig kärring på en kung fu-film, medan en pensionmässig kärring ansåg att jo, man ska kunna skriva om allt.
Att jag ensam recenserar allt som går upp på bio i Malmö, är ju för att mina läsare vill veta vad just JAG tycker. Men så resonerar jag inte vad gäller filmkritik i dagspress och TV.

Marianne sa...

Jo, det är det jag gillar med din blogg: du skriver precis det du tycker och tänker. Och på ett underhållande sätt! Även jag får tacka för det du bjuder på här!

Och just ämnet som avhandlas här tycker jag är bra att det lyfts fram och borde diskuteras mer.

Pidde Andersson sa...

Jo, det är ju ett ämne som knappt alls diskuteras. Förutom bland mig och de vänner/kollegor jag umgås med. Men vad vi diskuterar under t ex en fika efter en pressvisning når ju inte andra debattörer.

stewe sa...

Underbart att den här diskussionen uppkommer, har själv funderat en del sen jag genomled tokhyllade svinalängorna häromsistens.

Jag förstår din jämförelse med amerikansk film, samtidigt som jag verkligen avskyr hur slätstruket det mesta blir av mainstreamskadad testpublik och producenter som blir nervösa om inte allt förklaras och tillrättaläggs.

Det verkar som det finns en enorm filmpatriotism bland kritiker, i ett land där patriotism annars inte hålls särskilt högt.
Man kan ta Millenniumtrilogin som exempel, hade den inte varit svenskspråkig hade den knappast fått liknande överbetyg, i synnerhet inte del 2 och 3. För inte hade det väl setts med lika blida ögon att man tex lyft in Hulk Hogan i rollen som sig själv när han har biljakt efter gangsters, som man gjorde med Paulo Roberto?

ctail sa...

Att svenska filmer får oförtjänt positiv kritik gissar jag beror dels på att den svenska filmbranschen är så liten och att folk känner varandra i stor utsträckning. (Jobbigt att vara hård mot kompisars kompisar.) Dels på missriktad välvilja och önsketänkande som handlar om att man är glad att det alls görs svensk film, och man vill så gärna att den ska vara bra och att folk ska gå och se den.

Men det gäller väl knappast exemplen? "Tre solar" blev ju rejält utskälld, och åtminstone Boel Gerells Sydsvenskanrecension av "Kommer du med mig då" måste väl betraktas som en nära nog total sågning, även om hon försöker att se det positiva.

Pidde Andersson sa...

ctail & stewe: Visst blev TRE SOLAR och KOMMER DU MED MIG DÅ utskällda, och i mitt inlägg nämns de i avsnittet om producenter och inte kritiker. Men filmerna GJORDES!
Visst är den större delen amerikansk film slätstruken och anpassad för att passa allt och alla. Se bara på trenden med att även skräck och action ska få PG-13-gräns.
Jag har nu läst 6-7 recensioner av JAG SAKNAR DIG, och även om de flesta haft invändningar, har de satt betyg tre eller högre. Vad de invänt mot är sådant som i vanliga fall betingar bottenbetyg: kraftigt överspel, övertydlighet und so weiter...

stewe sa...

Ja! PG-skiten irriterar mig också, men ännu mer att man ska nylansera redan fungerande projekt utifrån franchiseförsäljning. Exempel: Fantastiska Fyran-filmerna var långt ifrån mästerverk, men i serietidningssammanhang lyckade rullar tyckte jag, och hade inte backat för en tredje uppföljare. Men enligt vad som ryktas blir det inte av, istället ska en ny omgång fantastiska fyror lanseras, eftersom Rise of the Silver Surfer inte krängde plastmuggar och leksaker tillräckligt...

Pidde Andersson sa...

Jag tyckte också att Fantastiska Fyran var kul. Dessutom var filmerna anpassade för en ung serietidningspublik, utan försök att göra dem "vuxna". Därför är det ju lite märkligt att man börjar om ...
Fast det är ju klart, när är ju Flamman plötsligt även Kapten Amerika, så förvirring kan uppstå.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx