tisdag 9 augusti 2011

Bio: Poesi

Foton copyright (c) Folkets Bio
Den kritikerhyllade sydkoreanska filmen POESI i regi av Chand-dong Lee uppfyller alla krav för att gå hem hos Sveriges sparsmakade kritiker:
*Den handlar om en kärring
*Den är asiatisk
*Vore filmen en cykel skulle den trilla omkull av brist på fart
*Den innehåller som titeln låter påskina poesi
*Den behandlar sjukdom
*Här finns en handikappad gubbe
*Storyn kretsar kring ett självmord
*Vi utsätts för den mest avtändande sexscen jag sett på år och dagar
Till detta kommer att filmen varar två timmar och nitton minuter. Detta hade jag ingen aning om. POESI pressvisades inte i Malmö och jag hade helt missat att den hade premiär i fredags. Så efter att jag igår kväll varit och handlat, slank jag in på Spegeln för att se den - och jag hade matkassar med mig in i salongen. Jag bor för långt bort för att hinna hemom och ställa ifrån mig varorna och äta kvällsmat. Under filmen blev jag hungrigare och hungrigare och funderade på om jag skulle öppna ett paket korv. Det var inte så många i salongen, så de hade nog inte märkt något om jag satt och glufsade i mig tyska läckerheter.
Men vad handlar då POESI om?
I centrum har vi 66-åriga Mija. Hon har stick-
ningar i armen och går till doktorn. Till doktorn råkar hon säga att hon har svårt att komma ihåg saker. Doktorn misstänker att Mija drabbats av alzheimers. Den eleganta Mija bor tillsammans med sin dotterson; en småtjock slarver i högstadieåldern. Han ser konstant ut att kunna somna när som helst. Mija försörjer sig på att sköta om en svårt handikappad gammal gubbe, som oftast halvligger på golvet. Mija får för sig att hon vill lära sig att skriva poesi och anmäler sig till en kurs. Poeten som leder kursen håller en utläggning om ett äpple.
Filmen öppnar med att liket av en sextonårig flicka flyter i land vid en flodkant. Det visar sig att flickan tagit livet av sig efter att ha utsatts för upprepade våltäkter under en längre tid. Mija får veta att hennes barnbarn är en av de sex skolpojkarna som utförde dåden.
Mija har problem med poesi-
skrivan-
det. Hon får inte till det. Hon saknar inspi-
ration. Självmordshistorien gör henne mer förvirrad än vanligt. Gubben hon sköter om gör närmanden. Mija glömmer saker. Hon tappar sin hatt. Men poesikursen får henne trots allt att se världen på ett nytt sätt; plötsligt finns det skönhet över allt.
Många kritiker har påpekat hur fin och odramatisk sexscenen är. Jag tänkte mest "Vad i helvete?!". Fast Viagraincidenten är kul. Här finns även en polis som reciterar poesi och skämtar. De koreanska skämten är fullkomligt obegripliga och ställde även till det för filmens översättare, som i texten försöker reda ut några koreanska ord och uttryck. Jag fattade ingenting.
Men jag ska inte sitta här och raljera. POESI, som fick pris i Cannes för bästa manus, är en okej film. Det är rätt tjusig och behaglig. En fin liten film. Handlingen lunkar på i sin egen takt. Det här hade kunnat bli en kortfilm eller ett åttatimmarsdrama. Det händer inte så mycket.
Men jag lär aldrig se om den här filmen.





(Biopremiär 5/8)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx