torsdag 16 juni 2011

Bio: Super 8

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sweden
Något jag verkligen saknar från min barndom, är att bli så sådär enormt uppfylld av en film. Super-
entusiasmen. När jag sett en riktigt bra film på bio, kunde jag bli alldeles svettig, och jag tänkte inte på något annat än filmen på flera dagar eller ibland veckor - i fallet STJÄRNORNAS KRIG varade entusiasmen förstås i flera år. Jag pratade, ritade, skrev och lekte om mina favoritfilmer. De var omtumlande. Jag kunde även känna samma sak när det gällde serietidningar. När jag slog upp en tidning öppnades sig en ny värld, en annan dimension, som jag gladeligen lät mig sugas in i.
Om det idag vore 1979 och jag vore elva år gammal, och fick se JJ Abrams Steven Spielberg-producerade SUPER 8 (som utspelar sig just 1979), hade jag tyckt att det var världens bästa film någonstin (näst STJÄRNORNAS KRIG, förstås). Här finns allt mitt elvaåriga jag ville ha - och ska jag vara ärlig: allt även mitt medelålders jag vill ha.
Sommar-
lovet har just börjat och ett gäng killar i, tja, fjorton-
års-
åldern ska göra en episk zombiefilm på super-8 (som ju trots allt stavas med bindestreck). Killarna är standarduppställningen med den dominerande tjockisen med dåligt bordsskick som ska regissera, den ettrige lille snubben med stora tänder och tandställning, den blyge grabben, och så vidare - samt självklart den grubblande, lite allvarlige, i det här fallet Joe Lamb (Joel Courtney), son till den lilla stadens sheriff (Kyle Chandler), och vars mor nyligen omkommit i en tragisk arbetsplatsolycka.
Till gänget sällar sig även tösabiten Alice (Elle Fanning), eftersom killarna behöver en snygg brud till filmens enda kvinnliga roll - och jodå, visst är det så att ett par av pojkarna är hemligt förälskade i Alice, vars far (Ron Eldard) är en våldsbenägen alkis som indirekt orsakade Joes mors död.
En kväll beger de sig ut till en enslig liten järnvägs-
station för att filma en viktig scen, och just då kommer ett tåg farande. "Production values!" skriker tjockisen och de vänder kameran mot tåget. Samtidigt kommer en bil körande - och rullar upp på rälsen framför tåget. Resultatet blir en majestätisk kraschscen, ett inferno av explosioner som fångas på pågarnas film.
Väldigt oväntat kommer plötsligt armén snabbt farande och våra unga hjältar flyr. De följande dagarna fortsätter killarna att spela in sin film, medan soldater söker igenom trakten, de letar efter något ... okänt. Något som det visar sig finns på den där super-8-rullen...
Visst handlar det om ett utomjordiskt monster, det lär väl knappast komma som en överraskning, eftersom SUPER 8 har jämförts med både E.T. och NÄRKONTAKT AV TREDJE GRADEN (även THE GOONIES - DÖDSKALLEGÄNGET har nämnts, men den filmen har jag aldrig sett). Och javisst stämmer det att här finns klara likheter med nämnda filmer. Fast jag har aldrig varit speciellt förtjust i E.T. - och jag tycker att SUPER 8 är en mycket bättre film, och det hade jag i ännu högre grad tyckt 1979. Här bjuds det på mer äventyr, mer action, mer explosioner och mer rymdmonster - även om det dröjer väldigt länge innan vi får se monstret.
SUPER 8 ser ut som en film från '79. Den har samma bild-
kvalitet, registilen och klipp-
ningen känns som från den eran, liksom handling och rollfigurer. Dessutom tycker jag att det är ett väldigt realistiskt 1979 som visas upp. Titta bara på de olika pojkrummen! Om en svensk film ska utspela sig på 70-talet, har ungarna Che Gue Vara på väggarna. Eller Karl Marx. Men hallå, hur många mellanstadiekillar hade sådan skit på väggen i verkligheten? JJ Abrams' (som även står för manus) unga huvudpersoner har fyllt sina rum med prylar jag själv hade (Big Jim-prylar!) och massor av sådant jag ville ha (Auroramodeller!). Att lille Joe har Robert Crumbs "Keep on truckin'"-affisch på vägen ser jag som ett litet bonus. Och jodå - på 70-talet planerade även jag om mina kompisar att spela in en episk actionfilm på super-8. Planerna grusades när min farsa plötsligt kom in i mitt rum och påpekade att en super-8-rulle bara varar tre minuter. Istället gjorde jag en liten treminutersdokumentär om min familj och huset vi bodde i.
Jag tycker alltså mycket om den här filmen. Det här är helt enkelt toppunderhållning från början till slut. Fantastiska skådespelarprestationer från de flesta, även om ett par av killarna är lite småjobbiga typer. Handlingen är fängslande och spännande. En del föräldrar kommer kanske att klaga på att det möjligtvis blir lite väl rysansvärt på ett par ställen, lite väl våldsamt (det stänker till och med lite blod på ett par ställen), och amerikanska föräldrar klagar nog på att det förekommer ett "fuck" i dialogen och på att en kul, långhårig äldre kille hela tiden är pårökt. Men den egentliga målgruppen för filmen kommer självklart inte att klaga.
SUPER 8 är ett toppraffel som förtjänar en stor publik i sommar. Nu lär väl nya Harry Potter-filmen slå alla sommarrekord, men för min del är det nog SUPER 8 som är årets stora sommarfilm. Åtminstone tycker mitt elvaåriga jag det. Mitt vuxna jag håller än så länge på X-MEN: FIRST CLASS, i väntan på Kapten Amerika.
Glöm inte att sitta kvar under eftertexterna för att se pågarnas zombiefilm i sin helhet!






(Biopremiär 17/6)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx