fredag 17 juni 2011

Bio: Something Borrowed

Foton copyright (c)Warner Bros./Twentieth Century Fox Sweden
Som förhoppningsvis är bekant, har jag absolut ingenting emot romantiska komedier - tvärtom. Dock är SOMETHING BORROWED egentligen ingen romantisk komedi, vilket en del har stämplat den som. Nej, det här är en regelrätt chick flick, med alla genrens ingredienser, inklusive en mardrömsframkallande scen där de två huvudrollsinnehavarna dansar koreograferat på vardagsrumsgolvet.
SOMETHING BORROWED bygger på en bestseller och vid den amerikanska premiären blev Luke Greenfields (som främst regisserat för TV, men han gjorde Rob Schneider-komedin THE ANIMAL, som visst jag var ensam om att tycka var skitkul) film mer eller mindre totalslaktad. Detta är en ganska anskrämlig film, men riktigt så illa som jag trodde den skulle vara, är den inte - jag har sett värre.
Kate Hudson och Ginnifer Goodwin spelar Darcy och Rachel, bästa vänner sedan barndomen. Nu ska Darcy gifta sig med stilige Dex (Tom Cruise-kopian Colin Egglesfield), en gång i tiden Rachels studiekamrat. Det är bara det att Rachel och Dex egentligen har varit kära i varandra under alla år, utan att vågra erkänna det för varandra - eller ens för sig själva. Och så här tätt inpå det förestående bröllopet ställer detta faktum till problem: det är verkligen på tiden att inse fakta!
Låt mig ta det positiva först: Ginnifer Goodwin är riktigt bra i sin roll. Hon är söt och väldigt sympatisk, jag hade själv kunnat falla för henne, vilket underlättar om man ska se en romantisk film. Colin Egglesfield må vara något makalöst slätstruken, han är egentligen fullkomligt meningslös, helt färglös, och bara en pretty boy - men låt gå för det. Romansen mellan Rachel och Dex funkar och deras känslor för varandra känns realistiska. Och det är detta som gör att jag kan sätta nedanstående betyg.
Det är allt det andra som stinker. Framför allt Kate Hudson. redan i filmens öppningsscener, som utspelar som på en nattklubb (där de av någon anledning har IKEA:s lampa Lampa på borden!) där Rachels 30-årsdag firas, undrar jag hur fan jag ska stå ut med Darcy i nästan två timmar. Hon har en fruktansvärd, nasal röst. Hudson har gått och fått ett konstigt, fläskigt utseende; henne hals har liksom försvunnit, hon ser ut som en vandrande dildo - och rollfiguren är fruktansvärt jobbig. Darcy är en white trash-brud som verkar höra hemma i en husvagn.
Ni vet hur det kan vara när man träffar på gamla barndomskompisar eller klasskamrater. Man inser att man inte har ett skit att prata om, man har absolut ingenting gemensamt. Det hela blir jobbigt och man förstår varför man idag har det ungänge man har. Så är det med Rachel och Darcy. De må ha varit bästisar som barn - men kom igen, den betydligt mer sofistikerade Rachel skulle troligen aldrig umgås med en typ som Darcy i vuxen ålder.
Och inte skulle rikemanssonen Dex få ihop det med- och till och med planera att vifta sig med en hönshjärna som darcy. Hur fan gick det till? Vi får se hur de två träffades i en flashback, men det förklaras aldrig hur Dex kunde falla för puckot.
Det figurerar förstås även några andra personer i det centerala gänget. Dels har vi John Krasinski som Rachels kompis Ethan (självklart hemligt förälskad i Rachel), och han funkar också bra och är ibland lite kul - i synnerhet när han låtsas vara bög för att bli kvitt den efterhängsna Claire (en hyfsat kul Ashley Williams). Och så har vi en snubbe som heter Marcus (Steve Howey), som jag tror är Dex' kompis, men jag vet inte riktigt. Han ska vara en wild & crazy guy, men är extremt enerverande, han är bara ett högljut pucko, klar trailer trash-varning där med, och han verkar mest passa ihop med Darcy - och jösses, föga överraskande håller jag här på att gå händelserna i förväg...!
SOMETHING BORROW. Hu. Det här är ganska illa. Komiken är i princip icke-existerande. Hade filmen bara handlat om Rachel och Dex är det mycket möjligt att jag gillat filmen. Nu gör jag inte det. Greenfields film vänder sig enbart till de som läser Amelia och Vecko-Revyn - de två tidningar som citeras i bioannonserna.
Vi andra får väl åter se om NÄR HARRY TRÄFFADE SALLY... och NOTTING HILL.
Eftertexterna avbryts förresten för en märklig bonasscen, som avslutas med en "To be continued", vilket vi nog ska tolka som ett hot.






(Biopremiär 17/6)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx