tisdag 28 juni 2011

Bio: Kronjuvelerna

Foton copyright (c) Filmlance
Av någon anledning har Ella Lemhagens nya film KRONJUVELERNA blivit oerhört hajpad. Jag vet inte riktigt varför. Lemhagen har tidigare gjort PATRIK 1,5, som åtminstone jag gillade, och en TSATSIKI-film, men i övrigt handlar det väl inte om några större kioskvältare. Således måste hajpen bero på skådespelarna. Bill Skarsgård, Björn Gustafsson (nej, inte Alfred, utan den andre) och Alicia Vikander från TILL DET SOM ÄR VACKERT, en film som i princip inte sågs av någon alls, men som ändå gjorde henne till något slags ny stjärna och utlandshopp.
Dessutom har det skrivits en hel del om den här nya filmens look. Den är till stor del skjuten i Litauen för att ge det hela något slags lätt overklig sagokänsla, även om det ska utspela sig i Sverige.
Det sistnämnda; looken, är väl det som räddar KRONJUVELERNA. För jag vet allvarligt talat inte om jag sett en riktig praktkalkon, eller bara en lagom misslyckad film, eller vad det är jag sett.
Filmen bygger på en "originalberättelse" av Carina Dahl, som även skrivit filmmanuset tillsammans med Lemhagen, och det var det kanske inte så bra att hon gjorde. Det här är nämligen oftast alldeles för litterärt. Under hela filmen kände jag att detta nog hade fungerat bättre som bok, eller kanske ännu bättre som tecknad serie.
KRONJU-
VELERNA öppnar med att drygt tjugoåriga Fragancia (Vikan-
der) smyger upp till en stor villa, från vilken Richard Persson (Skarsgård) kommer ut - och genast blir skjuten i huvudet. Fragancia arresteras och förhörs av en polis spelad av Tomas von Brömssen, och därefter får vi i långa återblickar följa Fragancia, hennes liv, familj och vänner, från att hon var liten flicka fram till dådet.
Redan på BB när Fragancia föds, blir det strul. Rickard föds nämligen samtidigt och hans stenrike och stränge far, spelad av Loa Falkman, tappar det lilla spädbarnet, som får en silverplatta inopererad i pannan och aldrig blir riktigt normal. Direktör Persson vill att sonen ska bli världens bäste hockeyspelare, men det är Rickard för kass för. Rickard verkar dock lite förtjust i Fragancia, som växer upp med sin fattiga, men kärleksfulla familj - föräldrarna spelas av Michalis Koutsogiannikis och Alexandra Rapaport. Hon får senare även en lillebror med downs syndrom.
En dag anländer konst-
åkande hockey-
spelar-
en och charm-
ören Pet-
tersson-
Jonsson, som Fragancia blir kär i, men när han senare växer upp till stor hockeystjärna (och då spelas av Gustafsson) och lämnar byn, blir han bög och får ihop det med en amerikansk hockeyspelare. Och parallellt med detta blir Rickard allt konstigare, direktör Persson alltmer psykopatisk, och Fragancias familj råkar ut för alltmer eländes elände med sjukdomar och fattigdom.
Egentligen funkar KRONJUVELERNA inte alls. En av anledningarna fick jag reda på först efter pressvisningen: filmen kommer senare att visas på TV i en tretimmarsversion. Det är väldigt uppenbart att stora sjok av filmen fattas. Det blir rät hoppigt och konstigt emellanåt.
Men frågan är om detta kommer att bli så mycket bättre i en 50% längre version. Här finns ingenting som engagerar. Inramningen är alltså något slags kriminalgåta - vem sköt Rickard och varför - men svaret på detta är ganska uppenbart redan från början och därför blir det aldrig spännande. Roligt blir det aldrig heller. Och inte heller de romantiska bitarna fungerar, jag kan omöjligt bry mig om de korta romanser som ibland ploppar upp.
Dialogen är väldigt teatral och orealistisk; den funkar inte alls när den yttras av levande människor. Jag är väldigt trött på alla dessa filmer utan människor som känns verkliga - MELANCHOLIA och liknande. Allt de säger är konstruerat och onaturligt. Även om en film utspelar sig i något slags sagovärld, eller science fiction- eller fantasymiljö, måste man acceptera det hela som något slags verklighet, och det gör jag aldrig i KRONJUVELERNA. Herregud, till och med FREDAGEN DEN 13:E-filmer och vanliga tramskomedier har mer realistiska personer.
Lemhagens film innehåller dessutom lite för många parallella historier, vilka samtliga är för korta. Kanske blir detta lite bättre i den längre versionen.
Dock har filmen Loa Falkman, som i vanlig ordning är utmärkt som ärkesvin; här är han närmast en nästan parodiskt överdriven variant av Hasse Alfredsons direktör i DEN ENFALDIGE MÖRDAREN. Direktör Persson välter saker, misshandlar sin son, våldtar sin fru, avskedar sina fattiga anställda, ja, han bär sig verkligen åt som fan! Han är filmens största behållning.
Det är även trevligt att se Michael Segerström i en mindre roll som präst, medan jag undrar varför Jason "Timbuktu" Diakaté har en liten roll som sjuksköterska. Don't give up your dayjob. Han får inte rätt på sina få repliker, som dessutom känns som hämtade ur en gymnasieuppsats som försöker vara lite djup och fin.
Men som sagt, KRONJUVELERNA är en rätt snygg film, fotot är till större delen utmärkt.
Vad som är lite intressant, är att tjejen som spelar Fragancia som tonåring nog medverkar mer än Alicia Vikander. Och Björn Gustafsson är knappt med alls, känns det som. Att en halvautomatisk pistol genomgående kallas "revolver", även av polisen, känns ganska typiskt.
Gamle serietecknaren Anders Westerberg står för filmens storyboards. Alicia Vikander har en hyfsat omotiverad nakenscen och fäller repliken "Det där är inte kramp ... det är helribba!".
Jag undrar verkligen vad folk kommer att tycka om det här. Jag har väldigt svårt att tänka mig att KRONJUVELERNA kommer att gå hem i stugorna.






(Biopremiär 29/6)

10 kommentarer:

Johnny Månsson sa...

Vilket pekoral Kronjuvelrna är och att använda skådespelare som är hesa gör inte filmen bättre...ett riktigt sömpiller...

Pidde Andersson sa...

Tack för att du påpekade hesheten! När jag gått och lagt mig igår (och läste Fantomen från 70-talet) slog det mig att jag glömt påpeka detta, vilket jag retade mig på filmen igenom.
Rent allmänt hade jag ofta svårt att höra vad som sades.

Orvar sa...

Nä usch. Då känns det ju mycket mer intressant att höra vilka nummer av Fantis du plöjde igår? Några klassiker, någon otippad smygare kanske?

Pidde Andersson sa...

Nr 5/78: "Schakalen". Extremt tjusigt omslag som inte har med innehållet att göra.
Fantomens far går med i Främlingslegionen för att sätta dit en grym överste. Heiner Bades sjunde avsnitt, innehåller även en presentation av Bade.
Nr 18/76: "Vråkar över Vacul". Igen! Det första Fantomennummer jag någonsin köpte. Brukar läsa om det en gång om året, eller så.

Tobias Thuresson sa...

Tänkte på det så fort jag såg trailern hur patetisk dialogen lät. Existerar inte manusdoktorer i sverige som i amerikatt?

Pidde Andersson sa...

Manusdoktorer existerar, men om det handlar om en "respekterad" regissör & manusförfattare som Lemhagen, vågar bolagen inte göra något eller säga till.
Något annat som inte heller existerar här, är förstås testvisningar. Filmerna släpps utan någon som helst tidigare respons från målgruppen.

Anonym sa...

Jag har inte sett den korta versionen men efter att ha sett den långa som visades på SVT blev jag faktiskt ganska gripen. Till en början var den väldigt konstig och det var flera gånger som jag höjde på ögonbrynen, (och okej, alla skådespelarna var kanske inte 5-stjärninga) men som en barnfilm hade den verkligen sina ljusa stunder. Sättet som den beskrev döden på var väldigt fint och framför allt barnvänligt. Den var öppen för annerlunda situatiner i samhället, jag tänker bl.a. på lillebroren som led av Downs symdrom och trots det ändå fått en stor roll i filmen/miniserien. Filmen lyfter fram att alla inte är likadana och om man förstår och tar det till sig vid ung ålder kommer förhoppningsvis fördomarna bli mindre senare i livet. Petterson Johnssons sexuella leggning skulle jag gissa är bisexuell och inte "bög" som ni beskrev det, och när han senare bestämmer sig för att flytta hem igen tyckte jag det var ett jätte fint avslut på filmen. Att den sen innehåller våld, övergrepp och mord ger den extra krydda och förhoppningsvis märker de som ser filmen hur fel handlingarna är. Kort och gott en nytänkande, bra uppslutning och en film som filar ner fördomarna lite i vårt sämhälle. En exemplarisk barn/ungdomsfilm i min mening.

Pidde Andersson sa...

Jag såg inte den långa versionen och har inte lust att göra det, men det är svårt att komma ifrån att det är ett pekoral.

Brandelius sa...

Fruktansvärd tv serie! Vilken kalkon! 45 miljoner kronor rakt ned i sjön! Tänk att den söte Downs syndrome killen inte blev äldre när alla andra blev det! Vilken hemsk dialog! Omotiverade scener! Dock gillade jag miljöerna! Vackert! Men Ella bara för att man gör massor av kassa slarvfel kan man inte kalla det anakronismer. Revolver/ pistol, Bills blod som rann ur huvudet men som sen visade sig vara en skråma. Hatade de gula Foppa tofflorna och storbildsplatt tv , mopeder m.m.

Pidde Andersson sa...

Rätta takter! Ge Ella vad hon tål!

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx