måndag 9 maj 2011

Bio: Panik i byn

Foton copyright (c) Njutafilms
Den animerade, belgiska filmen PANIK I BYN av Stéphane Aubier och Vincent Patar har på sina håll blivit riktigt rejält tokhyllad. Vissa kritiker verkar tycka att det är en av de bästa filmer som någonsin gjorts, oavsett genre - och självklart blir jag lite skeptisk. Visst - jag blir självfallet också nyfiken och på papperet är det här en historia av det slag jag älskar, men jag kan inte undgå en viss misstänksamhet. PANIK I BYN verkar vara en typisk filmfestivalsfilm, med allt vad det innebär.
Filmen visas tydligen bara som matiné på helgerna här i Malmö, och den pressvisades inte, så jag gick och tittade på den vid lunchtid igår söndag. Vi var inte så många som dök upp, troligen färre än tio pers, och majoriteten var vuxna. Barn fanns där bara ett par stycken - och då lanseras ändå filmen främst som en barnfilm, men en som vuxna kan ha lika mycket utbyte av.
PANIK I BYN handlar om leksaker. I centrum finns de tre vännerna cowboyen, indianen och hästen, vilka bor tillsammans i ett hus på landet. Det är hästens födelsedag och de stenkorkade cowboyen och indianen får för sig att de ska bygga en grill som födelsedagspresent. Men först måste de skaffa tegelstenar, vilket man bäst gör över internet. Dock råkar de ut för ett fatalt missöde - istället för 50 tegelstenar beställer de 50 miljoner, åtminstone är det vad de säger vi filmen, men på själva kvittot ser vi att de råkat lägga till flera dussin nollor på sin beställning.
När träd-
gården fylls med tegel utbryter kaos. Hus rasar, folk jagar varandra, de hamnar i en undervattensvärld och vid ett tillfälle träffar de på ett gäng galna vetenskapsmän som huserar i en gigantisk pingvinrobot i Antarktis.
Det är totalt vansinne från början till slut.
Och jag blev rätt mätt - och direkt trött - ganska fort.
Jag kände att det var synd att man hade gjort det här som långfilm. Uppdelat i korta TV-avsnitt på fem-tio minuter vardera hade det här varit fantastiskt. Men så läser jag i en intervju med upphovsmännen att det här faktiskt ursprungligen var en - enligt artikeln - kultförklarad TV-serie med femminutersavsnitt.
PANIK I BYN är gjord med hjälp av stop motion-teknik och det hela är medvetet litet halvtaffligt. Figurerna skakar och vibrerar så fort de rör på sig, vilket i längden blir rätt jobbigt att titta på, åtminstone upplevde jag det så. Visst ser det roligt ut, men det blir ganska påfrestande.
Det är en extremt högljudd film, den är dubbad till svenska och nästan alla skriker precis hela tiden, eller svamlar hysteriskt med falsettröster. En lustig detalj är att jag den här gången känner två av personerna som varit med och dubbat; filmkritikern Ronny Svensson och distributören Njutafilms egen Nicolas Debot. Jag försökte höra vilka röster de gjorde, men det gick inte på grund av allt vrålande (och maskinisten ströp filmen precis när listan över svenska röster dök upp).
PANIK I BYN är så in i helvete hysterisk att FAST & FURIOUS 5 framstår som direkt sövande.
Missförstå mig rätt. De två belgarna har gjort en rolig film. Många av gagsen är fantastiskt kul. Men för min del blev det ganska huvudvärksframkallande att titta på kaoset i 78 minuter.
Och ja, det här är en typisk filmfestivalsfilm och jag gissar att vuxna kommer att uppskatta filmen mer än barn. I synnerhet den bisarra festscenen där det krökas rejält och en figur hela tiden beställer Kir.






(Biopremiär 6/5)





0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx