lördag 14 maj 2011

Bio: Miral

Foton copyright (c) Scanbox
Ibland känner jag mig som Sveriges minst politiskt intresserade person. Åtminstone när det gäller världen utanför Sverige. Jag orkar inte engagera mig i allt som händer där ute, sätta mig in i orsakerna till allt elände, och även om jag skulle göra det, förblir det oftast obegripligt varför så många länder konstant ligger i luven på varandra. Kan det inte bara skita i allt, sätta sig ner och dricka kaffe istället? Uppför er som folk, för helvete. Jag blir mest trött. Jag ägnar mig åt obetydligt mög istället.
Nå. Här har vi så en ny film av Julian Schnabel, som får lätt försenad Malmö-
premiär. Schnabel är en hyfsat uppburen regissör, som bland annat har gjort den rosade FJÄRILEN I GLASKUPAN, som jag inte sett. MIRAL är baserad på verkliga händelser och tar sin början i Jerusalem 1948. Hind Husseini (Hiam Abbass) heter en kvinna som hittar 55 föräldralösa barn och öppnar ett barnhem. Vanessa Redgrave dyker upp och sjunger på en julfest. Willem Dafoe dyker upp han med som amerikansk soldat. Det hoppas i runt i tiden och när det plötsligt är 1970-tal föds Miral. Modern tar livet av sig och den snälle fadern klarar inte av att uppfostra dottern ensam, så hon skickas till Hinds barnhem.
Lilla Miral växer upp och blir Freida Pinto, den indiska skådespelerskan som slog igenom i SLUMDOG MILLIONAIRE. Hon är stolt palestinier och förespråkar stenhård, väpnad kamp mot Israel. Hon blir även kär i en politisk aktivist.
Allvarligt talat är MIRAL inget vidare, oavsett vad man tycker om inne-
hållet. Jag kan tänka mig att en del personer som är engagerade i förhållandet mellan Israel och Palestina kan bli lite politiskt förblindade och därför inte se skavankerna. Men MIRAL är en märkligt tafatt film. Dramaturgiskt är den lite besynnerligt inkompetent på ett sätt man inte förväntar sig av en uppmärksammad regissör som Schnabel. Schnabel lyckades inte engagera mig det minsta, och det går ju att bli engagerad oavsett om man är insatt i- eller intresserad av ett ämne eller ej.
Det är mycket handhållen kamera, men det finns ingen nerv och inget driv i berättandet. En del av de medverkande är rätt amatörmässiga. Fast Freida Pinto är ju en av världens vackraste kvinnor, det borde vara olagligt att vara så snygg.
Jag tycker att MIRAL är en tråkig film, en rätt ful film, och jag får ingen större insikt i konflikten mellan Israel och Palestina. Dafoes roll är väldigt liten, men Redgraves är ännu mindre, hon är med kanske två-tre minuter. Trots detta står hennes namn med stora bokstäver ovanför filmens titel på bioaffischen.






(Malmöpremiär 13/5)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx