LA HORDE (Noble Entertainment)
Jaha. Tja, det finns egentligen inte så mycket att säga om den franska LA HORDE mer än att filmen är ett typexempel på varför zombiegenren verkligen måste ta en lång paus nu. Dessutom gör regissörerna Yannick Dahan och Benjamin Rocher ytterligare några fel som hindrar mig från att uppskatta det här.
Här har vi ett gäng osympatiska rövhål till snutar som är på jakt efter ett gäng ännu värre, osympatiska rövhål till gangsters. De två grupperna tar sig in i ett övergivet höghus, där de drabbar samman. Men det visar sig att situationen är värre än så: kåken lyckas även bli omgärdad av horder av zombies som tar sig in för att äta upp huvudpersonerna. För att överleva måste de två till varandra fientliga grupperna samarbeta.
Självklart blir inte en film bättre bara för att den är på franska, eller något annat språk som inte stavas ”Engelska”. LA HORDE är ett bra exempel på det. Miljöerna i filmen är tristare än tristast. Ett fult, förfallet, övergivet höghus. Hur kul är det? Men värre är att samtliga huvudpersoner är groteskt osympatiska. Varför ska jag bry mig om hur det går för dem? Det är svårt nog att stå ut med dem i 90 minuter utan att de attackeras av zombies.
Zombierna i sig är väl välgjorda och här finns en cool scen; den brukar återges på bild i skräckfilmstidningar och posters: en av ”hjältarna” slåss för livet, stående högst upp på ett berg av zombies, ungefär som en gammal Conanmålning av Frazetta.
Du som har sett väldigt få zombiefilmer eller splatterfilmer rent allmänt, tycker kanske att det här är hur häftigt som helst. Det tycker kanske även du som är femton.
Själv satt jag mest och hade väldigt tråkigt åt den här banala, tjatiga filmen om rövhål som skriker åt varandra.
Kanske är jag för hård som ger den en etta i betyg, men jag kan inte riktigt motivera en tvåa. Okej, ett litet plus för att den har fått behålla sin franska titel, och inte kallas THE HORDE.
TOPPRAFFEL! 