tisdag 8 februari 2011

Bio: Four Lions

Foton copyright (c) Noble Entertainment
Den här brittiska komedin hade rykte om sig att vara hur rolig som helst. En riktig höjdare. En film att längta efter.
Lever FOUR LIONS upp till sitt rykte?
Nej, det kan man verkligen inte påstå. Tvärtom.
Christopher Morris' film handlar om ett gäng muslimer som bor i en engelsk stad. De är alla pakistanier, men av allt att döma födda i England med tanke på deras dialekter. En av dem är förresten en tvättäkta britt som konverterat till islam.
Trots att de lever normala västerländska liv och verkar ha det bra, så beslutar de sig för att bli soldater i protest mot hur muslimer behandlas ute i världen. Jihad och grejer - minsann om de inte går och blir terrorister. De tänker agera självmordsbombare under London Marathon.
Till saken hör att dessa fyra lejon dessutom är inkompetenta idioter.
Det här är en väldigt märklig film. Det känns som om den kör på ett sidospår från början till slut, som om den missar både banan och målet. Ämnet är kontroversiellt, men trots detta är allt upplagt för att rolig, svart och svidande satir. Men filmskaparna verkar inte riktigt veta hur man gör.
Filmfotot är enklast möjliga. Det är typiskt traditionellt brittiskt TV-foto; filmen är skjuten digitalt och utan några som helst filmiska och estetiska extravaganser. Man har plåtat rätt upp och ner.
Någon tajming finns här inte heller. Tvärtom - man missar tajmingen konstant. Och eftersom filmmusik saknas helt och hållet (förutom när rollfigurerna lyssnar på musik), förstärks ingascener med musikaliska och ljudmässiga knep.
Alldeles för ofta håller figurernas tjafsande på lite för länge. De diskuterar missuppfattningar som kanske hade varit roliga - om de avhandlat ämnena i ett par snärtiga repliker istället för att älta dem. Det hela är dessutom aningen för överdrivet för att det ska bli kul, man har tagit i lite för mycket.
Kanske kan jag även anmärka på att vissa inslag egent-
ligen är alldeles för allvarliga och väldigt svåra att driva med på godtagbara sätt. Jag ska väl inte påstå att jag blev moraliskt upprörd, men ibland känns scenerna bara fel; som uppvisningar i dålig smak på ett misslyckat sätt. Och nog hade det blivit betydligt bättre om en del inslag hade förklarats lite närmare. Jag hade lite svårt att få ihop alla filmens beståndsdelar och förstå hur huvudpersonerna motiverar sina handlingar. It just doesn't make sense.
Å andra sidan är kanske just detta utmärkande för självmordsbombare.
Nu förväntar ni er säkert att jag ska dela ut en etta i betyg, men nej, jag är gentil nog och sätter en fesjånken tvåa. Här fanns trots allt några scener som fick mig att skratta till. Bland annat när några klantiga medlemmar i polisens insatsstyrka försöker reda ut om målet är en björn, en wookie eller honungsmonstret.
Men som helhet är detta en amatörmässig, o-rolig film som dessutom pågår lite för länge. Jag höll nästan på att nicka till emellanåt. 






(Biopremiär 11/2)

3 kommentarer:

Repoman sa...

Tack för att någon äntligen håller med mig. Hade grymt höga förväntningar men blev gruvligt besviken.
Några garv bjöds det ju upp till, men någon Napoleon Dynamite är det ju inte.

Pidde Andersson sa...

He he... Jag gillade inte NAPOLEON DYNAMITE heller...!

Repoman sa...

VAFALLS? Om jag inte varit så förbannat snäll hade jag gått på dig värre än ett påtänt Twilight-fan. =)

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx