torsdag 13 januari 2011

Bio: Var inte rädd, Långa Farbrorn

Foton copyright (c) Nordisk Film
För ett gäng år sedan fick jag en DVD med den första Lilla spöket Laban-filmen - som egentligen var en samling kortfilmer. Jag hade blivit rekommenderad den av en kompis, som hävdade att den var skitkul, så jag stoppade in skivan i DVD-spelaren. Efter en episod gav jag upp. Det var alldeles för tråkigt och saggigt.
De här filmerna från Per Åhlin och hans Pennfilm riktar sig till väldigt, väldigt små barn; tre-fyraåringar. Jag är fyrtio år för gammal. Och visst är väl det här passande för treåringar. Tror jag. Jag vet inte riktigt. Jag minns inte vad jag gillade när jag var tre år, men jag var ju en väldigt avancerad gosse som älskade Svenska MAD redan i fyra-femårsåldern.
Jag har ingen unge jag kan testa Laban på, och hade jag haft en son, hade hans favoritfilm troligen varit COMMANDO. Eller möjligen COMMANDO SQUAD med Kathy Shower och Brian Thompson. Han första ord hade säkert varit "Let off some steam, Bennett!".
Nå, här har vi så åter en samling filmer med Lilla spöket Laban som går upp på bio. 43 minuter varar det hela och det är inramat av att Lilla Anna (som pratar konstig skånska) försöker få den fege Långa Farbrorn att titta.
Detta är fruktansvärt snällt och rart, och ... jag somnade under den andra filmen. Maria Lundqvists berättarröst är rätt sövande. Jag vaknade lagom till sista episoden i vilken Laban ska fira jul, men jag somnade snart om och kvicknade inte till förrän eftertexterna rullade. Så om någon är intresserad av vad det hela handlar om, citerar jag pressmaterialet rakt av:

I dag ska Lilla Anna och Långa Farbrorn titta på film. Lilla Anna vill titta på sina fem favoritfilmer med spöket Laban och hans vänner. Eftersom Långa Farbrorn är rädd för spöken vågar han inte titta även om Lilla Anna säger att det inte är ett dugg läskigt. Tillsammans med Lilla Anna får vi återuppleva spännande äventyr med Laban, Labolina, Lillprins Bus och alla de andra på slottet Gomorronsol. Till slut förstår till och med den spökrädda Långa Farbrorn att filmerna inte alls är läskiga utan vågar sig fram för att titta. Som tur är har Lilla Anna även kvar en överraskning.

Tomas Von Brömssen gör förresten en av filmens röster.
Som så ofta är fallet med den här typen av barnfilm, kan jag omöjligt betygsätta den. Inte enligt mitt vanliga system. Ger jag en trea till den här, betyder den ingenting. Och en treåring skulle säkert sätta en femma. Barn ger alltid högsta betyg till alla filmer de ser på bio.
Så istället för att jag betygsätter VAR INTE RÄDD, LÅNGA FARBRORN, kan nu ju låta familjens lilla liv skriva sitt eget betyg på raden här under:




________________________________________

(Biopremiär 15/1)

2 kommentarer:

SWE-X sa...

Jag har två döttrar på 9 resp. 11 år. När de var yngre var de aldrig speciellt intresserade av "mainstream" barnfilm, utan kollade hellre på mina obskyra ryska tecknade filmer på gamla rentals från svart VTC o.d. Nu när de blivit lite äldre tigger de om att få kolla på Exorcisten och div. zombie-rullar, men de får nog fan vänta några år till. Jag minns själv vilket trauma Exorcisten orsakade (för 31 år sedan) när jag var 14 år...

Pidde Andersson sa...

Jag sket knäck efter att ha sett Dan Curtis' DRACULA med Jack Palance... Men hade jag haft en unge hade jag precis som Nils-Petter Sundgren sett till att härda honom eller henne!
Allvarligt talat: när jag var barn var jag bara intresserad av barnfilm som var snyggt tecknat, proffsigt och underhållande. Med andra ord, Hanna-Barbera-produktioner och klassisk tecknad film från 40-talet. Jag gillade mest Western och superhjältar, och har inga minnen av Inger & Lasse Sandberg.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx