fredag 14 januari 2011

Bio: Trädet

Foton copyright (c) Folkets Bio
TRÄDET var avslutningsfilm i Cannes förra året. En fransk-australisk samproduktion, baserad på en roman och inspelad på engelska i Australien.
Fransyskan (köttstycket?!) Charlotte Gainsbourg spelar Dawn, som pratar med brittisk accent och som jag inte vet om hon ska vara australiska eller ej. Hon är gift och bor med sina fyra barn i en kåk på landsbygden.
Maken är något slags rejäl blue-
collar knegare, men en dag när han är på väg hem sitter han tammefan och dör bakom ratten. Bilen rullar långsamt in i ett stort träd på familjens tomt.
Den yngsta dottern blir övertygad om att farsans själ flyttat in i trädet, som börjar växa på de mest fantastiska sätt. Dess rötter blir gigantiska och hotar grannskapet; folk klagar. Dawn går mest omkring som ett slags zombie, innan hon en dag träffar en ny karl, en rejäl en. Fast lillflickan gillar inte den nye snubben.
Trädet blir allt större och plötsligt skjuter en gren in genom ett fönster. Är det verkligen som så att den döde maken bor i trädet? Lillflickan blir allt mer tvär och vresig, och bosätter sig i trädet så att ingen ska kunna hugga ner det. Men så närmar sig en dag en stor storm...
Ännu en gång spelar Charlotte Gainsbourg en skör, instabil kvinna som drabbats av stor sorg. Hon är utsatt, ensam och förvirrad. Eller något sådant. Som i ANTICHRIST. Hon går filmen igenom med barskrapat, glåmigt ansikte och ligger ibland i fosterställning. Jag vill minnas att hon egentligen är rätt söt; har hon inte varit rätt attraktiv i tidigare filmer? Nu är jag trött på att se henne som offer.
Lillflickan är hur jobbig som helst. Hon lyder inte och är odräglig, och de vuxna ger upp och låter henne hållas. Som en kollega (vi kan kalla honom "Roland") sa efter pressvisningen: När ska de förstå att det inte är charmigt med glyttar som inte lyder?
TRÄDET, i regi av Julie Bertuccelli, får väl sägas vara välspelad och den har en del flotta miljöer, men på det hela taget känns det här mer än lovligt poänglöst; det blir aldrig spännande, gripande eller intressant, och jösses, vad tradigt det här är. Det är långsamt och segt. Trädet orsakar träsmak. Se den inte som double feature med GUDAR OCH MÄNNISKOR.
På slutet får man förresten se en känguruunge, och det kan kanske vara trevligt.






(Biopremiär 14/1)


Fransyskan

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx