onsdag 30 juni 2010

Gaston snuskar sig!

Kyss Karlsson! Jag har precis lyckats hitta en ny, trevlig kontakt i Frankrike, och hon skickade nyss de här för mig helt okända verken av Franquin! En god vän till mästaren hittade dem och publicerade dem i sin vänstertidning.
Fantastiskt!

Bio: The Twilight Saga: Eclipse

Bilder copyright © Nordisk Film 
Twilight Fan Event - Stockholm: foto © Johan Bergmark
Unga tonårstjejer har tältat utanför biografer världen över för att äntligen få se den tredje delen i filmserien baserad på Stephenie Meyers bästsäljande romansvit. Unga flickor som är hopplöst förälskade i Robert Pattinson och Taylor Lautner, och som dyrkar Kristen Stewart. Även om de har läst böckerna och vet vad som kommer att hända, kan de inte bärga sig.
    Fast jag kunde allt bärga mig.
    Kanske har du läst mina recensioner av den första filmen, som bara hette TWILIGHT, och av den andra; NEW MOON (kallades den här ZWEILIGHT i Tyskland?). Om du har det, vet du att jag föga förvånande inte är en anhängare av dessa bleka, lätt inkompetenta och framför allt tråkiga, oengagerande filmer. Filmer riktade till flickor som bara vill dregla över söta pojkar och som inte verkar notera att filmerna är ganska ruttna och korkade.
    Innan jag gick till pressvisningen hade jag ögnat igenom en recension av ECLIPSE, jag tror det var den i The Hollywood Reporter, och den kritikern hävdade att detta är den bästa filmen i serien så här långt, och skådespelarna själva har sagt att den är “actionpackad”.
Den senaste Rambofilmen. Det är en actionpackad film. Eller THE A-TEAM. ECLIPSE (som kanske heter DREILIGHT i Tyskland?) innehåller en jämförelsevis stor actionsekvens - men den dyker inte upp förrän under de sista tjugo minuterna eller så. Fram tills dess händer det inte så mycket.
            Den alltid så sorgsna Bella (Stewart) är fortfar-
ande kär i vampyr-
en Edward (Pattinson). Eller är det varulven Jacob (Lautner) hon suktar efter? Hon vet inte. Hon är förvirrad. Men hon verkar älska Edward lite mer, eftersom hon vill att han ska göra henne till vampyr. Edward vill gifta sig med henne. Jacob tycker att Bella är en idiot som vill bli vampyr. Jag håller med honom.
    De håller på och dividerar om detta i ungefär 90 minuter. De kysser varandra. De bråkar. De säger förlåt. De bråkar igen. Älskar du mig? Ja. Är du säker? Nej. Verkligen? Ja. Nej. Nej. Ja.
    Bella vill ha sex med Edward, men killen är bestämd - inget sex före äktenskapet! “Snälla, försök inte ta av dig kläderna!” säger han till henne när de tumlar runt i en säng. Han påstår att han är en gammaldags kille, han är från en tid då männen kurtiserade sina damer en längre tid innan de friade. Men detta säger en hel del om filmen och dess budskap. Uppför dig! Ha inte sex! Strula inte runt! Det är väldigt kyskt. Men så är Meyer också mormon.
    Men så har vi de andra vampyrerna! Som den onda Victoria (som den här gången spelas av Bryce Dallas Howard), som är på jakt efter Bella - okej, stäm mig, men jag minns inte varför. Victoria håller på att bygga upp en armé bestående av vampyrer och de marscherar mot Fork, den lilla staden där våra förvirrade huvudpersoner bor. Blod kommer att utgjutas. De snälla vampyrerna behöver hjälp och det lokala varulvsgänget ansluter sig motvilligt.
    Edward och Jacob försöker båda att skydda Bella. När de väntar på att de onda vampyrerna ska nå fram till platsen för slaget, dyker det upp en skrattretande scen i vilken Bella av någon anledning måste övernatta i ett tält på en bergstopp. Det är svinkallt och den huttrande Bella riskerar att bli sjuk. Eftersom Edwards kropp är kall, måste Jacob hålla henne i sin varma famn - medan Edward sitter på andra sidan om henne och är putt.
    Just det, och så har vi de onda vampyrlorderna från Europa som plötsligt anländer de med, de heter något i stil med The Vomits och leds av Dakota Fanning. De är fyra stycken, alla iförda kåpor, och de gillar att tortera andra vampyrer genom att peka på dem, vilket orsakar smärta. Eller något i den stilen. Kraften är stark hos dem.
    Här är lite intressanta vampyrfakta som kommer som en nyhet för mig: om en vampyr dödar en annan vampyr, förvandlas offret till porslin och går i bitar! Öh - va? De borde ha spelat David Bowies “Little China Girl” på soundtracket under slaget. När jag tänker efter är det här precis som i komediklassikern TOP SECRET! - ni kommer väl ihåg scenen med den tyske soldaten som visar sig vara av glas.
    Det här “slaget” varar några minuter och känns mest som De Fördömdas Rugbymatch. “Actionpackad”... Det hade inte spelat någon roll om ECLIPSE vore späckad med strider från början till slut, det hade inte blivit mycket tuffare. Det här är som när Donny Osmond försökte tuffa till sig på 1980-talet genom att ta på sig en skinnjacka.  
    På flera sätt är ECLIPSE en mycket märklig film. Den här gången har filmen regisserats av David Slade, killen som gjorde den kontroversilla HARD CANDY och den blodiga, men inte speciellt bra, vampyrfilmen 30 DAYS OF NIGHT. Han är väl en kompetent regissör, men han kunde inte rädda Melissa Rosenbergs klumpiga, förvirrade manus. Ingenting i filmen leder någonvart. Det enda som händer under de två timmarna är att Edward slutligen friar till Bella. Rollfigurerna pratar om samma saker om och om och om igen, det går i cirklar; dialogen för inte handlingen framåt. Och det är massor av dialog i den här filmen. Massor. Så mycket att det hela påminner om radioteater.
    Kristen Stewart porträtterar Bella som vinnaren av titeln Miss Valium 2010. Hon har ett enda ansiktsuttryck filmen igenom. Visst, hon är väl söt, men hon har utstrålning som en död sill. Jag finner det svårt att förstå varför killarna är så förälskade i henne. Eller varför hon är kär i Edward, som mest går omkring och strajkar poser och försöker se ut som James Dean eller möjligen Marlon Brando. Och jag har ingen som helst aning om varför Bella attraheras av Jacob. Det finns ingen som helst kemi dem emellan. Och Taylor Lautner, fan, har ni märkt att den snubben saknar anletsdrag? Han ser ut som en polerad träbit de målat öga, näsa och mun på. Eller är det möjligen en jordekorre han liknar?
    Har jag inget positivt alls att säga om den här filmen? Nja, som vanligt gillar jag Billy Burke som Bellas sympatiske farsa Charlie - men jag favoriserar ju alltid män med mustasch. Av någon anledning gillar inte Charlie Edward, men jag vet inte riktigt varför. Charlie försöker även ha ett samtal med sin dotter om sexualitet och återigen känns det som 1800-tal. Men Charlie gillar Edwards syster Alice (Ashley Greene) - och det gör jag med. Hon är cool, attraktiv, kul och har karaktär. Kolla in den lilla kanadensiska skräckisen SUMMER’S BLOOD om du vill se mer av henne. Den är inte speciellt bra, men du får se henne göra snuskiga saker med en man, svära och täckas med blod.
    Det finns en rätt cool scen i ECLIPSE i vilken de onda vampyr-
erna korsar en sjö genom att vandra över dess botten. Det fick mig att tänka på Jean Rollins ZOMBIE LAKE. Okej, riktiga vampyrer hade förstås troligen dött om de klivit i plurret, de tåler ju inte vatten, men eftersom Stephenie Meyer redan ändrat på det mesta i den vedertagna vampyrmytologin, vem bryr sig?
    Man vet att något är fundamentalt fel med en film när bifigurerna är intressantare än huvudpersonerna. Här finns två rätt intressanta scener som hade kunna bli två bättre filmer. First har vi den blonda vampyrbruden i den snälla Cullenfamiljen - hon heter säkert något, men det kommer jag inte ihåg. Hon berättar för Bella hur hon blev vampyr och vi får se detta i en flashback: för omkring hundra år sedan blev hon gruppvåldtagen av sin berusade pojkvän och hans polare. De lämnade henne att dö, blödande på gatan, då hon hittades av en vampyr som “räddade” henne.
    Och så har vi Jasper (Jackson Ratbone), den lätt bögige vampyren, som pratar om hur han förvandlades: han var sydstatssoldat under det amerikanska inbördeskriget och sprang på tre vampyrtöser som bet honom. Därefter fortsatte han att slåss i kriget som soldat i en armé bestående av sydstatsvampyrer! REBEL VAMPIRES - det är en film jag hade velat se!
    Precis som i den andra filmen uppstår fantastisk komik när varulvsgänget medverkar - det vill säga, den lokala Tom of Finland-fanklubben. Pojkarna bor tillsammans i en mysig stuga i skogen och de insisterar på att gå omkring barbröstade. De gillar även att stå tätt intill varandra och nästan gnugga axlar. Twilightfansen påstår att de klär sig så för att de ska kunna förvandlas till varulvar utan att kläderna slits i bitar. Men varulvstöserna som också hänger där klär sig inte så - de påminner mer om Daisy Mae i Knallhatten. Och hur är det med brallorna? Varulvarna är enorma! Dubbelt så stora som pågarna är i mänsklig skepnad. Böjsorna borde ju också gå i bitar. Och eftersom de förvandlas till datoranimerade, kramgoa vargar, direkt från Mupparna, för jämnan, borde ju skogen vara nerskräpad med trasiga klänningar, skjortor och framför allt brallor.
    Jag tycker att det är märkligt att THE TWI-
LIGHT SAGA, denna drama-
tiska romans, är så oromantisk. Jag vet, jag är en medelålders man som inte tillhör målgruppen, men jag har inget emot kärleksfilmer lite då och då (och jag är ju väldigt svag för romantiska komedier), och jag kan ofta köpa genrens billigaste tricks - jag kan titta på de mest triviala, lättglömda, banala Hollywoodromanser med de minst originella berättelserna och ända underhållas av en pojke möter flicka-story av standardmodell - om rollfigurerna är sympatiska och älskvärda. Herregud, till och med HANNAH MONTANA - THE MOVIE är mer romantisk än ECLIPSE!
    THE TWILIGHT SAGA: ECLIPSE är verkligen kulturskymning, en filmförmörkelse. Det är en riktigt, riktigt tråkig film om en trio irriterande personer. Om man inte tycker att Pattinson, Lautner och Stewart är de hetaste varelserna på Jorden, finns det ingen som helst orsak att se det här dravlet.
    Vill du se en bra Mänsklig Pojke Möter Vampyrbrud-film, kolla in- eller se om Kathryn Bigelows NATTEN HAR SITT PRIS (NEAR DARK) - den är finger lickin’ good, en av de bästa vampyrfilmer som gjorts. Eller varför inte Katt Shea Rubens Cormanproducerade DANCE OF THE DAMNED (1989), en melodram om vampyrstrippor.
    Hmm... REBEL VAMPIRES... Fan, jag vill se den filmen!






(Biopremiär 30/6)

2010 års roligaste YouTube-klipp!

tisdag 29 juni 2010

Dagens 90-åring

Grattis på födelsedagen, Ray Harryhausen!


(Och grattis även till Gary Busey, som blir 66)

Ny trailer till Predators

Tja, det kan nog bli något... Filmer med predators är ju som bekant per automatik alltid bättre än filmer utan predators. Även om Adrien Brody inte är någon Arnold. Och även om Laurence Fishburne är en pretentiös tråkmåns. Den här filmen verkar rocka och gör det förhoppningsvis också.

måndag 28 juni 2010

TOPPGAFFEL! uppdaterad igen

För reportage från lyxen på den skånska Rivieran, ta er genast till TOPPGAFFEL! utan att passera gå!

Efterlysning: "Stort brev" på avvägar!

Hör upp, läsare!
Igår fick jag en postavi av min kompis Peter på JPS Media. Någon hade skickat ett "stort brev" till mig, c/o JPS Media. Detta skulle hämtas ut på Postens företagscenter.
Det hela är ytterst märkligt:
Jag får aldrig post skickat till JPS Media-adressen. Alltså måste någon, antagligen på ett företag, läst något av mig på den sajten och tyckt att jag borde få vad som nu fanns i det "stora brevet" - en DVD, en bok, ett seriealbum, en T-shirt eller något sådant. Därefter har personen letat efter adressen - och hittat en gammal boxadress som inte gäller längre.
I torsdags hade en påminnelse på avin kommit fram till Peter. Brevet skulle hämtas ut senast dagen innan! Och någon första avi har inte kommit.
Idag gick jag till posten med avin. Det visade sig att någon hämtat ut min försändelse! Eftersom det var ett stort brev, hade de inte frågat efter- och läst in legitimation. Och försändelsen saknade avsändare. Peter säger bestämt att han inte hämtat ut något till mig i tron att det var till honom. Och jag har inte hämtat ut det.
Så: har någon läsare av TOPPRAFFEL! skickat ett paket till mig c/o JPS Media? Hör i så fall av dig! Nu verkar det som om någon har snott något jag ska ha. Det kan dessutom tänkas att det var ett förhandsexemplar av något som inte ska spridas.

Roger Corman's Cult Classics

Ett helt gäng av Roger Cormans produktioner på gamla, fina New World är på väg ut på amerikansk DVD. En del av de här filmerna har funnits på svensk DVD, en del finns fortfarande på svensk DVD, och någon kommer att släppas på svensk DVD. Fast utgåvorna lär knappast bli lika fläskiga som de här, vilka inte bara är restaurerade, utan även har kopiösa mängder extramaterial.
Och kolla in det alternativa omslaget till PIRAYA...


lördag 26 juni 2010

Gratis är godast: Glass (plus billig sill)

Midsommardagen. Röken har lagt sig efter det stora slaget. Det mest bestående minnet är de ständiga ropen "Postbanken! Whoa-hoa! Postbanken! Whoa-hoa!" varje gång det snapsades. Och det var ofta. Jag har ingen aning om hur många gökar vi lyckades komma upp i. Och antagligen var det mest jag som skrek "Postbanken! Whoa-hoa!"
Här kan jag även skjuta in att jag åt matjessill från Klädesholmen, tror jag det hette. Eftersom man skulle ta sill med sig själv till tillställningen, kutade jag runt på ICA. Jag köper bara sill en gång om året. Åtminstone matjesfiléer. Jag vet inte riktigt vilka som är godast. Men ICA hade ett oemotståndligt erbjudande: tre 200g-burkar sill från ovannämnda Klädesholmen - för tio spänn. Det säger sig själv att man plockar på sig tre sådana.
Och de sillabitarna var inte så pissnödiga. Jag klagar inte. Mer än på att det sprutade sillspad ganska kraftigt när man öppnade burkarna. 
När jag vaknade idag var jag fortfarande full, så jag såg till att somna om. Under eftermiddagen tog jag en lång promenad. På Södra Förstadsgatan såg jag plötsligt en massa människor som slickade på glasstrutar. Snart såg jag även en lång, lång kö. Vart kunde den leda?
Jo, förstår ni, i den lokal där det fram tills nyligen låg en butik som sålde sexiga underkläder har det öppnat en glassbutik som heter Paradis. Tydligen öppnade de idag och ovanför dörren satt en skylt: "Mellan 12.00 och 16.00 bjuder vi alla på gratis glass".
Så jag ställde mig förstås i kön.
Så här är det: jag köper aldrig glass. Aldrig. Jag vet inte riktigt varför. Visst tycker jag att det är gott med glass och jag äter när det bjuds, men jag lägger inte pengar på det. Jag köper aldrig glasstrutar. Aldrig glasspinnar. Aldrig större förpackningar att ha hemma i frysen. Jag har nog aldrig haft glass hemma sedan jag flyttade hemifrån. Jag tycker dessutom att glass ofta är löjligt dyrt - kulglass i strut, alltså. Man kan ju få en öl för de pengarna, och jag lägger hellre pengarna på en öl. Och då hör det ju till saken att öl är löjligt dyrt på krogen.
Nå. Men idag köade jag i alla fall och fick mig en glasstrut med lakrits- och nougatglass. Denna kombination valde jag eftersom de var de enda sorterna jag kunde läsa textskyltarna på. Det stod tre tjocka invandrartanter i hucklen framför mig och dolde allt.
Om glassen var god? Jo, det var den. Jag åt den när jag promenerade vidare mot Pildammstornet.
Under promenaden slog det mig även att det ser allt annat än manligt ut att slicka på en glasstrut.
I Pildammstornet var det vernissage. Jag tänkte att jag kan ta ett glas vin eller två som återställare. Men se, där sket jag mig allt på tummen. Damerna som ställde ut serverade nämligen inget vin, enbart kolsyrat vatten. Så jag fick allt ta och nöja mig med det, och ett par bitar ost och lite chips.
En av konsnärinnorna var riktigt bra. En andra för mig ointressant. Den tredje var rätt kass.

fredag 25 juni 2010

Glad midsommar!

Det är midsommar och grejor, det vankas spritfester som urartar och feta rubriker i morgondagens kvällstidningar.
Ni kan värma upp inför midsommarfirandet genom att läsa denna artikel jag skrivit på främmande språk: 
Här redogör jag för det mesta som sker under denna trolska afton.

torsdag 24 juni 2010

DVD: 2:13

2:13 (Pan Vision)
Man vet att något är fel med en film när man trots att det vräks på med blod och snask bara pallar se tio-femton minuter i taget. Så är fallet med 2:13.
Mark Thompson är polisen Russell Spivey som jagar en bisarr seriemördare: lik efter lik hittas ritualmördade och alla är försedda med en ansiktsmask. Just detta gör att Spivey minns sitt eget stora barndomstrauma. Ni förstår, Spivey är en plågad man som med jämna mellanrum besöker sin psykolog, spelad av Kevin Pollak. Psykologen känner sig till slut tvingad att hypnotisera Spivey så att han återupplever sin barndom.
Vår orakade hjälte har även problem med sitt ex - som till på köpet är hans kollega. Hon (Teri Polo) är också inkopplad på fallet, vilket varken hon eller Spivey gillar. Han bland annat för att han känner att han inte räcker till för att beskydda henne; medan de fortfarande var tillsammans hände det visst något.
Och medan Spivey med jämna mellanrum låter sig psykoanalyseras av både psykologen och tjejen, dyker det upp allt fler lik, samt en kvinna som fortfarande lever, men som fått ansiktet groteskt vanställt.
Omslaget jämför filmen med SE7EN, COPYCAT och SAW. Jag tycker snarare att det här känns som ett avsnitt av CSI eller en liknande TV-serie. 2:13 känns som pilotavsnittet till en TV-serie. Jag tror inte att så är fallet, men jag skulle inte bli förvånad.
Jag tyckte i vilket fall att detta var rätt trist och väldigt oengagerande, ett tag övervägde jag att inte se klart filmen. Jag funderade faktiskt på att sätta en etta i betyg - men det vore orättvist. Filmen är trots allt alldeles för välspelad och kompetent gjord för detta.
Men jag har svårt att tänka mig att någon kommer att tycka att det här är en höjdare, oavsett hur blodtörstig man är.
Countrystjärnan Dwight Yoakam har en liten roll som sexbutiksinnehavare, och i copyrightinformationen allra sist i eftertexterna har man stavat fel till "punishment", det står "punishmnet".
Regissören heter Charles Adelman. Och vad har han gjort tidigare? Jo, det här:
Souled Out (2005)
Swimsuit Illustrated: Miss Galaxy/Orlando (2004)
Swimsuit Illustrated: Cancun (2004)
The Lost Songs of Lennon & McCartney (2003)
Swimsuit Illustrated: Girls of California (2003)
Swimsuit Illustrated: Oahu, Hawaii (2003)

onsdag 23 juni 2010

DVD: Blood: the Last Vampire

BLOOD: THE LAST VAMPIRE (Sony)
Ännu en spelfilm baserad på japansk animé, och liksom de senaste årens SPEED RACER och DRAGONBALL, är detta inte en japansk produktion. Som produktionsländer uppges Hongkong, Frankrike och Kina, regissör är fransmannen Chris Nahon, som tidigare gjort det utmärkta Jet Li-rafflet KISS OF THE DRAGON - en film jag såg om förra året och insåg att jag glömt bort hur stenhård den filmen är.
Jag har självklart inte sett animén och det jag läst om Nahons version har inte varit alltför uppskattande.
Huvudperson är den sextonåriga japanska Saya, som för säkerhets skull spelas av en koreanska; Gianna Jun. Fast i verkligheten är Saya inte alls sexton; hon är ett fyrahundra år gammal och har övernaturliga krafter, eftersom hon verkar vara något slags halvvampyr/demon eller vad hon nu ska föreställa - emellanåt dricker hon i alla fall blod från vita plastflaskor.
Året är 1972 och Saya anländer iförd skolflicksuniform (ingen verkar reagera på att hon bär sitt samurajsvärd på ryggen) till en amerikansk militärförläggning i Tokyo, där hon ska börja gå i skola. Det är bara det att hon är ditskickad av staten, eftersom hon jobbar åt en hemlig organisation som bekämpar de demoner som finns ibland oss. Som de två jobbiga tjejerna som mobbar folk, i synnerhet Alice (Alison Miller), dotter till en general.
Demonbrudarna börjar lattja med Alice i salen där de just tränat kendo, men då kommer Saya farande och hugger huvudet av mobbarna. Alice blir förskräckt. Fattas bara.
Men värre blir det, för Alice' far generalen blir ihjälskjuten av onda agenter som tydligen jobbar åt en überdemon; en vampyr som visst är Sayas morsa. Saya växte upp med sin far i skogen där hon tränades i kampsport och slogs mot ninjor, något vi får se i flashbacks.
Tösernas kendotränare visar sig vara demon han med och förvandlas till något slags varulv och jagar Saya och Alice filmen igenom. Saya slåss en väldig massa innan det är dags för showdown med morsan.
Nå. BLOOD: THE LAST VAMPIRE var inte fullt så illa som jag förväntat mig. Den är klart underhållande, och den härligt pedofila kombinationen skoluniform och samurajsvärd är ju alltid lyckad.
...Men bra är det här inte. Här finns en hel del att anmärka på. En märklig grej med många engelskspråkiga filmer producerade i andra länder än USA, England och Australien, är att dialog och skådespeleri är lite ... konstigt. Det känns som om filmskaparna inte har järnkoll på engelska språket.
Handlingen i filmen ger jag inte mycket för. Det är det gamla vanliga, men lagom förvirrat och meningslöst. Jag förstår inte hur man kan lyckas göra en så pass tunn story komplicerad. Fast det var kanske bara jag som var ointresserad av vad som skedde i filmen.
Vidare innehåller filmen alldeles för mycket CGI-gore. Nästan allt blod - och det är mycket blod i den här filmen - är datorgenererat. Det ser allt annat än övertygande ut och irriterar.
Annars är det här en rätt snygg film och det är Corey Yuen som står för actionkoreografin, vilket garanterar hög klass.
Jag kan tänka mig att filmen går hem hos tonåringar.

Rafflande pressrelease!

This just in:

Druvan AB

JOHNNY’S HAMBURGERBEARNAISE


JOHNNY’S HAMBURGERBEARNAISE
Framgångssagan med Johnny’s fortsätter och nu är det dags att välkomna en ny medlem i familjen Johnny’s. Låt oss presentera Johnny’s Hamburgerbearnaise.
Druvan lanserade under vecka 14 Johnny’s Hamburgerbearnaise 260 gram. Den omåttligt populära såssmaken bearnaise omsätter idag 175 mkr i svensk dagligvaruhandel och det är bara att konstatera att bearnaisesåsen är en sås som uppskattas av många svenska hushåll.
Druvan har valt att ta den ett steg vidare och lanserar därför en hamburgerbearnaise. Smaken faller sig naturligt på hamburgaren och höjer den totala smakupplevelsen. Johnny’s hamburgerbearnaise har ett brett användningsområde. Gott till den klassiska hamburgaren, en smarrig sandwich eller den perfekta skinkmackan!
- Vi har fokus på att höja våra kunders smakupplevelser genom att lansera en ny produkt med ursprung i den populära såsen bearnaise. Genom att lansera hamburgerbearnaise i tubform gör vi även produkten lätthanterlig för våra konsumenter. Den är perfekt att ta med sig till sommarens grillpartyn, säger Martin Tregert, produktchef på Druvan.
Med Johnny’s goda tillbehör fixar du snabbt och enkelt en riktigt god hamburgare.

tisdag 22 juni 2010

Smurferna och Green Hornet!




Pressbyråns bäst- och sämst säljande tidningar

Det kom en pressrelease från Pressbyrån idag, med anledning av att de ska bygga om ett gäng butiker till Pressbyrån Extra, vilka kommer att innehålla fler tidskrifter.
De passade även på att lista de titlar som säljer bäst och sämst. Kanske något för min nya blogg Obskyra tidskrifter?


Bästsäljare
Filter
Elle
The Economist
Vackre Hjem & Interior
Mac World

Sämstsäljare
Irish Quilting
Guitar Player Special
Flyfishing & Tying Magazine
Pilot
Euro Truck News Magazine

måndag 21 juni 2010

DVD: Infestation

INFESTATION (Atlantic Film)
Jösses! Var kom den här filmen från? INFESTATION... Jag förväntade mig en superlågbudgetfilm. Kanske något i stil med det som The Asylum producerar. Och jag förväntade mig absolut ingenting alls vad gäller innehåll och underhållningsvärde.
Döm om min förvåning när det här visade sig vara den mest underhållande film jag sett på DVD på väldigt, väldigt länge.
Handlingen är enkel: Cooper (Christopher Marquette) anländer sent till sitt jobb som han hatar och genast blir han inkallad till chefen. Hon tänker ge honom sparken, eftersom han missköter sig och är otrevlig mot kunderna.
Plötsligt hörs ett ljud och de två svimmar.
När Cooper vaknar upp på kontoret måste han slita sig ut ur en kokong. Han letar upp sin chef och befriar henne också. Det första man gör efter att ha befriats är förresten att spy vitt klegg.
Då dyker orsaken till kokongerna upp - ett slags en och en halv meter lång, flygande insekt. Den brottas med Cooper, som lyckas bekämpa den. Då konstaterar Cooper och hans chef att nästan hela stan är täckt av insektsväv. Först befrias chefens söta dotter Sara (Brooke Nevin).
Ett kort hopp i tiden, och vi har en liten grupp överlevare som måste försöka bekämpa - eller bara överleva - jättesvärmen insekter, som ibland attackerar, griper tag i och flyger bort med folk.
För att göra det ännu värre förvandlas de som blir stuckna av insekterna till något slags människoinsekter; långa ben skjuter ut ur deras kroppar och de blir onda, människoätande monster.
Cooper och hans gäng tar sig hem till Coopers farsa, och minsann om han inte spelas av Ray Wise - just det, Leland Palmer från TWIN PEAKS! Han är fantastisk i rollen som stridis och besserwisser.
Kyle Rankins INFESTATION känns ungefär som om Sam Raimi skulle göra en splatterkomedi om jätteinsekter. Christopher Marquette ser till och med ut som en ung Sam Raimi. Det är glatt humör och fett ös mest hela tiden, och även om budgeten säkert inte var speciellt hög, är filmen bättre än förväntat rent tekniskt, och effekterna är kul. Det är Mel Gibsons Icon som ligger bakom filmen.
Fyra dvärgar är kanske ett överbetyg. Ibland görs det märkliga hopp i handlingen, som om det saknas scener, och slutet är allt annat än tillfredställande.
...Men fram tills dess är INFESTATION (som även innehåller naket) hur kul som helst. Jag gillade att det aldrig förklaras var insekterna kommer från och varför de anfaller.

Nu har jag startat en tredje blogg!

Åkej.
Jag kunde bara inte låta bli.
Alla de här jävligt konstiga tidskriftsomslagen jag publicerat här i TOPPRAFFEL! gjorde mig inspirerad. Därför tog jag helt enkelt och startade bloggen
Till en början kommer där bara att finnas repriser från den här bloggen, men efter ett tag blir det exklusiva omslag. Jag har ställt in bloggen för automatisk uppdatering - hoppas att det kommer att funka.
Adressen dit är http://obskyra.blogspot.com.

Misslyckat uppraggningsförsök?

Solen steker idag och jag satt på en bänk i Kungsparken och läste dagens tidningar.
En ung tjej kom promenerande. Plötsligt kom hon bort till mig, drog ut den ena iPodörsnäckan ur örat och frågade:
"Mnön-mnön-mnön en cigarrett?"
"Om jag har en cigarrett?" undrade jag, eftersom jag inte hörde vad hon sa.
"Aa."
"Nä, tyvärr, det har jag inte," sa jag, eftersom jag inte hade några.
"Nähä," sa tjejen och började gå bortåt.
Efter två meter vände hon och kom tillbaka igen.
"Nåt annat, då?" frågade hon. "En öl eller nåt?"
"En öl? Öh... Nej..." sa förstås jag.
"Nähä," sa hon och gick sin väg.
En öl? Var skulle jag ha den? I innerfickan? Om jag hade en öl i fickan, varför skulle jag ge den till henne? Då borde jag åtminstone ha två öl på mig, en till mig själv också.
Sedan funderade jag lite till. Jag hörde inte riktigt vad tjejen sa. Frågade hon möjligen om jag ville gå och ta en öl med henne? Var det ett misslyckat och missförstått uppraggningsförsök? Hade hon gått omkring i parken och spanat på mig och slutligen tagit mod till sig och gått fram?
Det lär jag nog aldrig få veta.

Ytterligare en väldigt obskyr tidskrift

Denna pressrelease kom i lördags kväll

Sveriges Bagare & Konditorer

Här är Victoria och Daniels bröllopstårta


Här är Victoria och Daniels bröllopstårta
Just nu avnjuts Kronprinsessparets bröllopstårta på Stockholms slott. Det har varit stort hemlighetsmakeri kring tårtans utseende och innehåll men nu kan Sveriges bagare och konditorer avslöja alla detaljer.
12 flaskor champagne, 25 liter grädde och 900 ägg är några av ingredienserna i bröllopstårtan som består av 11 våningar, är över tre meter hög och väger 250 kilo. Varje tårta består av 11 lager. Över 300 arbetstimmar ligger bakom hantverket. Huvuddelen av ingredienserna är svenska råvaror och tårtan är så långt det varit möjligt bakad av ekologiska produkter, t ex färska svenska ekologiska smultron.
 – Kronprinsessparets bröllopstårta är inte bara imponerande vacker med sina 11 våningar, den är också en smakupplevelse utöver det vanliga. Tårtan är kontrastrik, här möts mjuka, vågiga och traditionella former med moderna och stilrena inslag. Den symboliserar även vår syn på Kronprinsessparet: kunglighet med tradition och ett modernt par, säger Marin Lundell, vd för Sveriges bagare & konditorer.
Det är branschorganisationen Sveriges bagare & konditorer som har fått uppdraget att baka bröllopstårtan och de konditorer som branschorganisationen valt ut är de fyra senaste vinnarna av titeln Årets Konditor (SM för konditorer).
Konditorerna är Mattias Ljungberg, Jennie Elmerfors, Maria Grave och Conrad Tyrsén. Dessutom har Günther Koerffer, konditormästare, varit involverad som projektledare. Konditorerna har varit delaktiga i hela processen, allt från planering till utformning och framtagande av bröllopstårtan. Kronprinsessparet har varit med och provsmakat och haft ett avgörande inflytande på sin bröllopstårta. Utmaningen har varit att hitta ingredienser som passar ihop både smakmässigt och konsistensmässigt.
Det är otroligt många timmar som har lagts ned på att planera, provsmaka och baka tårtan. Bara blommorna till dekorationen, som alla är ätbara, har tagit 96 arbetstimmar att tillverka.  Att baka själva tårtan har tagit över 200 timmar och till det kommer den tid det tar att sätta samman tårtan på plats.
– Vi är otroligt stolta över att vi fått detta prestigeuppdrag som ger oss möjlighet att visa vilken bredd svensk konditorkunskap har. Kronprinsessparets bröllopstårta är en skapelse där konditorerna utmanat gränserna till det yttersta och ett bevis på yrkesskicklighet i världsklass och ett fantastiskt hantverk, avslutar Martin Lundell.
Sveriges bagare & konditorer ger bröllopstårtan som en gåva till brudparet.
Kronprinsessparets bröllopstårta i korthet:
Varje tårta består av 9 lager och är formad som en fyrklöver.
Bröllopstårtan är 3,3 meter hög och består av 11 våningar.
Tårtan längst ned har en diameter på 1,25 meter och tårtan högst upp har en diameter på 25 centimeter.
Varje tårta är 11 centimeter hög.
Den översta tårtan är dekorerad med Kronprinsessparets monogram, gjutet i karamell i ett enda stycke.
Tårtan väger 250 kilo och inklusive ställning väger den hela 500 kilo.

Tårtan består av följande 9 lager:

Daquisebotten (mjuk mandelmarängbotten baserad på mandelmjöl)
Ett lager mandel och chokladkrisp
Champagnemousse
Daquisebotten
Smultroncurd-interiör
Champagnemousse
Ett lager smultronkompott
Fragilitebotten (mjuk mandelmarängbotten baserad på mandelmassa)
En kappa av champagnemousse
Slutligen är tårtan sprayad med vit choklad runt om

Beskrivning av dekor:Bröllopstårtan är dekorerad med trekantiga sockerspiraler i transparant guld och blått samt över hundra handgjorda liljor och rosor av dragen karamell. Ovanpå den dragna karamellen finns sprialer av sugarpaste (sockerpasta). Basen på dekoren består av en vågig platta i pastillage (en slags vit sockerdeg som används för att dekorera tårtor). Varje tårta är längs sidan dekorerad med ett stilfullt sidenband. På sidenbandet återfinns fyrklövern samt en femuddig stjärna.
Följande ingredienser har använts till tårtan:25 liter grädde
50 kg socker
10 kg färska svenska smultron
10 kg färska svenska hallon
16 kg smultronpuré
4 kg hallonpuré
5 kg ekologiskt smör
900 ekologiska ägg
2 lådor champagne (d v s 12 flaskor champagne, Bruno Michel Cuvee Blanche)
3 flaskor Marc de Champagne
20 kg mascarpone
12 kg mandel
100 rosor - handgjorda av dragen karamell
40 liljor - handgjorda av dragen karamell
250 handgjorda sockerspiraler
1,5 kg ljus choklad
250 g kakaosmör
6 kg mandelmassa
12 kg mandelmjöl
12 kg florsocker
1,5 l mjölk
2 kg gelatin
Rivet skal av 80 citroner
5 kg vit choklad

söndag 20 juni 2010

DVD: The Collector

THE COLLECTOR (Paramount)
Vad får man när man låter killarna som gjort de tre senaste filmerna i SAW-serien göra en film efter eget huvud? Jo, man får SAW-kopian THE COLLECTOR. Marcus Dunstan har skrivit manuset tillsammans med Patrick Melton, och den förstnämnde står för regin till den här filmen om stackars Arkin (Josh Stewart), en rätt sympatisk före detta fånge, som nu jobbar som hantverkare. Han hjälper familjen Chase att fixa dörrar och fönster i deras stora villa.
När Arkin hälsar på sin lilla dotter och före detta fru, får han veta att exet har illasinnade lånehajar efter sig. Hon måste få fram stålar illa kvickt. Arkin kan bara komma på ett sätt att hjälpa henne. Familjen Chase har rest bort och han vet var deras kassaskåp finns - och han vet hur man bryter upp det.
Alltså beslutar sig Arkin för att göra inbrott i den stora, tomma kåken.
...Det är bara det att någon redan hunnit före. Just det: The Collector.
The Collector är en maskerad herre som tagit familjen som gisslan i deras eget hus. Inte nog med det - har har gillrat fällor i precis hela huset. Fällor som lemlästar eller dödar. Nu måste Arkin kämpa för livet för att komma levande därifrån.
Och det är väl i princip det enda som händer i den här osedvanligt långsökta, flängda och otroliga skräckfilm. Det här är precis lika långsökt som SAW. Nej, detta är nog än värre. För fråga mig inte när The Collector installerade alla sina fällor. Det måste ha tagit veckor - eller månader. Till exempel finns här ett rum från vars tak det hänger hundratals metrevar med vassa fiskekrokar att fastna i. Hängde busemannen upp dessa under kafferasten?
THE COLLECTOR går förstås bara ut på att visa upp så mycket blod, snask, mord och tortyr som möjligt. Och det finns en hel del av detta. Fingrar klipps av, en tös spetsas på en spikmatta hängande på väggen (fråga inte...) och skrikande kvinna får tungan korrigerad med hjälp av två tänger. Und so weiter...
Fast ofta tyckte jag att filmen var alldeles för mörk för att man tydligt ska kunna se vad det är som händer. Vad är det för mening med tortyrporr om man inte ser försäljningsargumentet?
I övrigt är detta en bioproduktion, filmen ser bättre ut än andra direkt-på-DVD-rysare av den här typen. Skådespeleriet är inte hopplöst. Fast jag personligen tycker att filmen är åt helvete för ding för att fungera på något plan. Den är dock inte tillräckligt dålig för att betinga en etta i betyg.
THE COLLECTOR kör med hoppiga SE7EN-förtexter och det är mycket industrirock på soundtracket. Slutet lämnar förstås en öppning för en uppföljare.

lördag 19 juni 2010

Det Kungliga Inlägget

Tjoflöjt, kolla vem som var på bröllopet idag! Jack Nicholson som Jokern:



  •  

  • "Du, Vickan! Pull my finger!
    PPPRRRRFFFTTTFFRRRFFFTTTRRRRTTTT!!!!!!!"

    DVD: Run! Bitch Run!

    RUN! BITCH RUN! (Noble Entertainment)
    Vilken märklig titel. Nej, den här filmen heter inte RUN, BITCH! RUN! - vilket vore en logisk och grammatiskt korrekt titel. Filmen heter faktiskt RUN! BITCH RUN! Vad är ett Bitch run? Något lopp för bitchar förekommer inte i filmen, men med tanke på hur autören Joseph Guzmans manus och regi ser ut, är jag inte förvånad över att han inte kunde stava till sin titel, som förresten är tagen från en scen, i vilken skurkarna vrålar "Run, bitch! Run!".
    Guzmans film är ett försök att göra en film som ser ut och känns exakt som en grindhouserulle från 1970-talet, och det på ett mer autentiskt sätt än Tarantino & Rodriguez' GRINDHOUSE-filmer gjorde. Filmen är klart inspirerad av filmer som LAST HOUSE ON THE LEFT och framför allt I SPIT ON YOUR GRAVE, och filmen ser faktiskt ut som de där gamla Rape & Revenge-eposen.
    Det är bara det att det inte är 70-tal längre. En poäng med att titta på gamla kultklassiker, är att de är tidsdokument på flera sätt: attityder, mode, musik, och sättet att göra film på. Därför kan vi - åtminstone en del av oss - frivilligt sitta och glo på, och till och med uppskatta gammalt mög som egentligen är rätt tråkigt eller dåligt.
    Och just därför blir en film som RUN! BITCH RUN! lite fel på det. I synnerhet som det handlar om en inkompetent och illa spelad film, sådant som uppfattats som charmigt vore filmen 35 år gammal.
    Catherine och Rebecca är två katolska skolflickor som iförda korrekta skoluniformer går omkring i slummiga grannskap för att sälja biblar. Det går inte så bra. Men så råkar de knacka på hos ett gäng tosingar. Just då är bara en kvinna hemma, men hon hotar dem med revolver och tvingar till sig lesbiskt sex. Efter ett koppel förnedring och munter rysk roulette råkar kvinnan skjuta ihjäl den ena skolflickan.
    Männen kommer hem. De stuvar in den andra flickan i en bil och beger sig till en skog. Där inne släpper de lös henne för att jaga henne ("Run, bitch! Run!"), och när de fångar henne våldtar de henne.
    Naken lyckas tjejen fly och vaknar upp på filmhistoriens minsta sjukhus. Där tar hon på sig en sjuksköterskeuniform och beger sig ut för att hämnas. Hon lyckas leta upp vapen, och så söker hon upp- och dödar det våldsamma gänget. Slutet är riktigt downbeat.
    Det här är riktigt illa. Foto och skådespeleri håller inte ens porrfilmsklass, och det känns som om mycket är improviserat på plats. Okej, tjejen i huvudrollen funkar bra, hon har ett intressant utseende.
    I stort sett alla kvinnor som medverkar i filmen får tillfälle att visa upp sig nakna, ibland flera gånger. En medelålders kvinna i början står och duschar och knådar brösten när flickorna kommer för att sälja biblar. Kvinnan tar på sig en morgonrock, men låter den vara öppen så att hon blottar sig när hon öppnar dörren. Sedan är hon inte med i filmen något mer. Filmen öppnar förresten med sexscener, förtexterna rullar över sunkigt gökande.
    Självklart är det här riktigt billigt. Jag vet inte vad budgeten låg på, men det kan knappt ens ha kommit upp i $10 000. När de skjuter håller de vapnen med mynningen utanför bild så att det inte ska synas att de inte har någon ammunition. Fast jag gillade en scen skarpt: en kille får upprepade gånger en machete uppkörd i anus!
    Det märkliga med den här filmen är inte att den gjorts och att den säljs. Det märkliga är att den sålts till Sverige och fått bred release på DVD.

    Ännu en sällsynt facktidskrift

    fredag 18 juni 2010

    Bio: Beck - Levande begravd

    Foton: Bengt Wanselius, copyright © Nordisk Film
    Låt mig först börja med att diskutera svenska språket. Jag vet inte var det kommer från - missbruket av ordet "karaktär". Hur länge har det förekommit? Femton år? Tjugo? Jag kan inte påminna mig att det förekom när jag började skriva om film.
    I förtexterna till LEVANDE BEGRAVD står det att manuset är "baserat på Maj Sjöwall och Per Wahlöös karaktärer".
    Så fan heller!
    Manuset är baserat på Sjöwall & Wahlöös gestalter; på deras romanfigurer. I filmen har dessa blivit rollfigurer. Dessa rollfigurer bör lämpligen besitta karaktärer för att bli intressanta, men om de verkligen har samma karaktärer som Sjöwall och Wahlöö har och hade låter jag vara osagt. Det är dock knappast troligt. 
    Att översätta det engelska ordet "character" med "karaktär" är så gott som alltid felaktigt; det är en anglicism. Om det nu inte är en gestalts personliga drag som åsyftas.
    Nå.
    Jag har bara sett de Beckfilmer som biovisats. Jag har aldrig sett de som släppts direkt på DVD, jag har aldrig sett filmerna på TV. Alltså har jag bara sett några stycken i serien, och den senaste jag kollade var således I STORMENS ÖGA, som jag gav en enda syndig dvärg i betyg. De är nämligen oftast skitdåliga, de här filmerna.
    Nu har vi kommit fram till vad som uppges vara den allra sista filmen i serien - åtminstone med denna laguppställning. Det skulle inte förvåna mig om man inom en snar framtid skapar en ny Beckserie. Varför inte med Pierre Lindstedt som Martin Beck?
    Som oftast är fallet, är det Harald "Pojken med guldbyxorna" Hamrell - mordoffer i KOMMISSARIE SPÄCK - som regisserat LEVANDE BEGRAVD, och det börjar faktiskt riktigt hyfsat med en tät prolog, i vilken Jessica Zandén i rollen som åklagare anländer till en bensinmack för att tvätta bilen. En maskerad man har gömt sig i baksätet och inne i biltvätten drogar har Zandén, som senare hittas levande begravd i en sandlåda. Hon hinner dö innan man får upp henne.
    Denna prolog berättas till större delen utan filmmusik och det känns som om  man försöker närma sig skräckfilmen.
    ...Men därefter blir det genast sämre. Beck och Gunvald Larsson tror att det är ett MC-gäng som ligger bakom, eftersom Zandén försökt sätta dit dem - men så hittas även en MC-ledare nergrävd i en lådda. Således är det en tosig seriemördare som är i farten, en person som verkar hämnas någonting. Frågan är bara vad, vad han är ute efter, och varför han medvetet sprider ledtrådar omkring sig. Beck hittar ett citat på en lapp, han tycker sig känna igen det och går till en bokhandel. Expediten vet vilken bok citatet kommer från och plockar fram boken. Märkligt nog verkar Beck inte känna igen boken. Men om han inte läst den, hur fan kunde han känna igen en mening ur den?
    Logik är inte den här filmens starka sida. Filmen har inga starka sidor alls. På sätt och vis är detta en svensk giallo - men stopp och belägg, vissa regler får man väl ändå hålla på? Här sitter man och gissar vem som är mördaren, och när denne väl demaskeras blir det ett antiklimax utan like. Fast det är ju lite kul att mördaren maskerar sig som mördaren i Arne Mattssons MASK OF MURDER.
    I början av filmen finns en rätt kul scen där Gunvald och unge, fegare polisen Oskar Bergman besöker en MC-klubb och Gunvald får agera Dirty Harry. Men i övrigt går storyn från A till Ö. Herregud, här finns till och med en klassisk Mördaren-står-bakom-kylskåpsdörren-scen!
    Grannen som alltid tjafsar om stänkare dyker upp ett par gånger och är bisarr, i synnerhet under en dramatisk scen mot slutet, då han omotiverat står i tamburen och viftar med en gurka och säger något om den finska gurkleken.
    I vanlig ordning förstår jag inte vad det här ska upp på bio att göra - kolla gära min recension av CAPTAIN AMERICA II jag skrev häromdagen för ett resonemang om detta. Det hela är rudimentärt och TV-mässigt, med mycket talking heads.
    Dock är LEVANDE BEGRAVD aningen bättre än I STORMENS ÖGA, vilket innebär att jag trots allt kan ge filmen en tvåa i betyg. Om än en svag sådan. Detta är väl fungerande deckarunderhållning för dem som inte kräver så mycket. Och jag vet att många kollar på de här filmerna enbart för att se Micke Persbrandt som Gunvald Larsson.
    Nu får tyskarna allt ta och hitta en annan, svensk deckargestalt och exploatera.
    ...När jag tänker efter är det förresten ingen större skillnad på BECK - LEVANDE BEGRAVD och KOMMISSARIE SPÄCK. BECK är lite tråkigare, men det är väl allt.






    (Biopremiär 21/6)

    En facktidskrift man sällan ser

    1971 års bästa enskilda tidskriftsnummer!

    Fotboll & film

    I ett desperat och lömskt försök att locka till mig kopiösa mängder läsare världen över, skrev jag DEN HÄR artikeln om fotbollsfilmer, lämplig nu under VM. Texten är egentligen bara en gammal HD-krönika och några recensioner jag redigerat ihop, bearbetat och översatt.

    Recensionerna börjar trilla in...

    "The only people who deserve to see Jonah Hex are Hitler and the CEO of British Petroleum."

    De första recensionerna av JONAH HEX har dykt upp. Det verkar som om filmen får sämst recensioner hittills i år. Kolla HÄR.

    De skulle låtit mig göra filmen, då hade allt blivit bra.

    torsdag 17 juni 2010

    Bio: I min vildaste fantasi

    Foton copyright © UIP Sweden
    Jag hade inte den blekaste aning om vad det här var när jag bänkade mig på pressvisningen. Jag hade inte läst vad filmen skulle handla om, jag hade inte ens sett en trailer. Av filmaffischen att döma gissade jag på en vulgokomedi modell AMERICAN PIE.
    ...Och rätt svar visade sig vara något ditåt. Fast inte riktigt.
    Jay Baruchel spelar Kirk, en tanig kille med inte så smickrande anletsdrag. Han jobbar i incheckningen på en flygplats och har blivit dumpad av sin flickvän Marnie (Lindsay Sloane), som han väldigt gärna vill ha tillbaka. Hon har dock hittat en annan; en redig dräng. Fast hon är inte intelligensens högborg själv. Till på köpet har Marnie och hennes nya kille omfamnats av Kirks föräldrar, så de umgås ofta med dem.
    Men så anländer sofistikerade blondinen Molly (Alice Eve) till flygplatsen, med sig har hon sin ... ovanliga och frispråkiga polare Patty (Krysten Ritter). Alla män på flygplatsen knockas av Mollys skönhet, i synnerhet Kirk och hans slackerpolare.
    Det bär sig inte bättre än att Molly glömmer sin mobiltelefon vid incheckningen. Kirk erbjuder sig att komma över till en fest på Andy Warhol-muséet för att överlämna den. Det ena leder till det andra, och plötsligt har Kirk och Molly blivit ett vid första anblicken väldigt omaka par.
    I MIN VILDASTE FANTASI, i regi av unge britten Jim Field Smith, var betydligt roligare än jag trodde den skulle vara - jag hade inte förväntat mig något alls. Problemet är bara att den faller lite mellan två stolar. Dels är detta en traditionell romantisk komedi; pojke möter flicka och komplikationer uppstår - som sig bör när mannen av folket får ihop det med adeln, à la NOTTING HILL.
    Samtidigt bjuds det på en hel del grov vulgohumor, varav en hel del är fantastiskt roligt - om man är lika infantil som jag och uppskattar spermahumor och pungrakning på film.
    Grejen är att filmen inte blir tillräckligt flabbrolig - eller tillräckigt romantisk. Men som något slags mellanting funkar filmen dock tillfredställande. Jag tycker den är väldigt underhållande.
    Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Alice Eve. Hon liknar Pernilla Wahlgren och har alldeles för många och för stora tänder. Men ibland är hon hur snygg som helst. Sedan spelar hon en typ av tjej jag själv har en tendens att falla för och ibland har kortvariga förhållanden med, de blir aldrig långa eftersom de alltid är doomed till att börja med. Vi spelar i olika divisioner. Vänta nu här! Fan, den här filmens originaltitel är ju SHE'S OUTTA MY LEAGUE! Uj...
    Krysten Ritter må spela en bisarr brud här, men hon är allt en liten läckerbit. Och det övriga persongalleriet är också ofta härligt, med dumma white trash-släktingar och flängda polare. Filmens motsvarighet till Stiffler kallas Stainer (TJ Miller) och det absolut roligaste med honom är att han spelar i ett Hall & Oates Tribute Band. Och det är ju skiroligt.





    (Biopremiär 18/6)

    Varde ljus!

    Ibland får jag en del både märkliga och oväntade pressreleaser. Som idag. Jag fick information om en lampa (!) som ska börja importeras till Sverige. Men en lampa är ju aldrig fel. Jag skickar gärna tipset vidare till er, mina kära läsare sittande i era mörka stugor. Klicka HÄR för att förhandsboka en sådan här fräsig lampa!

     

    TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

    Bloggerfy Splinx