onsdag 1 december 2010

DVD: After.Life

AFTER.LIFE (SF)
Det har nu gått några dagar sedan jag såg AFTER.LIFE. Jag kände att jag verkligen behövde fundera lite mer på den. Mina känslor var nämligen rätt kluvna, både medan jag såg filmen och direkt efter att jag sett den.
Christina Ricci spelar skolfröknen Anna, som är ihop med Paul (Justin Long) - och deras förhållande är inte helt friktionsfritt. Efter att de en kväll bråkat på en restaurang, sätter sig Anna i sin bil, fräser därifrån - och råkar ut för en allvarlig biloycka.
När Anna vaknar upp visar det sig att hon hamnat i en mardrömssituation: hon ligger nämligen på ett obduktionsbord och kan inte röra sig. Vid hennes sida står begravningsentreprenören Eliot (Liam Neeson). Anna kan kommunicera och Eliot informerar henne om att hon dött i bilolyckan, hon befinner sig i gränslandet och nu ska han göra henne i ordning för begravningen. Va? Vad är det här för dumheter, tycker Anna - hon lever ju! Titta, nu kan hon så smått börja röra på armar och ben.
Eliot berättar att han besitter förmågan att kommunicera med döda, och de döda säger alltid samma sak när de hamnar hos honom - de hävdar att de inte alls är döda. Ett av Eliots jobb är att lugna ner dem och få dem att acceptera att de faktiskt inte längre är i livet.
Anna tycker förstås att det är idioti - varför har hon kidnappats av den galne begravningsentreprenören? Hon försöker fly.
Samtidigt får Paul veta att hans älskade kört ihjäl sig. Han blir förstås svårt chockad, men konfunderad när Eliot inte släpper in honom för att få se på liket. Han misstänker mer och mer att Anna inte alls är död, och börjar luska i försvinnandet. Var finns hon? Varför har hon blivit bortförd?
Det hela leder fram till en twist-end jag listade ut redan i början av filmen.
AFTER.LIFE är Agnieszka Wojtowicz-Vosloos långfilmsdebut. Hon har även skrivit manuset tillsammans med Paul Vosloo. Jag satt länge och imponerades av filmen. För en gångs skull fick jag se en rysare som kändes lite unik, som inte liknade allt annat. Mina tankar gick till europeisk film. Både till europeisk konstfilm och till europeisk genrefilm från 1970- och 80-talen. För att jämföra med THE HOUSE OF THE DEVIL, som jag ju recenserade häromdagen: den filmen utspelar sig 1983 och filmskaparna har gjort sitt bästa för att filmen ska se ut att vara från samma år. AFTER.LIFE utspelar sig i nutid och jag tror inte att Wojtowicz ansträngt sig för att få sin film att se ut att vara 30 år gammal. Orsaken är att hon jobbar i samma stil som de gamla mästarna. Berättartempot är långsamt, fotot vackert och estetiskt, inriktningen känns "vuxen", tonen är ofta lätt poetisk.
Det vilar en mardrömsstämning över filmen. Inte mardrömmar av den typ som återfinns i TERROR PÅ ELM STREET-filmerna och liknande, utan realistiska mardrömmar - sådana där i vilka omvärlden och allt som är bekant plötsligt genomsyras av en märklig, obehaglig atmosfär. Något är fel. För att knyta an ännu mer till gammal europeisk genrefilm, sitter Annas märkliga mor i rullstol och bor i ett stort hus.
Christina Ricci har ett ovanligt utseende som passar roller som den här. Hon är på ett sätt söt och vacker med sina stora, uttrycksfulla ögon. Samtidigt ger hennes runda ansikte henne ett docklikt utseende; jo, hon ser ju ut att vara tecknad av Tim Burton. Liam Neeson skänker kvalitet över produktionen och Justin Long har inte så mycket att göra, han går mest omkring och är förtvivlad, men det är intressant att se honom i en dramatisk roll. Filmens budget var bara fyra och en halv miljoner dollar; aningen mer än en svensk normalbudget.
Samtidigt som jag imponeras av allt det här, funderar jag på om det inte är rätt fånigt det hela. Är filmen för pretentiös? Högtravande? Tenderar den kalkon? Nej, jag tror nog inte det. Det beror nog på vilket humör man är på när man ser filmen. Men den orkar inte riktigt hela vägen fram till slutet, den börjar svaja, och eftersom jag räknat ut slutet, satt jag och hoppades på att jag skulle ha fel; att jag istället skulle överraskas.
Christina Ricci har väldigt många nakenscener i filmen. På bio i USA spelade den bara in en bråkdel av vad den kostade att göra.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx