onsdag 22 december 2010

Bio: The Good Heart

Foton copyright (c) Scanbox
Jag är ledsen. Det här är en sen recension. Jag hade ingen aning om att THE GOOD HEART hade Malmöpremiär i fredags - efter att ha haft Sverigepremiär några veckor tidigare. Och redan idag gick filmen ner från repertoaren. Fast den ska visst gå upp i Helsingborg till helgen.
Lustigt, jag var övertygad om att det här var en brittisk film innan jag såg den. Jag hade bara skummat artiklar om filmen och skippat recensioner, eftersom jag ju tänkte recensera den själv. Men trailern såg brittisk ut. Temat kändes brittiskt. Brian Cox är engelsman.
Filmen börjar; bilden är grynig och grönaktig och tankarna går till brittisk diskbänksrealism. Men efter ett par minuter börjar det pratas om dollar och jag inser att det hela utspelar sig i New York.
Jaha. Så det här är en amerikansk independentfilm?
Icke!
Tammefan om inte THE GOOD HEART visar sig vara isländsk! Och den är inspelad på Island, samt i Danmark och tydligen också i Frankrike. Samt med lite second unit-bilder från New York, förstås. Och Dominicanska Republiken till på köpet. Många av statisterna är islänningar.
Paul Dano spelar den unge, hemlöse Lucas som driver runt på New Yorks gator (de isländska kvarteren?). Han är en naiv, känslig och väldigt snäll person, som försöker ta livet av sig, vilket han misslyckas med.
På sjukhuset träffar Lucas den bittre barägaren Jacques (Cox). Nej, bitter - det är en underdrift. Jacques verkar uppleva omvärlden som ett enda stort helvete och han har väldigt specifika åsikter om allt och sätter sina egna regler. Dessutom har han svagt hjärta efter fem infarkter.
Efter att de två blivit utskrivna, söker Jacques upp Lucas och tar honom under sina nästan hotfulla vingars beskydd. Jacques känner att han måste träna upp någon som kan ta över baren när pumpen lägger av för gott, och varför inte Lucas? Så den hemlöse inhyses i ett rum ovanpå baren och drillas i Jacques märkliga sätt att sköta en bar. Bland annat släpps det inte in några nykomlingar i baren - enbart stammisar är välkomna. Kvinnor är också portade.
Jacques är en nästan brutalt vresig, otrevlig typ, men är det bara en fasad? Lucas å sin sida märker hur han blir allt mer härdad och mindre godtroget genomsnäll. Men komplikationer uppstår när den arbetslösa flygvärdinnan April plötsligt dyker upp och inleder något slags förhållande med Lucas.
THE GOOD HEART kan nästan kallas drama-
kome-
di. Det är ett kanska tungt drama, det handlar om en sjaskig värld, men filmen är full av starka personligheter som hela tiden gnistrar till i återhållsamt komiska situationer. Brian Cox - denne man som dyker upp över allt, i allt från Steven Seagal-filmer till sådant här - är lysande i sin roll.
Ska jag invända mot något, är det väl mot scenerna där April introduceras. Plötsligt förvandlas Dagur Kàris film till något slags konstfilm, med sökt dialog och mindre naturligt skådespeleri. Men det är en anmärkning i kanten.
Filmen slutar med en "överraskande" twist-end som de flesta nog väntat på genom hela filmen.
Vid ett tillfälle köper Jacques och Lucas en anka de tänker göda upp till julmiddagen. Detta leder till en rad roliga och absurda scener. De har alltså en anka. I baren. Jag tänker osökt på ankan i serien Ernie...





(Malmöpremiär 17/12)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bättre sent än aldrig heter det ju
Men när kommer recensionen av Änglagård 3?

Pidde Andersson sa...

Recensionen av ÄNGLAGÅRD - TREDJE GÅNGEN GILLT, även känd som ÄNGLAGÅRD 3: THE CRACKDOWN, kommer nu i förmiddag. Eller till lunch. Eller i eftermiddag. Eller i kväll.
Jag ska nämligen recensera alla juldagspremiärerna nu...

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx