söndag 28 november 2010

DVD/TV: Legend of the Seeker

LEGEND OF THE SEEKER (Disney)
Namnen Sam Raimi och Rob Tapert i förtexterna gör mig alltid intresserad. För det är ju få människor i filmvärlden som betytt mer för mig och mitt filmintresse än Raimi och Tapert.
Förutom EVIL DEAD-filmerna och en del annat, låg duon även bakom TV-serierna om Hercules och Xena, som jag på 1990-talet troget följde varje söndag på TV3 på söndagseftermiddagar. Det var härlig tjoflöjtunderhållning med en rejäl glimt i ögat och ett käckt leende.
Nu är alltså Raimi och Tapert tillbaka med TV-serien LEGEND OF THE SEEKER, och om dessa två namn gör mig intresserad, förekommer ett tredje namn som gör mig mindre intresserad - betydligt mindre: Terry Goodkind.
Goodkind är en fantasyförfattare som skriver många och tjocka fantasyböcker, och jag har fått intrycket att de är i Tolkiens anda - men vad vet jag, jag skulle aldrig få för mig att läsa dem. När det gäller fantasy, gillar jag sword & sorcery - som Conan - och mytologiska äventyr, som grekiska och nordiska gudasagor. Men Tolkien går fetbort.
LEGEND OF THE SEEKER, som jag inte vet om den visats på svensk TV, bygger på en serie böcker vid namn "Sanningens svärd". Åtminstone heter de så om man direktöversätter originalteln. Bridget Regan spelar ett slags god, tjusig häxa som heter Kahlan Amnell och som av diverse anledningar måste hitta killen som är känd som Sökaren. Riktigt varför minns jag inte, men han är typ The Chosen One. Och han vet inte om det själv. Han är ynglingen Richard Cypher (Craig Horner) som sorglöst häckar i en skog när Kahlan dyker upp. De bråkar lite med varann innan de blir vänner, och slutligen ger sig sig ut på äventyr. De får sällskap av en skojig trollkarl med det illa valda namnet Zeddicus Zu'l Zorander, och som spelas av Bruce Spence från MAD MAX. Och de har hela tiden den onde Darken Rahl (Craig Parker) efter sig.
Låter ovanstående referat lite väl luddigt och hittepå? Det beror på att pilotavsnittet till serien är under all kritik. Det består till större delen av folk med konstiga namn som pratar och pratar och pratar, och jag tappade genast intresset och satt och tänkte på annat. Avsnittet fångade inte alls mitt intresse och alla mina fördomar om fantasy bekräftades.
Programmet lider även av huvudpersonerna. HERCULES och XENA hade ju charmiga personligheter som Kevin Sorbo och framför allt Lucy Lawless. LEGEND OF THE SEEKER har de extremt anonyma Horner och Regan. De är lika roliga som ett boyband eller något ditåt. Horner har noll utstrålning. Serien hade säkert blivit mycket bättre om den istället hade Spence' rollfigur som centralfigur.
Efter pilotavsnittet, blir det äventyr av varierande slag, och emellanåt närmar det sig trevlig tjoflöjtklass - men det faller på de tradiga huvudpersonerna. Visst är det kul att Ted Raimi dyker upp i en typisk Ted Raimi-roll, men han kan inte ensam lyfta serien.
Precis som Raimis och Taperts tidigare fantasyserier är LEGEND OF THE SEEKER inspelad på Nya Zeeland - fast serien ser betydligt billigare ut än HERCULES och XENA. Det är lite för mycket kutande i skogen och taffliga datorgenererade effekter när trollkarlar skjuter blixtar med händerna.
Som vanligt när det gäller TV-serier avstår jag från att betygsätta den här boxen med 22 episoder.
 

4 kommentarer:

Göran Semb sa...

Jag har aldrig orkat se så mycket som tio minuter i sträck av ett LotS-avsnitt. Alla klichéer man redan sett till leda i genren (plus en hel del från andra såp-artade "äventyrs"-serier typ "Bewitched"), kombinerat med segt skådespeleri och noll tempo i regin. En sämre "Robin Hood"-serie.

Pidde Andersson sa...

...Och då antar jag att du inte menar 80-talets ROBIN OF SHERWOOD med Michael Praed?

Stefan sa...

Notera att Darken Rahl heter Mörken Rahl i de svenska böckerna. Sämsta fantasynamnet någonsin?

Pidde Andersson sa...

Mycket möjligt, men konkurrensen är stenhård. Det är ju lustigt att Åke Ohlmarks döpte om "hobbit" till "hob" eftersom han tyckte "hobbit" låg för nära "antisemit"...
Det här är ett gränsfall, men om man kan klassa Arthursagan som fantasy, finns nog de sämsta - eller minst tuffa - namnen i en bok jag lånade som barn, när jag slukade allt om Riddarna kring Runda Bordet. "Sir" hade översatts med" Herr". Herr Lancelot. Herr Gawain. Det kändes oerhört fånigt och dumt. Inte särdeles heroiskt.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx